Etikettarkiv: vänern

Optimister på Dinghy Crusing #blogg100/7

Tänk, långfärder med nya farvatten, främmande kuster och en okänd ö vid horisonten. Visst är det sådant som kittlar varje skeppares fantasi och längtan i såväl stor som liten båt. Men ibland, som en ung jolleseglare sa, är äventyret inte så långt borta. Det gäller bara att leta upp det.

Optimister på långfärd.

Optimister på långfärd.

För ShBS unga seglare som i sina optimistjollar från tidig vår till sen höst befar vattnen mellan Mörmohamnen och Östra Söön kom en helg i augusti namn som Lövnäsviken och Sättersfjärden, Rävön och Nabben bli de platser och jungfruliga vatten där äventyret bor.

Lördag morgon samlades ett gäng förväntansfulla seglare på klubben och lastade sina jollar för transport med bil till för sjösättning och avfärd från Lövmäs. Att masta på och få alla optimister i sjön är rutinsysslor för det här gänget, men mer spännande blev det med en av följebåtarna.

Vi är rätt vana vid att ribben vi använder som följebåt tar in en del vatten. Men när också den stora Nimbusen som skulle stå för trygghet och transport av mat och packning gick lite väl tungt på vägen ut ifrån Karlstad och kölsvinet aldrig tycktes bli tomt på slagvatten föddes misstanken om att allt inte stod rätt till. Och när motorluckan öppnades stod vattnet högt i motorrummet.

Jollarna väntade inte utan gav sig i väg i den lätta middagsbrisen. Vi låg kvar men när en extra pump kopplades in började vattennivån sjunka i riktigt raskt tempo. Och ibland har man tur i oturen. Till slut var skrovet länspumpat. Då visade det sig att felet bestod i att en bult på värmeväxlaren hade lossnat. Det gjorde att åtskilligt av det vatten som egentligen skulle åka ut genom avgasröret i stället hamnade i båten. Ett snöpligt men mindre fel således. Bulten hade dessutom lägligt kilats fast bakom ena motortassen. Det var bara att sträcka sig ned, fiska upp och skruva den på plats och sedan var också följebåten också klar för avfärd.

Trots att felet var enkelt hade palavern tagit sin tid, och när vi nu till slut la ut såg vi optimisteskadern runda Tynäs och försvinna mot syd. Men eftersom vi hade maten ombord väntade våra optimister in oss akterseglade ute på Rävön. Vi nådde fram just efter att flottan av optimister angjort, förtöjt och satt sig i respekt i den motorbåtsbesättning som förfärat åsett dess ankomst till bryggan där de lagt sig långsides.

Optimister på äventyr

Efter dessa två inledande äventyr för seglare och följebåtsbesättningar krävdes mat innan färden fortsatte med nästa etapp över Sättersfjärden. Den resan blev lugnare. Ja kanske till och med kanske allt för lugn när den lätta bris som tidigare blåst falnade innan eskadern till slut nådde Nabben fram emot kvällningen.

Där hade vi lånat KSS stuga för övernattning.  Men innan det var dags att gå till kojs hanns det med bad, grillning och lek. Söndag morgon sken solen och men bara en mild sydlig bris blåste när det var dags för hemfärd. Så när eskadern till slut rundat Tynäs i en allt svagare vind samlades flottan ihop och bogserades sista biten tillbaka till Lövnäs. Där steg trötta och nöjda besättningar i land eniga om att det här gör vi om nästa sommar.

En hjälte på Vänern #blogg100/23

Vi nöjer oss med att lägga upp ett klipp om helgens sjödrama

Sjödrama på Vänern

Sjödrama på Vänern

och hjältemodiga räddning.
En snackis på sociala medier och så klart var det någon kompis som var släkt med stackaren som föll i vattnet.
Ska vi gissa att trots att flytvästen inte gjorde sitt jobb fullt ut hade haveristen aldrig klarat sig utan. Och som vanligt är tipset att prov bada med sin väs

 

Den svåraste båtbilden, den av egna båten

Den svåraste bilden: här vår Nimbus på väg genom sensommarkvällen utanför Tynäs

Den svåraste båtbilden: Vår Nimbus på väg genom sensommarkvällen utanför Tynäs

Att fånga sin båt på bild är inte helt enkelt.  Vid bryggan är det inga större problem. Men att få en bild av henne som man helst vill se är den under gång, och den är alltid den svåraste båtbilden att fånga

Det blir till att förlita sig på vänner och bekanta och hoppas att de råkar fånga ens flytetyg på den svåraste båtbilden. Och i bland lyckas det, Som den här, tagen av gode vännen Robert en sensommarkväll utanför Tynäs.

Vi hade varit ute vid Rävön  med våra vänner och badat. Slappat på fördäck och njutit av den varma solen. När den började sänka sig över Karlstad drog vi upp ankaret. Dottern som hade lagt ut själv från bryggan för första gången frågade om hon fick köra in också.  Så klart hon fick, och för att komma i hamn innan det blev mörkt sa jag till henne att ge lite gas. Båten gick lydigt upp en bit på vågen och gode vännen Robert hade påpassligt telefonen i hand.

