Etikettarkiv: Nimbus 2600

Testrapport från Volvo Penta

Hur mycket drar hon?   Det är frågan som alla båtägare får men få kan svara på
Ska vi gissa att det var 1987 som Volvo Penta gjorde denna testrapport. Där kollades hur mycket en Nimbus 2600 drar.  Numret på den är i alla fall 16-87. Båten på bilden minst en 86a. Och att den är gjort före GPS:ens intåg kan man ana då hastigheten mätts med radar.

Hur som helst så placerades en person till rors i en Nimbus 2600 bestyckad med en TAMD 31 motor, Sen mättes vad man fick ut i fart och förbrukning på motorvarv mellan 2000 och  3 950 r/min och det skrevs en testrapport.  Som läsare av den kan det noteras att vare sig 3950 rpm eller farter över 20 knop är så mycket att eftertrakta i en NImbus 2600. Roligare och  mer matnyttigt vore att veta vad hon drar i farter under tio knop men….

Ändå kanske man inte ska förlita sig för mycket på resultaten. Volvo Penta är i alla fall tydliga med att tala om att testrapporten inte rapporterade något annat än vad som mätts upp  vid just det aktuella tillfället.

Testrapport, Nimbus 2600 med TAMD 31

Testrapport från Volvo Penta om en Nimbus 2600 med en TAMD 31a.

Detta inlägg är publicerat i Lustbåts Dokumentarkiv om Nimbus 2600

 

Norsk test från Båtmagasinet no. 7/87

Svenska Nimbus och Nimbus 2600 är båtar som är uppskattas även i Norge.  Många Nimbus båtar har funnit sin hemma hamn där under åren, och under många år gick därför en konvoj med båtar från Göteborg till norska Vestlandet. Men självklart har det också skrivits massor om Nimbus  båtar i norsk båtpress.

I sommar hittade jag den här testen hämtad från norska tidnignen Båtmagasinet anno 1987.  Som läsare får man ta del av nästan idel lovord när skribenten ger besked att den är fullt i klass med båtar som Tresfjord 29 och Saga 27.  Arikeln är kopierad för bra många år sedan, innan en kopiater klarade så mycket gråskalor, men avslöjar ändå att förfataren Ingvar Johnsens är förvillande lik Helge Uggla.

Denna sida är publicerad i Lustbåts Dokumentarkiv om Nimbus 2600

test Nimbus 2600 (1/4)

test Nimbus 2600 2/4

test Nimbus 2600 2/4

test Nimbus 2600 3/4

test Nimbus 2600 3/4

test Nimbus 2600 4/4

test Nimbus 2600 4/4

En ny båtsäsong med lustbåt

Ännu en båtsäsong och Lustbåt är tillbaka.

Lustbåt har varit tämligen tystlåten det senaste året. Även om det började bra med jolle segling redan i april, var förra året inte någon vidare lustbåtssommar, Det blev ingen båtsäsong att tala om.

Ett snöpligt motor fel och Stora Nimbusen blev liggande på land. Och varannandags väder gjorde att Pokusen inte heller kom i sjön.

-Så hur blir 2018 då?
-Det blir bra. Lite försenat men bra. Isen låg till halva april så jollarna fick hålla sig på land längre än i fjol. Men ändå, sista veckan i juni ringde till sist båtreparatören och berättade att delarna som varit restnoterade hos Volvo Penta hela våren äntligen kommit och nu var skruvade på plats. Ett par dagars laddande av batterier, lite hjälp från klubbens duktiga kranskötare och så var man äntligen i sjön och  ännu  en båtsäsong tar sin början även för stora Nimbusen.

Ännu en båtsäsong

Efter ett år på land det var en speciell känsla att sjösätta. Motorn startades och  genomföringar kollades. Den fick gå på tomgång en stund och en extra koll under durkarna innan vi la ut. Hur skulle det gå nu? Skulle mina värsta farhågor besannas, skulle det bara småtrilskas, eller väntade kalamiteter som man inte ens kan föreställa sig?

