Etikettarkiv: rengöring

intelligent design och Kölsvinskôrv – Mer rengöring

Ibland stöter man på saker som funkar så förträffligt att man helt enkelt inte begriper hur det går till.  Det är som om de hade någon form av inbyggt förstånd. I mötet med smarta uppfinningar och fiffiga lösningar tar sig Lustbåt i dag teologiska toner och funderar över intelligent design

kolsvinskorv

Kölsvinskôrv ett stycke intelligent design efter fullgjort värv.

En sådan sak är kölsvinskôrvar och de speciella dukar som är gjorda för att suga upp och torka bort olja samtidigt som de inte suger åt sig vatten. Alla som försökt torka bort olja med papper eller trasa förstår vad jag talar om. Det blir dyngsurt och en kletig blöt massa. Som oftast handlar det mer om att kleta ut oljan än att göra rent.

Ett oljefilter rymmer ungefär en halv liter olja. Det gamla oljefiltret hade ingen backventil. ( Här pratar vi om en mindre intelligent design. ) När jag lossade filtret rann det ut en skvätt olja i båten.  Det mesta gick att torka upp med hushållspapper. Men ändå rann det ner en del  kölsvinet där fick det ligga…

Intelligent design suger.

Sen hände det som inte ska hända, en plugg i sjövattenkylningen vibrerade loss. Det kom in duktigt mycket vatten.  Och oljan som är lättare än vatten flöt upp och bildade en tunn oljefilm på den vattenyta som nu var lika stor som motorrummet är brett och långt. När vattnet sedan drog sig tillbaka häftade denna film fast på skott, motorblock och durk.  Något måste göras. Jag försökte med en vanlig trasa. Det funkade så där.  Någon föreslog att jag skulle spruta på avfettning och sedan på nytt fylla motorrummet med vatten för därefter att pumpa ut sörjan långt ut på sjön. Både miljömuppen och skepparen i mig vrålade NEJ!

I båtaffären hittade jag en Kölsvinskôrv.  Det är en  svensktillverkad produkt från Västsverige, som därför heter kösvinskôrv, och inte kölsvinskorv vilket somliga (läs alla) båttillbehörs firmor tycks tro.  Jag tryckte ned den i det slagvattnet som var kvar i kölsvinet. På något sätt verkade den kunna skilja på vad som var vatten och vad som var olja.  Den sög till sig olja men förblev i princip torr. På samma sätt var det med de oljedukarna.

Än en gång pratar vi intelligent design. På något magiskt sätt förmådde de i motsats till de trasor och papper som jag tidigare använt suga upp oljefilmen som kletat fast på motorrummets väggar. Det blev helt plötsligt var (nästan) lika vitt som den dagen Chihiro lämnade plastfabriken i Sysslebäck. Ja, det gick till och med att torka bort den olja som fastnat under propelleraxeln trots att där stod lite vatten kvar.

-Nu återstår bara en sak, svaret på frågan om hur man kommer åt att torka under själva motorn?

 

Hunden som kräktes – Rengöring III

Två inlägg om ättika har nu nått över tusen unika besökare. Kommentarer har gjorts, frågor har ställts och Lustbåt har nått långt utanför den vanliga skaran fritidsskeppare. Hur blev det så här? I dag bjuder Lustbåt på berättelsen om hur människans bäste vän – hunden – genom att kräkas på fina mattan la grunden till Lustbåts virala succé om ättika.

Hunden på sin favorit plats i båten.

Hunden på sin favorit plats ombord.

Som Lustbåts trogna läsare redan vet har vi även där har en cockerspaniel att tacka för seglarskorna. För er andra: När seglaren Paul Sperry en vinter kanade om kring på isen travade hans fyrfota vän på som om inget hade hänt. Men i stället för att hänga läpp kollade Sperry in sin fyrbente väns trampdynor. Och deras deras mönster tog han som förebild när han hittade på sulan med det vågiga mönstret och uppfann Sperry Top-siders och seglarskon.

Som om detta inte vore nog ska vi snart se har även en cocker har en avgörande betydelse i historien om hur ättikan kom med ombord i Lustbåt.

