Etikettarkiv: Nimbus 2600

En offeranod i necessären #blogg100/10

Offeranod; en inte oviktig detalj.

Sent i går kväll skrev jag en att göra lista till bloggen. Men postad och klar insåg jag att en liten men viktig detalj glömts bort. Jag kom på det när jag borstade tänderna. Vi talar om en offeranod.

 

 

 

En plugg med tillhörande offeranod som bara för någon dag sedan medverkade i denna blogg. Sedan ett halvårstid ligger denna plugg o offeranod i mon necessär. Att jag kom på den när jag borstade tänderna var egentligen inte så konstigt.

Gårdagens inlägg skrevs halvliggandes i en säng postades och sedan gick jag in och borstade tänderna. Jag befann mig på ett hotell. Hotellrummet var litet. Så litet att det i princip inte rymde mer än en säng och ett mindre badrum. Där fanns varken stol eller bord.  För gästen återstod att lägga sig på sängen och att använda den som sin mobila arbetsplats.

Offeranod i necessären

Sagt och gjort. Efter att skrivit dagens inlägg var det alltså läggdags. Jag tryckte in mig på det minimala badrummet och insåg att förutom tandborste och tandkräm hade jag en liten men inte obetydlig plugg liggandes i necessären. Där har den legat sedan höstupptagningen.

Saken var den att när pluggen i samband med sommarens äventyr lossnade noterade jag att offeranoden var tämligen illa anfrätt. Den behövde bytas. När jag någon månad senare tog upp båten nöjde jag mig inte med att bara lossa pluggen och tömma värmeväxlaren på sjövatten, utan stoppade pluggen i fickan för att komma ihåg att köpa en ny under vintern. Väl hemma kan jag tänka mig att jag tömde fickorna innan jag la byxorna på tvätten i korgen som ligger i badrummet. Och för att undvika att plugg och offeranod städades bort, vilket lätt kan hända om man lägger den på handfatet stoppade jag den på ett ställe där den får ligg i fred. Necessären.

Så medan moderfartyget har legat på land har den lilla pluggen fått följa med Shihiros skeppare på en rad resor inom och utom landet. Den har därmed blivit riktigt berest under vintern.

 

#blogg100/24 Utelåst och strandsatt

Strandsatt Nimbus 2600

Strandsatt Nimbus 2600

Har du sjösatt än? Ni är väl ute på sjön nu? Frågorna haglar och det enda raka är att komma ut och ge mina svar och version på min blogg.
För nej, vi har inte sjösatt,  vi är inte ute på sjön med båten. Nej Nej Nej. Jag är strandsatt.

Så här är det nämligen.  Jag och sonen hade varit på segelträning. På vägen hem stannade vi och handlade. Det blev ett par kassar och e dricka back. När vi kom hem var det en hel del att bära in i form av matkassar, seglarkläder och flytvästar. Vi gick ut och in några gånger.

Dagen efter gick jag ut i bilen. En trave CD skivor låg på passagerarsätet med mina glasögon och lite små saker. Jag noterade att bildörren var upplåst. Efter att ha stoppat tillbaka sakerna och låst bilen gick jag in och frågade om hustrun varit i bilen. Tänkte att hon letat något försvunnet parkeringskvitto till någon reseräkning. Men nej, det hade hon inte gjort. Med andra ord måste det ha varit någon annan som varit i bilen. Sägas ska att vi brukar låsa  vår bil, även om den står vid  vårt hus tämligen avskiljt, inget ställe man direkt går förbi.

Men nu hade det inte gjorts och någon hade sökt igenom facket mellan sätena. Men det tycktes alltså inte som om något blivit stulet. Trodde jag.  Det tog ett par dagar sedan insåg jag att båtnyckeln var borta. Den var inte i lådan i huset där den borde vara och den hade sannolikt också legat  bilen.

Vad i helvete någon ska med min båtnyckel har jag ingen aning om. Båten väger två och ett halvt ton och står på land på en LGF-kärra som kräver att du har en traktor eller en lastbil om du  har planer på att flytta den. Den har dessutom ett spårlarm så jag får ett SMS om någon skulle få för sig att göra det. Men framför allt är förmodligen marknaden för Nimbusbåtar från 1980-talet tämligen begränsad. Båten ligger där hon ligger; strandsatt.  Och med tanken på tjuvarnas modus som GW Persson brukar säga, har de knappast kapacitet att genomföra en sådan kupp. Nej jag tror helt enkelt någon av dem bara stoppade på  sig den lite på kul.