Det ska medges att det pirrade rejält i magen. Men undan för undran ersattes det nervösa pirrande av dieselmotorn välbehagliga vibrationer i takt med att vi rundade bruket och sedan gick in i älven. Och kanske blir läsaren besviken att vi kom hem utan några mer spännande incidenter än att vi hörde kölen smeka sandbotten i älven där vattenståndet börjar bli högsommar lågt.

 

Stay Tuned.

 

 

Nimbus 2600 bildsida

Den här sidan är en sida med bilder av och med vår Nimbus 2600 Chihiro.

Förtöjd vid bryggan

Vår Nimbus på väg genom sensommarkvällen utanför Tynäs

 

TAMD31 i all sin prakt

Köket med sin nya lucka i Plexiglas där det en gång satt en ugn

Kuddrum aka akterhytt

Bordet i doghouse

I dag blir det bara en bild av Chihiro

Hunden på sin favorit plats i båten.

En översikt av våra profilprodukter. Den babyblå sjösäcken har aldrig varit vackrare.

Två experter i mottorrummet

 

 

En offeranod i necessären #blogg100/10

Offeranod; en inte oviktig detalj.

Sent i går kväll skrev jag en att göra lista till bloggen. Men postad och klar insåg jag att en liten men viktig detalj glömts bort. Jag kom på det när jag borstade tänderna. Vi talar om en offeranod.

 

 

 

En plugg med tillhörande offeranod som bara för någon dag sedan medverkade i denna blogg. Sedan ett halvårstid ligger denna plugg o offeranod i mon necessär. Att jag kom på den när jag borstade tänderna var egentligen inte så konstigt.

Gårdagens inlägg skrevs halvliggandes i en säng postades och sedan gick jag in och borstade tänderna. Jag befann mig på ett hotell. Hotellrummet var litet. Så litet att det i princip inte rymde mer än en säng och ett mindre badrum. Där fanns varken stol eller bord.  För gästen återstod att lägga sig på sängen och att använda den som sin mobila arbetsplats.

Offeranod i necessären

Sagt och gjort. Efter att skrivit dagens inlägg var det alltså läggdags. Jag tryckte in mig på det minimala badrummet och insåg att förutom tandborste och tandkräm hade jag en liten men inte obetydlig plugg liggandes i necessären. Där har den legat sedan höstupptagningen.

Saken var den att när pluggen i samband med sommarens äventyr lossnade noterade jag att offeranoden var tämligen illa anfrätt. Den behövde bytas. När jag någon månad senare tog upp båten nöjde jag mig inte med att bara lossa pluggen och tömma värmeväxlaren på sjövatten, utan stoppade pluggen i fickan för att komma ihåg att köpa en ny under vintern. Väl hemma kan jag tänka mig att jag tömde fickorna innan jag la byxorna på tvätten i korgen som ligger i badrummet. Och för att undvika att plugg och offeranod städades bort, vilket lätt kan hända om man lägger den på handfatet stoppade jag den på ett ställe där den får ligg i fred. Necessären.

Så medan moderfartyget har legat på land har den lilla pluggen fått följa med Shihiros skeppare på en rad resor inom och utom landet. Den har därmed blivit riktigt berest under vintern.

 

#blogg100/24 Utelåst och strandsatt

Strandsatt Nimbus 2600

Strandsatt Nimbus 2600

Har du sjösatt än? Ni är väl ute på sjön nu? Frågorna haglar och det enda raka är att komma ut och ge mina svar och version på min blogg.
För nej, vi har inte sjösatt,  vi är inte ute på sjön med båten. Nej Nej Nej. Jag är strandsatt.

Så här är det nämligen.  Jag och sonen hade varit på segelträning. På vägen hem stannade vi och handlade. Det blev ett par kassar och e dricka back. När vi kom hem var det en hel del att bära in i form av matkassar, seglarkläder och flytvästar. Vi gick ut och in några gånger.

Dagen efter gick jag ut i bilen. En trave CD skivor låg på passagerarsätet med mina glasögon och lite små saker. Jag noterade att bildörren var upplåst. Efter att ha stoppat tillbaka sakerna och låst bilen gick jag in och frågade om hustrun varit i bilen. Tänkte att hon letat något försvunnet parkeringskvitto till någon reseräkning. Men nej, det hade hon inte gjort. Med andra ord måste det ha varit någon annan som varit i bilen. Sägas ska att vi brukar låsa  vår bil, även om den står vid  vårt hus tämligen avskiljt, inget ställe man direkt går förbi.

