Etikettarkiv: sbs

Idag var det dags att gå till sjöss! #blogg100/33

Äntligen dags att ge sig av till sjöss.

Sedan får man upp farten,

En E-jolle forsar fram i den lätta vinden.

Stilstudie av olika tekniker för plattläns. Hur mycket ska man dra upp centerbordet?

Sjösättning av vår följebåt Ribbben.

och så in med alla prylar i båtskjulet.

I dag var det äntligen dags att gå till sjöss. Vårrustningen kan vänta i dag var det dags att för årets första segelträning.

Och som vi har väntat. Jag och sonen brukar gå kvällspromenad med hunden, och varenda vinterkväll har samtalet förr eller senare kommit in på segling.

Och så kom då äntligen den där dagen. Aprilsol och kanske lite för lätta vindar, men ändå trädgårdsarbete och byte till sommardäck fick vänta. I dag samlades våra unga seglare utanför båtskjulet, idag var det dags att ge sig till sjöss för årets första segelträning.

 

 

Ett optimistgaller – #blogg100/27

I dag förenar vi nytta med nöje. Det behövdes bilder till segelklubben, så i stället för att mejla blir det ett optimisgalleri.

 

 

Räkningen – Värd varenda krona #blogg100/15

Räkningen – bara att betala

I dag låg två stora kuvert i brevlådan. Ett till mig och ett till sonen. Avsändare var SBS, båtklubben, och i varje kuvert låg en räkning; medlemskap för året, traktor och kran från i höstas.
Sedan låg det en skrift med föreningens årsberättelse och inbjudan till årsmöte.

Jag frågade retsamt sonen  vi skulle göra med räkningen han fått.  Hur han tänkte sig med segling i vår. Föga förvånande så hade han tänkt sig det och konstaterade att isen så smått börjar släppa och det därmed bara borde vara veckor innan han kan prova nya torrdräkten.  Han längtar!

Av en liten räkning.

Jag läser igenom häftet med årsberättelse och bokslut. Det är rätt imponerande. Prislappen för höstupptagning, traktor och medlemskap är på några hundralappar var. Mycket roligare än så får man inte för de pengarna. Men en mer imponerande är det att läsa årsberättelsen. Tillsammans blir alla dessa hundralappar stora summor pengar som engagerande och ideella krafter gör om till en makalöst stor verksamhet. Av dem skapas sådant som  upptagning  uppläggning och sjösättning av  båtar, seglingstävlingar, eskadrar, styrelsearbete, administration,  och ungdomsverksamhet. Det är imponerande vad människor kan göra tillsammans.

Och varför gör man allt det här? Svaret är, för att det är kul!

Optimister på Dinghy Crusing #blogg100/7

Tänk, långfärder med nya farvatten, främmande kuster och en okänd ö vid horisonten. Visst är det sådant som kittlar varje skeppares fantasi och längtan i såväl stor som liten båt. Men ibland, som en ung jolleseglare sa, är äventyret inte så långt borta. Det gäller bara att leta upp det.

Optimister på långfärd.

Optimister på långfärd.

För ShBS unga seglare som i sina optimistjollar från tidig vår till sen höst befar vattnen mellan Mörmohamnen och Östra Söön kom en helg i augusti namn som Lövnäsviken och Sättersfjärden, Rävön och Nabben bli de platser och jungfruliga vatten där äventyret bor.

Lördag morgon samlades ett gäng förväntansfulla seglare på klubben och lastade sina jollar för transport med bil till för sjösättning och avfärd från Lövmäs. Att masta på och få alla optimister i sjön är rutinsysslor för det här gänget, men mer spännande blev det med en av följebåtarna.

Vi är rätt vana vid att ribben vi använder som följebåt tar in en del vatten. Men när också den stora Nimbusen som skulle stå för trygghet och transport av mat och packning gick lite väl tungt på vägen ut ifrån Karlstad och kölsvinet aldrig tycktes bli tomt på slagvatten föddes misstanken om att allt inte stod rätt till. Och när motorluckan öppnades stod vattnet högt i motorrummet.

Jollarna väntade inte utan gav sig i väg i den lätta middagsbrisen. Vi låg kvar men när en extra pump kopplades in började vattennivån sjunka i riktigt raskt tempo. Och ibland har man tur i oturen. Till slut var skrovet länspumpat. Då visade det sig att felet bestod i att en bult på värmeväxlaren hade lossnat. Det gjorde att åtskilligt av det vatten som egentligen skulle åka ut genom avgasröret i stället hamnade i båten. Ett snöpligt men mindre fel således. Bulten hade dessutom lägligt kilats fast bakom ena motortassen. Det var bara att sträcka sig ned, fiska upp och skruva den på plats och sedan var också följebåten också klar för avfärd.