Problemet är bara att jag har ingen reservnyckel. Det är skit, för utan startnyckel kan jag inte starta båten, om jag inte kan starta den är det tämligen värdelöst att sjösätta den… Alltså båten ligger kvar på land.  Under några veckor har jag hoppats att den skulle komma till rätta.  Men nix. Vad återstår? Därmed återstår bara en sak, att köpa ett nytt tändningslås och byta… Shit happens.

 

 

Portaprutti en skitsak #blogg100/22

Lustbåt gillar inte att bajsa i vårt badvatten. De flesta av oss gör inte det, speciellt inte om det ska badas i det. Redan på gamla Myrans tid (före nya toa-lagen som kom i april 2015) slängdes den gamla sjövattentoan  utan fekalietank ut och ersattes med en enkel kemtoa aka. portaprutti.

Jag vet inte om Nimbus hade med bajstank den gången båten levereades från varvet i Sysslebäck.  Nu fanns det däremot ingen. Chihiro var däremot utrustad med en fin helt ny toa stol, men som sagt ingen tank. Redan förra vintern köptes därför en sådan in, och tanken (sic!) var att den skulle installeras ombord..

Det hanns inte med och skepparen blev allt mer skeptisk. Tanken på att lägga åtskilliga timmars jobb på att kunna frakta runt en rostfri tank med bajs ombord kändes till slut allt annat än lockande. Vem skulle orka svänga förbi gästhamnen efter en helgtur på sjön, inte den besättning som skulle svära över att den var full nästa gång man gav sig ut i alla fall, resonerade skepparen. För att inte tala om vad som skulle hända på höstkanten när det var dags för upptagning och det tarvades en rengöring som blev av först när frosten kommit.

Portaprutti modell Excellence

Portaprutti modell Excellence

Portaprutti!
Tanken på en portaprutti kändes mycket trevligare. En nätt lien bæsj n go (som det heter på norska) som man kan ta i näven bära hem och tömma i toan. Installeras med fyra skruvar och kräver inga extrautflykter för att tömmas. Kan det bli bättre?
Lite för påvert tyckte somliga och liten tank,  men den stora tillverkaren har lanserat en ny modell. Den heter Excellence och är enligt tillverkarens hemsida en ”Stor lyxmodell”.

… vi stannar dagens blogginlägg där!

Jungfrutur, vi är äntligen på väg!

En ung rorsman på premiärtur

En ung rorsman på jungfrutur

Så kom då den där dagen då himlen var så där djupt blå och vattnet låg glittrande och inbjudande. Det var dagen då det var dags för den första riktiga jungfrufärden.

– Åker ni på sjön i morgon, frågade goda vännen F.

– Vi får se svarade jag, men hon gav sig inte utan upprepade fråga, tills jag  gav rätt motfråga:

– Ska du med i så fall?

-Så klart!

Första lördagen i juli och ett högtryck ligger tungt parkerad över landet. Himlen var blå och vattnet glittrade lockande. Det var dags för den första turen med hela familjen plus goda vännen S. Högst odramatiskt landade vi in i båten för att  förbereda jungfrutur avgång med att en termos vatten, lite bröd och en påse bullar och åtskilliga flaskor vatten och kall dricka som stuvades in i kylskåpet.

Jungfrutur utan förhinder

Motorn tändes så fort startmotorn fått lite snurr på sig och den stora dieseln gick varm medan kapellet fälldes. Tampar lossades och försiktigt smögs backen i. Mer dramatiskt än så blev det faktiskt inte på premiärturen.  På lite mer än tomgång loggade vi sex komma tre knop. Den fart som varit vår gamla Myras marschfart till ett livligt B20 smatter nådde vi nu till till ljudet av ett milt dieselbrum som inte hindrade skepparen att följa med i samtalet som fördes på akterdäck.

-Vem tar rodret, frågar jag när vi är ute ur viken. Sonen som hitintills intagit en rätt skeptiska attityd till nya båten anmäler sig frivilligt som rorsman. Jolleseglare som han är drabbas han en kort sekund av samma förvirring  som jag brukar drabbas av när jag får en  rorkult i min hand.  Han svänger åt fel håll, innan han noterar att det är ungefär som ett bilspel. Sen övergår han till att kommentera vindriktning och segelsättning på de segelbåtar vi i sakta mak passerar. Skepparen är djupt imponerad av dessa kunskaper.