Men nu hade det inte gjorts och någon hade sökt igenom facket mellan sätena. Men det tycktes alltså inte som om något blivit stulet. Trodde jag.  Det tog ett par dagar sedan insåg jag att båtnyckeln var borta. Den var inte i lådan i huset där den borde vara och den hade sannolikt också legat  bilen.

Vad i helvete någon ska med min båtnyckel har jag ingen aning om. Båten väger två och ett halvt ton och står på land på en LGF-kärra som kräver att du har en traktor eller en lastbil om du  har planer på att flytta den. Den har dessutom ett spårlarm så jag får ett SMS om någon skulle få för sig att göra det. Men framför allt är förmodligen marknaden för Nimbusbåtar från 1980-talet tämligen begränsad. Båten ligger där hon ligger; strandsatt.  Och med tanken på tjuvarnas modus som GW Persson brukar säga, har de knappast kapacitet att genomföra en sådan kupp. Nej jag tror helt enkelt någon av dem bara stoppade på  sig den lite på kul.

Problemet är bara att jag har ingen reservnyckel. Det är skit, för utan startnyckel kan jag inte starta båten, om jag inte kan starta den är det tämligen värdelöst att sjösätta den… Alltså båten ligger kvar på land.  Under några veckor har jag hoppats att den skulle komma till rätta.  Men nix. Vad återstår? Därmed återstår bara en sak, att köpa ett nytt tändningslås och byta… Shit happens.

 

 

Portaprutti en skitsak #blogg100/22

Lustbåt gillar inte att bajsa i vårt badvatten. De flesta av oss gör inte det, speciellt inte om det ska badas i det. Redan på gamla Myrans tid (före nya toa-lagen som kom i april 2015) slängdes den gamla sjövattentoan  utan fekalietank ut och ersattes med en enkel kemtoa aka. portaprutti.

Jag vet inte om Nimbus hade med bajstank den gången båten levereades från varvet i Sysslebäck.  Nu fanns det däremot ingen. Chihiro var däremot utrustad med en fin helt ny toa stol, men som sagt ingen tank. Redan förra vintern köptes därför en sådan in, och tanken (sic!) var att den skulle installeras ombord..

Det hanns inte med och skepparen blev allt mer skeptisk. Tanken på att lägga åtskilliga timmars jobb på att kunna frakta runt en rostfri tank med bajs ombord kändes till slut allt annat än lockande. Vem skulle orka svänga förbi gästhamnen efter en helgtur på sjön, inte den besättning som skulle svära över att den var full nästa gång man gav sig ut i alla fall, resonerade skepparen. För att inte tala om vad som skulle hända på höstkanten när det var dags för upptagning och det tarvades en rengöring som blev av först när frosten kommit.

Portaprutti modell Excellence

Portaprutti modell Excellence

Portaprutti!
Tanken på en portaprutti kändes mycket trevligare. En nätt lien bæsj n go (som det heter på norska) som man kan ta i näven bära hem och tömma i toan. Installeras med fyra skruvar och kräver inga extrautflykter för att tömmas. Kan det bli bättre?
Lite för påvert tyckte somliga och liten tank,  men den stora tillverkaren har lanserat en ny modell. Den heter Excellence och är enligt tillverkarens hemsida en ”Stor lyxmodell”.

… vi stannar dagens blogginlägg där!

Jungfrutur, vi är äntligen på väg!

En ung rorsman på premiärtur

En ung rorsman på jungfrutur

Så kom då den där dagen då himlen var så där djupt blå och vattnet låg glittrande och inbjudande. Det var dagen då det var dags för den första riktiga jungfrufärden.

– Åker ni på sjön i morgon, frågade goda vännen F.

– Vi får se svarade jag, men hon gav sig inte utan upprepade fråga, tills jag  gav rätt motfråga:

– Ska du med i så fall?

-Så klart!