Hunden Kräks

Allt började med att vår cockerspaniel Ricky aka. Salty Dog fann och åt upp ett halvt kilo smör. Även om det smakade honom väl, var detta  mer än hans mage tålde. Därför gick hunden tämligen snart och spydde upp det smöret på fina mattan, varpå en stank av härsket smör la sig tung över TV-rummet. Smöret torkades upp, men doften av smörsyra var kvar.

För den som aldrig känt doften kan sägas att härsket smör luktar väldigt illa, och det behövs väldigt lite smörsyra för att den mänskliga näsan ska känna dess odör. Att hunden sedan har en nos som  är tusen gånger känsligare för den doften, kan – men ska kanske ändå inte, med tanke på allt illaluktande som hundar gärna äter och rullar sig i –  i detta fall ses som en förmildrande omständighet.

Nå väl. Det provades med vädring, såpa, parfym och doftljus men allt till ingen nytta. Med en doft som ett ruttnande lik gjordes ändå ett sista försök och mattan sändes iväg till kemtvätt. Efter en vecka var mattan tillbaka, tillbaka var då också stanken.

I ren desperation innan den dödsdömda mattan skulle köras till tippen hälldes en skvätt ättika i en skål som stod på den öppna spisen. Då hände något märkligt. Stanken klingade av. Och efter någon dag var den borta till och med om man doppade näsan i mattan. Ättikan hade på något vis neutraliserat smörsyran.

Var idén kom ifrån vet jag inte. Men sedan började jag sätta ättika i båten. En skvätt i kopp stående ombord visade sig vara bästa medicinen mot påväxt och jordslag på kapellet och de svarta små prickar som så gärna dyker upp här och var ombord. Lite ättika i luften hade tydligen förmågan att döda mögelsporer. Resten är som man säger historia. Och allt detta kan vi alltså tacka vår trofaste vän, den älskade hunden Ricky som åt lite mer smör än han tålde.

Rengöring I – ogärsättika

När måsarna bajsat färdigt och lämnat viken är det dags för rengöring. I början av sommaren kläcks de uppe i våtmarken som tar vid uppe i vikens sydvästra hörn. Kring midsommar börjar de så flyga. Somliga år har de varit en riktig plåga. Perioden mellan att de lämnar bona i våtmarken tills de ger sig av ut på sjön brukar de använda båthamnens bryggor som fritidsgård. Det lämnar sina spår, men nu är däcket åter vitt och vackert.

De flesta båtägare försöker på olika sätt skydda sina båtar mot bajsattackerna, inte minst om man har en relativt hög båt och dessutom ligger långt ut på bryggan – som jag. Somliga täcker med japanpress eller bil bilkapell, andra använder snurror, gamla CD-skivor, ugglor eller ormar i plast. Själv har jag köpt markisväv som jag spänne fast ovanpå kapellet. I år hade kommunen satt upp fågelskrämmor i form av drakar som ska se ut som rovfåglar.  Det funkade ganska bra, förutom att några av dem blåste sönder.

Dags för rengöring.

Men när måsungarna bajsat klart och gett sig i väg var det dags att städa däcket från sommarens nedfall.  Under åren har jag provat varjehanda metod och teknik för rengöring. Högtryckstvättar, båtschampo, såpa, diskmedel, eller skurborstar.  Det har gett ett varierat resultat. Det som funkar sämst är dyra båt schampo; har man otur blir båten väldigt löddrig och sedan är det ett helvete att få bort allt kladd. Så i år tänkte jag prova något nytt.  Efter ett tips i norska båtmagasinet tvättade jag båten med ättika inombords. Sedan dess har jag alltid en flaska ombord.  Frågan var om det skulle funka lika bra på däcket och överbyggnad.

Jag skvätte ut lite ättika på fördäck. Sen tog jag däcksborsten, doppade den i sjön o började skrubba lite förstrött. Här borde jag tagit en hel serie bilder. Ni vet före & efter, med & utan etc. etc. Det gjorde jag inte.  Men det funkade! Till och med i där däcket är räfflat för att man inte ska halka blev rent med några tag med borsten.  En dunk ogräsättika kostar en dryg femtiolapp. Den räcker rätt länge. Mer dramatiskt än så är det inte.