Etikettarkiv: loggbok

Loggbok – byta eller behålla, det är frågan

Hur gör man med loggboken när man byter båt? Ska man köpa ny loggbok till nya båten och ställa den gamla båtens loggbok i bokhyllan, eller kan man fortsätta använda den gamla? Det är en fråga som jag brottats med denna sommar på grund av att vi har en ny båt.

I gamla båten hade jag en ”Femårs loggbok” , det vill säga en loggbok som likt en fickkalender (om nu någon minns dem) har plats och fält för att göra noteringar om väder, vind, temperatur distans och även en liten ruta för fri text  för varje dag under hela fem år.

En rätt kul variant av loggbok där man enkelt kan se vilken vecka och dag man sjö- och torrsatte, eller vilket år det var vi åkte  Vikingaleden och  firade min födelsedag i Nysäter.

Ska man byta loggbok?

Ingen lätt fråga och det har krävts mycket grunnande, men nu har Lustbåt svaret:
Svaret på frågan är liksom som på så många andra frågor ”Det beror på!” Det beror på hur du ser på vems  loggboken är. För om det kan man faktiskt ha lite olika syn:

Tycker du att loggboken är båtens eller är det skepparen och besättningens? Är den båtens egendom, likt färdskrivaren på ett flygplan motorn och lanterna, då ska du självklart byta till en ny loggbok, Ja, frågan är om du inte ska lämna över boken till näste ägare som då kan läsa om när du åt pölsa i Sandhamn eller låg inblåst i Trelleborg.

Ska du byta loggbok innan fem år har gått bara för du köper ny båt?

Ska du byta loggbok innan fem år har gått bara för du köper ny båt?

Men om du menar att boken är dina egna minnen från ditt båtliv då  kan du nog behålla din loggbok, använda den  även i nya båten och vänta med att skaffa en ny tills du har fyllt sista sidan med dina upplevelser.

Och hur gjorde jag?

Jungfrutur, vi är äntligen på väg!

En ung rorsman på premiärtur

En ung rorsman på jungfrutur

Så kom då den där dagen då himlen var så där djupt blå och vattnet låg glittrande och inbjudande. Det var dagen då det var dags för den första riktiga jungfrufärden.

– Åker ni på sjön i morgon, frågade goda vännen F.

– Vi får se svarade jag, men hon gav sig inte utan upprepade fråga, tills jag  gav rätt motfråga:

– Ska du med i så fall?

-Så klart!

Första lördagen i juli och ett högtryck ligger tungt parkerad över landet. Himlen var blå och vattnet glittrade lockande. Det var dags för den första turen med hela familjen plus goda vännen S. Högst odramatiskt landade vi in i båten för att  förbereda jungfrutur avgång med att en termos vatten, lite bröd och en påse bullar och åtskilliga flaskor vatten och kall dricka som stuvades in i kylskåpet.

Jungfrutur utan förhinder

Motorn tändes så fort startmotorn fått lite snurr på sig och den stora dieseln gick varm medan kapellet fälldes. Tampar lossades och försiktigt smögs backen i. Mer dramatiskt än så blev det faktiskt inte på premiärturen.  På lite mer än tomgång loggade vi sex komma tre knop. Den fart som varit vår gamla Myras marschfart till ett livligt B20 smatter nådde vi nu till till ljudet av ett milt dieselbrum som inte hindrade skepparen att följa med i samtalet som fördes på akterdäck.

-Vem tar rodret, frågar jag när vi är ute ur viken. Sonen som hitintills intagit en rätt skeptiska attityd till nya båten anmäler sig frivilligt som rorsman. Jolleseglare som han är drabbas han en kort sekund av samma förvirring  som jag brukar drabbas av när jag får en  rorkult i min hand.  Han svänger åt fel håll, innan han noterar att det är ungefär som ett bilspel. Sen övergår han till att kommentera vindriktning och segelsättning på de segelbåtar vi i sakta mak passerar. Skepparen är djupt imponerad av dessa kunskaper.

Det blir ingen lång jungfrutur, besättningen vill bada o fika. Vi ankrar upp utanför Rävön bland ett 30 tal andra fritidsbåtar lagt sig där.
-Jag ställer mig frågan om de var värt alla vedermödor det krävts för att ta sig hit. Och jag tvekar inte ett ögonblick när jag svarar för mig själv.

 

jungrfrutur

Premiärtur och alla vedermödor är glömda.