Trots att felet var enkelt hade palavern tagit sin tid, och när vi nu till slut la ut såg vi optimisteskadern runda Tynäs och försvinna mot syd. Men eftersom vi hade maten ombord väntade våra optimister in oss akterseglade ute på Rävön. Vi nådde fram just efter att flottan av optimister angjort, förtöjt och satt sig i respekt i den motorbåtsbesättning som förfärat åsett dess ankomst till bryggan där de lagt sig långsides.

Optimister på äventyr

Efter dessa två inledande äventyr för seglare och följebåtsbesättningar krävdes mat innan färden fortsatte med nästa etapp över Sättersfjärden. Den resan blev lugnare. Ja kanske till och med kanske allt för lugn när den lätta bris som tidigare blåst falnade innan eskadern till slut nådde Nabben fram emot kvällningen.

Där hade vi lånat KSS stuga för övernattning.  Men innan det var dags att gå till kojs hanns det med bad, grillning och lek. Söndag morgon sken solen och men bara en mild sydlig bris blåste när det var dags för hemfärd. Så när eskadern till slut rundat Tynäs i en allt svagare vind samlades flottan ihop och bogserades sista biten tillbaka till Lövnäs. Där steg trötta och nöjda besättningar i land eniga om att det här gör vi om nästa sommar.

Glömda raden dubbelt dyr hälften så kul #blogg100/21

Drömmarnas kaj, glömda raden. Kärt barn har många namn. Vi talar så klart om de där båtarna som aldrig blir renoverade. Som ligger vid en kaj eller på land och långsamt förfaller. I dag finns de på snart sagt varje båtklubb. Där ligger de på rad båtarna som ägarna lämnat efter en höstupptagning och sedan aldrig åter sjösatt.

Glömda raden blir dubbelt dyr.

Dubbelt så dyrt i glömda raden

I morse stod att läsa i avisen att det kommer att bli dubbelt så dyrt för de i båtklubben som inte sjösätter sin pärla. Vår förenings ordförande Kicki Palm  berättade att första året man inte sjösätter blir det en tusen lapp, sen två och om man inte får sin pärla i sjön så slutar denna uppräkning först vid åtta tusen pistoler.

Stackare tänkte jag. Att ha en båt som man inte får i sjön. Bara dåligt samvete, men inga båtturer, inte ens lite bryggsegling.

I morgon ska jag berätta om min nya toalett.

 

Årsmöte i båtklubben

Först årsmöte sedan seglarskola

Först årsmöte sedan seglarskola

#Blogg100/25. Förningen Skohalls båtsällskap brukar bjuda in till två möten per år. Ett höstmöte och ett årsmöte på vårkanten. Det är knappast möten med uppslitande diskussioner. Dessutom bjuds det på kaffe och mackor och man brukar alltid träffa någon som man kan småprata lite med till fikat.

Styrelsen berättar om vad man gjort i hamnen och klubbholmen och vad som är på gång. Det är ganska trivsamt på de där mötena där det pratas fritidsbåtar och båtliv.

Dessutom känns det som att jag vill gå för att visa min uppskattning till föreningen, styrelsen och andra som gör så mycket och arbetar så engagerat. Att SBS finns och ser till att jag kan få båtlyft vinterförvaring och seglarskola för barnen. Det känns lite sorgligt om årsmöten bara är styrelse och valberedning.

Jag vill därför gå ditt och som aktiv medlem mumla ”ja” till att bevilja den avgående styrelsen ansvarsfrihet och sedan mumla ”ja” och avmätt applåderar när de väljs för en ny period.

Tyvärr brukar det inte bli så. I stället brukar dessa möten sammanfalla med tjänsteresor stom gör att jag inte kan vara med. Det känns lite trist. Jag har lite dåligt samvete för det där. Så höll det bli i dag också. En Stockholmsresa över dagen höll på att omintet göra min medverkan även vid åresmötet 2015. Men så grep ”universum” – som en kollega till mig brukar säga – in. Det visade sig nämligen att ordinarie tåget kvart över fem från Stockholm var fullbokat.

Valet stod mellan ett senare eller ett tidigare tåg. En titt på programmet för dagen visade att sista punkten på programmet nog klarar sig utan mig och knappast motiverar att jag ska vara hemma först fram emot tio snåret. Jag tar det tidigare tåget och är då hemma strax efter sex. Och så tittar jag på inbjudan som av en händelse. Jo, mötet börjar klockan sju. Så om nu bara universum står mig bi och tåget går enligt tidtabell kommer jag att vara hemma och hinna till mötet.