Första lördagen i juli och ett högtryck ligger tungt parkerad över landet. Himlen var blå och vattnet glittrade lockande. Det var dags för den första turen med hela familjen plus goda vännen S. Högst odramatiskt landade vi in i båten för att  förbereda jungfrutur avgång med att en termos vatten, lite bröd och en påse bullar och åtskilliga flaskor vatten och kall dricka som stuvades in i kylskåpet.

Jungfrutur utan förhinder

Motorn tändes så fort startmotorn fått lite snurr på sig och den stora dieseln gick varm medan kapellet fälldes. Tampar lossades och försiktigt smögs backen i. Mer dramatiskt än så blev det faktiskt inte på premiärturen.  På lite mer än tomgång loggade vi sex komma tre knop. Den fart som varit vår gamla Myras marschfart till ett livligt B20 smatter nådde vi nu till till ljudet av ett milt dieselbrum som inte hindrade skepparen att följa med i samtalet som fördes på akterdäck.

-Vem tar rodret, frågar jag när vi är ute ur viken. Sonen som hitintills intagit en rätt skeptiska attityd till nya båten anmäler sig frivilligt som rorsman. Jolleseglare som han är drabbas han en kort sekund av samma förvirring  som jag brukar drabbas av när jag får en  rorkult i min hand.  Han svänger åt fel håll, innan han noterar att det är ungefär som ett bilspel. Sen övergår han till att kommentera vindriktning och segelsättning på de segelbåtar vi i sakta mak passerar. Skepparen är djupt imponerad av dessa kunskaper.

Det blir ingen lång jungfrutur, besättningen vill bada o fika. Vi ankrar upp utanför Rävön bland ett 30 tal andra fritidsbåtar lagt sig där.
-Jag ställer mig frågan om de var värt alla vedermödor det krävts för att ta sig hit. Och jag tvekar inte ett ögonblick när jag svarar för mig själv.

 

jungrfrutur

Premiärtur och alla vedermödor är glömda.

Jungfruresan III – jag vill inte se dig mer!

Jungfruresa i sällskap med SSRS

Jungfruresa i sällskap med SSRS

#blogg100/98 -Nu vill jag inte se dig mer sa kranskötaren efter att ha lyft oss i vattnet. Vad var det egentligen som hände? Historien om sjösättningen har låtit vänta på sig. Men nu finns berättelse om misslyckande och tillkortakommanden.

En frisk bris sträckte vimplarna men juni solen lyste behagligt varm. Pluggen var satt på plats i backslaget och efter sjösättningen spann motorn på tomgång medan vi varmkörde dieseln vid bryggan.

Vi resonerade om vilken väg vi skulle gå: Snösmältning och regn i maj innebar mycket vatten i älven. Vattenståndet var högt att båtbussarna hade svårt att ta sig under broarna, och vi var inte helt säkra på om vi skulle kunna passera under järnvägsbron i Skoghall. Så eftersom dagen var fin bestämde vi oss för att ta vägen runt hela Hammarön. Vi gled ut genom hamnen på tomgång la os spå rakt sydlig kurs och drog upp farten till knappt nio knop.

Vi var strax söder om Västra Söön när det  hände. Motorn hostade till och stannade. Helt utan förvarning blev den  tyst och bara vinden och vågorna hördes och vände upp båten la sig tvärs mot sjöarna.

Slutet på jungfruresan

Motorn gick runt men gick inte i gång. Vi såg oss runt, det fanns inga båtar på sjön.  Det var inte mycket att välja på.  Som medlem i Sjöräddningssällskapet  får du assistans om du får trubbel, även om det inte är akut sjönöd. Vi ringde.  En måttlig sydlig bris drev oss med god fart tillbaka mot Mörmohamen. Innan SSRS var på plats hade en snipa kommit förbi. De tog oss på släp. Men sjöräddningen kom och tog oss in den sista biten.  VI överlade en stund om var de skulle lägga oss, tills en av de båda besättningsmännen på räddningsbåten frankt sa. Jag har inte min båt i sjön än, och ska börja göra i ordning den först veckan efter midsommar. Du kan ta min plats så läge.

Det var en vänlighet och en generositet som var svår att säga nej till. Nu ligger hon där och reparatören på Volvo har lovat att komma och ge handpåläggning.