Det blir ingen lång jungfrutur, besättningen vill bada o fika. Vi ankrar upp utanför Rävön bland ett 30 tal andra fritidsbåtar lagt sig där.
-Jag ställer mig frågan om de var värt alla vedermödor det krävts för att ta sig hit. Och jag tvekar inte ett ögonblick när jag svarar för mig själv.

 

jungrfrutur

Premiärtur och alla vedermödor är glömda.

Jungfruresan III – jag vill inte se dig mer!

Jungfruresa i sällskap med SSRS

Jungfruresa i sällskap med SSRS

#blogg100/98 -Nu vill jag inte se dig mer sa kranskötaren efter att ha lyft oss i vattnet. Vad var det egentligen som hände? Historien om sjösättningen har låtit vänta på sig. Men nu finns berättelse om misslyckande och tillkortakommanden.

En frisk bris sträckte vimplarna men juni solen lyste behagligt varm. Pluggen var satt på plats i backslaget och efter sjösättningen spann motorn på tomgång medan vi varmkörde dieseln vid bryggan.

Vi resonerade om vilken väg vi skulle gå: Snösmältning och regn i maj innebar mycket vatten i älven. Vattenståndet var högt att båtbussarna hade svårt att ta sig under broarna, och vi var inte helt säkra på om vi skulle kunna passera under järnvägsbron i Skoghall. Så eftersom dagen var fin bestämde vi oss för att ta vägen runt hela Hammarön. Vi gled ut genom hamnen på tomgång la os spå rakt sydlig kurs och drog upp farten till knappt nio knop.

Vi var strax söder om Västra Söön när det  hände. Motorn hostade till och stannade. Helt utan förvarning blev den  tyst och bara vinden och vågorna hördes och vände upp båten la sig tvärs mot sjöarna.

Slutet på jungfruresan

Motorn gick runt men gick inte i gång. Vi såg oss runt, det fanns inga båtar på sjön.  Det var inte mycket att välja på.  Som medlem i Sjöräddningssällskapet  får du assistans om du får trubbel, även om det inte är akut sjönöd. Vi ringde.  En måttlig sydlig bris drev oss med god fart tillbaka mot Mörmohamen. Innan SSRS var på plats hade en snipa kommit förbi. De tog oss på släp. Men sjöräddningen kom och tog oss in den sista biten.  VI överlade en stund om var de skulle lägga oss, tills en av de båda besättningsmännen på räddningsbåten frankt sa. Jag har inte min båt i sjön än, och ska börja göra i ordning den först veckan efter midsommar. Du kan ta min plats så läge.

Det var en vänlighet och en generositet som var svår att säga nej till. Nu ligger hon där och reparatören på Volvo har lovat att komma och ge handpåläggning.

Båtlängtan och fritidsskeppares fängelser

#Blogg100/92  Om du inte spelar schack har du inga schackproblem. Om du inte har en båt har du inga båtproblem så enkelt är det. Både båtproblem och schackproblem är högst frivilliga och av en sällsam lustfylld art, hur det är med båtlängtan är en annan sak.

I sin dikt Birgitta Svit skriver Stig Dagerman ”Det finns ett fängelse för alla båtar. Det kallas havet av de evigt fångna.” Kanske är det så men då finns det också ett fängelse för alla fritidsskeppare det heter ”Hamnplan”.

I dag är en dag för båtliv, och den som stannar i land får lida av båtlängtan.  Vänner och bekanta berättar att de sjösatt, och på Facebook glittrar bilder av solbelysta fjärdar.
Ute lyser solen och vinden leker med vimpeln i grannens flaggstång , men just nu vilar vår Nimbus 2600 där på hamnplan.  Men i morgon…

 

Vårrustning per korrespondens

#blogg100/29  För fritidsbåtsägare brukar vårrustning vara synonymt med soliga vårsöndagar i hamnen för att tvätta, vaxa och provstarta motorer.  Det är snickarbyxor på och fysiskt arbete som dagen efter känns i ovana ryggar och syns på kontors fingrar. Men i år är det annorlunda i år är det vårrustning per korrespondens

I år blir det därför  inlägg om vaxning i lustbåt. Den som vill läsa om slikt kan kolla i Myra(b)loggen.  I stället handlar årets vårrustning om mejl och telefon samtal.  Vår nya Nimbus 2600 (fortfarande namnlös) ligger fortfarande i Blekinge. Vårens viktigaste uppdrag är därför inte bara att få henne i sjön utan att få hem henne.  Det finns två alternativ antingen tar man henne på lastbil eller så tar man henne på egen köl.  Jag inser att jag  fått ge upp drömresan och i stället ta landvägen.