 

 

Götheborg aka SS ALU?

Majestätiskt gled Ostindiefararen Götheborg in i till kaj i Kristinehamn.  Vi hade hade kommit landvägen. Planen var egentligen att vi skulle tagit oss till Lusasken med vår egen båt, men  SMHI lovade att chansen för vindar över 10 sekundmeter var mer än 99 procent.

Ett litet barn frågade varför de hade två rattar på fartyget när vi var ombord och tittade på henne.

-För att vi ska kunna stå fyra man till rors om det blåser, svarade den unge rorsmannen glatt.

– Men det händer väl inte  så ofta, inflikade barnets far.

– I natt behövdes det i alla fall, blev svaret och han berättade att det varit halvstorm på färden över Vänern. Så även om det mojnat något fick vi därmed bekräftat att vi gjort ett klok val i att ta bilen för att se Götheborgs första stopp på årets Vänernatour

Götheborg och Christina af Bro med samma redare.

En båt som gjorde henne sällskap till kaj var Kristinehamns stolthet bjojorten Christina af Bro.  Hon är liksom Götheborg en replika av ett gammalt segelfartyg som betytt mycket för sin hemstad – bro är det gamla namnet på Kristinehamn. Och bojort var namnet på den typ av fartyg som seglade med järn från Bergslagen över Vänern till  Göteborg för  vidare frakt ut över världshaven.

Götheborg i Christinehamn

Götheborg i Christinehamn

Men det var inte bra på det sättet som det var en smula symboliskt att se de bägge skeppen. Götheborg och Christina af Bro har en annan historia gemensam.

När jag la ut en bild på Facebook var Vännen H. var snabb att påpeka att Götheborg aldrig hade kommit till om det inte varit för det engagemang och de pengar som satsats från dåvarande länsarbetsnämnden i  Göteborg och Bohuslän.  Jag replikerade att samma sak var fallet med Christina af Bro. Utan medel från Länsarbetsnämnden i Värmland hade det inte heller blivit någon bojort.

De bägge båtarna byggde i slutat av 1990-talet och var i mångt och mycket arbetsmarknadspolitiskaprojekt.  Visst var sponsorer och ideellt arbete viktig men utan de pengar som sköt till genom EU-projetk och  i form av  av betalning till de som var med och byggde hade det aldrig blivit några båtar.

Christina af Bro lotsar Götheborg i hamn

Christina af Bro lotsar Götheborg i hamn

På sitt sätt är de därmed inte bara monument över svunna tiders segelfartyg utan också över en epok i svensk nutidshistoria; 90-tals krisen. Och för många som då var arbetslösa betydde de att man fick något att göra. Något som lever vidare och som man i dag kan vara mycket stolt över.

Så då är frågan om samma sak gäller för de som utsatts för dagens etableringslotsar?

>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>

Fotnot: ALU var en arbetsmarknadspolitisk insats som fanns mellan 1993 och 96.  Alltså före det att Götheborg och Christina af Bro byggdes, men det var snyggt i rubriken

 

Jungfrutur, vi är äntligen på väg!

En ung rorsman på premiärtur

En ung rorsman på jungfrutur

Så kom då den där dagen då himlen var så där djupt blå och vattnet låg glittrande och inbjudande. Det var dagen då det var dags för den första riktiga jungfrufärden.

– Åker ni på sjön i morgon, frågade goda vännen F.

– Vi får se svarade jag, men hon gav sig inte utan upprepade fråga, tills jag  gav rätt motfråga:

– Ska du med i så fall?

-Så klart!

Första lördagen i juli och ett högtryck ligger tungt parkerad över landet. Himlen var blå och vattnet glittrade lockande. Det var dags för den första turen med hela familjen plus goda vännen S. Högst odramatiskt landade vi in i båten för att  förbereda jungfrutur avgång med att en termos vatten, lite bröd och en påse bullar och åtskilliga flaskor vatten och kall dricka som stuvades in i kylskåpet.

Jungfrutur utan förhinder

Motorn tändes så fort startmotorn fått lite snurr på sig och den stora dieseln gick varm medan kapellet fälldes. Tampar lossades och försiktigt smögs backen i. Mer dramatiskt än så blev det faktiskt inte på premiärturen.  På lite mer än tomgång loggade vi sex komma tre knop. Den fart som varit vår gamla Myras marschfart till ett livligt B20 smatter nådde vi nu till till ljudet av ett milt dieselbrum som inte hindrade skepparen att följa med i samtalet som fördes på akterdäck.