I år gör vi vårrustning per korrespondens med mejl och telefon.

I år gör vi vårrustning per korrespondens med mejl och telefon.

Att ordna den är en sådan där ”viktigt-men-inte-bråttom-fråga” vare sig när det ska; 1. planeras respektive 2. när det ska genomföras.  ( 2=någon gång mellan vinter och semester under den diffusa perioden som kallas vår. 1= i tid så det kan göras under perioden två.)

Vårrustning kan (inte) vänta

Sådana saker har en tendens att bli liggande för mig. Det är ju ingenting att stressa med i januari.  Man vet ju inte när isen släpper.  I år gick den  i februari men 2013 låg den kvar till 23 april.  Ett sådant år är det knappast att tänka på att ha båten i sjön till första maj. Å andra sidan säger erfarenheten, har man inte båten klar för sjösättning tills dess är det ofta så att det dröjer till juni innan hon är i sjön. Både jobb och fritidsaktiviteter har en  märklig förmåga att hopa sig till just månaden maj.

Men så härom dagen kom ett mejl. Det var från säljaren. Det nya kapellet vi beställt var klart och levereras,  mer om detta i ett inlägg längre fram.  Och genast känns tanken på vårrustning och den kommande sjösättningen både lockande och verklig. Det är inte bara som en svag vision om något som kanske ska bli någon gång i framtiden.

 

 

 

 

Det är tanken som räknas.

Kanske skulle jag berätta något om den nya båten? Jo det borde jag nog. Vi börjar i det lilla, men med en liten men ack så viktig detalj. Det här inlägget handlar nämligen om tankens betydelse.

Att det första inlägget handlar om den är kanske inte så konstigt. Den faktiskt  det första av vårt nya flytetyg som angjort hennes nya hemma hamn. Den kom hem häromdagen, jag hämtade den och tog hem den med tåg. En ståtlig pjäs i rostfritt.

tanken

Min fru tycker det är direkt olämpligt att jag lägger ut den här bilden på nätet.

Som säkert de flesta vet gäller nya regler för toa-tömning från och med första april i år. Från och med detta datum är det förbjudet att släppa ut kiss och bajs i våra farvatten. Det betyder att om du inte hänger över relingen med rumpan ska du ta med dig skiten hem och tömma den på lämpligt sätt.

Att man inte bajsa i badvattnet borde väl vara en självklarhet. Båt toaletter används ju främst när man ligger i naturhamnar. I gästhamnar finns det ju som oftast toa och under gång fungerar det som så att det nog är vanligare med sjösjuka med sina konsekvenser än större toa besök. Magen tar helt enkelt paus när det gungar.

 

Man kan ana att det är bråda dagar på Metallfabriken Norden i Gamleby, ett företag som tillverkar de däckgenomföringar som behövs för att kunna tömma tanken vid en sugtömningsstation i land i stället för i sjön. Men har du inte ens en hålltank, septiktank eller fekalietank (kärt barn har många namn) ombord är det alltså dags att skaffa en. Och det gäller alltså mig.

bild1

Däcksförskruvningar görs nu i parti och minut

Faktiskt är jag ganska glad att det inte finns någon tank ombord. Det känns lite rent och fräscht att starta båtlivet i nya båten från scratch genom att skaffa en ny ren fin bajstank och veta att det bara är vår egen skit som finns där – om och när det blir stopp.

Jag hittade en helt ny och oanvänd tank på Blocket i Stockholm. Och eftersom jag har en god vän som bor där och det kan sägas ingå vår vänskap att vi då och skicka ut varandra på en del lite märkliga inköpsturer varandra var det ingen större sak att be honom åka och köpa en bajstank åt mig. En viss besvikelse uppstod dock då min vän inte hade så mycket att säga om båtar, och inte ens kunde berätta för säljaren vad det var för båtmodell som den avyttrade hålltanken skulle få sin plats i