-Vem tar rodret, frågar jag när vi är ute ur viken. Sonen som hitintills intagit en rätt skeptiska attityd till nya båten anmäler sig frivilligt som rorsman. Jolleseglare som han är drabbas han en kort sekund av samma förvirring  som jag brukar drabbas av när jag får en  rorkult i min hand.  Han svänger åt fel håll, innan han noterar att det är ungefär som ett bilspel. Sen övergår han till att kommentera vindriktning och segelsättning på de segelbåtar vi i sakta mak passerar. Skepparen är djupt imponerad av dessa kunskaper.

Det blir ingen lång jungfrutur, besättningen vill bada o fika. Vi ankrar upp utanför Rävön bland ett 30 tal andra fritidsbåtar lagt sig där.
-Jag ställer mig frågan om de var värt alla vedermödor det krävts för att ta sig hit. Och jag tvekar inte ett ögonblick när jag svarar för mig själv.

 

jungrfrutur

Premiärtur och alla vedermödor är glömda.

Ostindiefararen Götheborg kommer till Vänern.

#Blogg100/21 Ett kort inlägg i i dag. I morgonens NWT läste jag att ostindiefararen Göthebort kommer att segla på Vänerna i sommar. Hon gör en tur över Vänern och gör sitt första stopp i Kristinehamn efter att ha lämnat Vänersborg och fortsätter sedan till Lidköping  Karlstad och sedan vidare mot Åmål innan hon ger sig av söderut.Vänersborg 3-5 juli

  • Kristinehamn 7-9 juli
  • Lidköping 11-13 juli
  • Karlstad 14-17 juli
  • Åmål 19-21 juli
Götheborg kom hem till Götebort efter sin resa till Kanton 2007.

Ostindiefararen Götheborg kom hem till Göteborg efter sin resa till Kanton 2007.

Själv har  jag haft förmånen att följa henne både när hon la ut och kom hem till Göteborg från sin resa till Kina. Så klart kommer jag att möte henne även här hemma om jag har möjlighet i sommar.
Om Ostindiefararen Götheborg
Ostindiefararen Götheborg började byggas i slutet på 1990-talte. Och hon är en  replika av ett gammalt skepp från Ostindiska kompaniet.  Hon gjorde sin första långresa år 2006 till 2007 då hon seglade från Göteborg till Kanton och åter. Vid hemkomsten var bland andra Kinas president på plats och välkomnade henne hem.

SLOM – en maritim vårprimör i kabyssen

#blogg100/18 Den stilsäkra livsstilsbloggen för fritidsskeppare ägnar sig i dag åt matlagning. Ett ämna som därmed gör entré Lustbåt. Det handlar så klart om vårprimörer men vi ratar dikalv, sparris och nässlor för något mer maritimt och därför är det så klart slom som står på menyn.

Att laga och äta mat med maritim anknytning är ett måste för varje fritidsskeppare.  Att laga mat ombord har sin tjusning men även på land är det helt rätt att brassa käk till sin besättning.

Slom om våren

Så här på våren är det så klart slom som ska serveras.  Slom är en liten knappt två decimeter lång laxfisk som lever längs den europeiska kusten.  För det mesta kallas den Nors, men den instängda populationen som lever  Vänern kallas för slom.

Slom aka. nors är en vårprimör

Slom aka. nors är en äkta vårprimör

Normalt håller den till i på djupt vatten men när isen släpper vandrar den i stora stim upp i älvar och vattendrag för att leka.  Inte minst förr var det därför mycket populärt att fånga den lekmogna fisken med håv längs Klarälvens stränder. Men fortfarande är slom en populär fisk bland sportfiskare.

Slom en okänd delikatess

Det är alltså egentligen bara under våren som den går att fånga och äta. Det är en utmärkt matfisk som lämpligen steks med dill. Och serveras med potatismos, smält smör citron och färska råa morötter.  Lite lustigt är att den doftar och smakar av gurka!
Den som vi åt i dag hittade jag dock i fiskdisken på Konsum Mitt i City. Där såldes denna lokalproducerade delikatess för den ringa pengen 29 kronor kilot.

RECEPT 4 pers.

  • ca 1kg slom (beräkna 2 fiskar per person)
  • Dill
  • Idealmjöl
  • Salt, pepper
  • Smör/margarin
  • Lime/citron
  • Potatis. ca 10 st.
  • Morötter

skala potatis och kok den i ordentligt saltat vatten.

Klipp dillen grovt.  Lägg mjöl, salt och peppar på ett fat. Sätt på stekpannan på svag värme.

Rensa fisken; skär från analöppningen upp mot huvudet, gör ett snitt över nacken och dra ut inälvor och pilla ut rommen. (Rommen lägger du för sig och steker med salt och häller några droppar citron över när den är färdig.)

Vänd  sedan fisken i mjölet lägg dill i buken och placera den sedan i stekpannan.  Låt fisken steka långsamt på svag värme. Slommen ska bli vackert gul på ytan inte brun.  Då blir den läckert knaprig och släpper från benen utan att gå sönder.

Mosa potatisen när den kokat mjuk med elvisp, blanda med smör, och mjölk krydda med salt och peppar .  Servera med morotsstavar och smält smör blandat med  citronsaft.