Etikettarkiv: fritidsbåt

Fritidsbåt, lustbåt

Slussdebatt i Trollhättan utan fritidsbåtar!?

Slussarna i Trollhättan är till åren komna och måste ersättas med nya. I media pratas det mycket om vänersjöfarten och dess betydelse för industrin.  Men det talas väldigt lite om slussarnas betydelse för fritidsbåtslivet i Vänern i dag. Och om dess stora outnyttjade potential för båtturismen i framtiden talas det inte alls.

Lite läskigt, ska vi klara det här?

Slussen i änden av Karls grav tar dig ut i Göta älv.

D som följt med Lustbåt känner till frågan. Men nu har frågan äntligen nått gammelmedia och politiken.

Med svarta rubriker har slussarna i Göta älv tagit plats i lokalmedia kring Vänerns stränder. Innan de gamla faller för åldersstrecket år 2030 måste beslut och pengar till nya vara klara, annars är den kommersiella vänersjöfarten ett minne blott.

Utan sjöfart kommer både industri, arbetstillfällen och miljön att bli förlorare.
Men frågan borde inte stanna med det. Fritidsbåtslivet är helt lämnat åt sidan i diskussionen.  Det är så klart något Lustbåt inte kan acceptera. Båtliv är en del av turismindustrin, och  för framtiden lika viktig som pappers och verkstadsindustri.

Slussar för fritidsbåtar

Den 93 kilometer långa Göta älv är vägen till havet för många av Vänerns fritids skeppare. Det är många som varje sommar tar sig till havet via kanalen, och vidare längs Västkusten, Danmark eller ännu längre.  Andra reser motsatt väg. Både Göta och Dalslands kanal behöver älven för att besökare ska kunna ta sig till deras utlopp i Vänern.

I diskussionen om framtidens slussar måste tänka till om morgondagens båtliv, och vilken roll Vänern ska spela i det: I jämförelse med Västkusten är Vänern närmast oexploaterat, och Göta älv som i dag av många upplevs som en tämligen trist och oinspirerande transportsträcka har inte den  förutsättningar att bli ett resmål i sig själv?

Bryggsegling och sjösättning – #blogg100/30

Traditionsenligt sträcker sig Lustbåts deltagande i #blogg100 fram till sjösättning.
I går var det sjösättning och i dag är det såldes dags för årets sista blogg100 inlägg. Lustbåt fortsätter så klart som vanligt med veckovisa uppdateringar. Men i dag handlar det om sjösättning och bryggsegling.

Vad finns då att säga om sjösättningen. Med våra duktiga kranförare på SBS var det inte så dramatisk. Den som kört kran i 47 år och år lyft 150 båtar bara i år vet vad han gör. Jag har varit med mer dramatiska händelser. (Mer om det någon annan gång) Lite stolt över mig själv är jag ändå som törs kliva upp och lägga på slingen på lyftoket.  Normalt är jag livrädd bara jag ska ställa mig på tå. Men av någon anledning tar min svindel paus när det gäller skidliftar och att klänga på båtar. Jag gissar att det är lusten som tar överhand, att jag tycker det är så kul med båtar och skidåkning att jag struntar i att  vara rädd.

Sonen tar rodret

Sonen tar rodret

Första turen känns ändå alltid lite pirrig. Efter förra årets vedermödor  och kalamiteterna med låset kunde man ju vänta sig det värsta. Men nej, efter att kollat och dubbelkollat alla genomföringar och varmkört motorn gav vi oss i väg.

Sonen tog rodret la back och manövrerade oss tryggt ut ur Sörmohamnen, rundade Skoghallsverket och styrde sedan upp för älvfåran hem så coolt och värdig man kan förvänta sig att man gör när man är tolv på det trettonde och står till rors med två och ett halvt ton båt i händerna .

Bryggsegling

I går var det  premiär tur, i dag var det premiär för årets först bryggsegling. Bryggsegling är ett föraktat och lite misskrediterat nöje bland fritidsskeppare. Årets sista #blogg100 innehåller därför ett videoblogg inslag om detta föraktade ämne.

 

 

Programförklaring #blogg100/3

Tredje dagen gillt: I dag känns det helt rätt att lägga ut årets #blogg100 på riktigt. Och jag börjar med en programförklaring. I anspråksfullt ord som egentligen bara betyder att jag talar om vad jag tänker skriva om i årets #blogg100.

Den som följt Lustbåt och den tidigare Myrabloggen veta att det handlar om båtar, fritidsbåtar i synnerhet, båtliv, båtmat och båtkultur. Hundra dagar med båtsnack under en period som sträcker sig ungefär från båtmässan till sjösättningen; så har det varit några år och därvidlag blir det ingen förändring.

Men året programförklaring innehåller ändå ett par nyheter. Lustbåt tänker skriva om utbildning, hänsynslöst och hämningslöst kommer den eviga frågan om ”körkort på sjön” att ha sin plats i bloggen. Men framför allt så kommer Forshaga Kanal att ha sin givna plats i årets bloggutmaning.

Mer spännande än så här blir inte denna programförklaring, nu släpper vi förtöjningarna nu lägger vi ut.

Profilprodukter till vår lustbåt

Sedan förra inlägget har nyfikenheten på våra profilprodukter tagit oss med storm. Vi släpper därför några bilder på produkterna som premiärvisades för en inre krets för en tid sedan.

Nästa sommar kommer de att finna för påseende och bruk för besättning och passagerare vår Nimbus 2600 Chihiro. Men redan här har du alltså chansen att bekanta dig med den exklusiva serien med kuddar, livboj  muggar och sjösäck som du kommer att möta ombord i vår fritidsbåt.

 

Ligga med Lustbåt – mysigt i kojen II

I gamla Myra 23an hade vi sovsäck och på dynorna hade vi lakan i blandning av bomull och polyester. Till nya Nimbusen menade någon att det nog var dags att lämna campingtillvaron. Hade vi bytt upp oss till en större båt borde vi ligga riktiga båtlakan och täcken ombord. Och här följer exklusivt för Lustbåt berättelsen om våra nya lakan.

På 1970 talet försvann bomullen ur sovsäckar och ersattes av polyester. Skälet är ett och enkelt. I motsats till bomullsfibrerna, suger syntetfibern vare sig åt sig den fukt som avges från kroppen eller den som finns i luften. Textil i syntet blir därför inte obehagligt fuktig och den  håller sin värmande förmåga bättre (tänk hur kall du blir i en svettig t-shirt) och torkar fort om den blir fuktig. Detta vet som sagts generationer av friluftsmänniskor. Men båtfolket är som vanligen en smula konservativa och båttillbehörsfirmorna säljer fortfarande främst stiliga båtlakan dekorerade med ränder ankare och fyrar – i hundra procent bomull!

Ligga skönt under rätt täcke

ligga med lustbåt

Nya täcket väntar på att någon ska krypa till kojs

Men det var faktiskt inte helt lätt att hitta lakan i polyester. Det stora möbelvaruhuset hade rangerat ut dem ur sortimentet. Kanske hade de tagit intryck av den animerade diskussionen i ett båtforum där de kemiskt tillverkade båtlakan i polyester dissades till förmån för de naturliga bomullslakanen (världens mest besprutade gröda) och en oro för hur illa man skulle bränna sig  om brand utbröt och man råkade ligga och sov i lakan av plast, ombord på en plastbåt.

Nåja vi gav oss inte. Efter att ha kollat upp ComforTex en riktigt dyr leverantör landade vi än en gång hos våra danska vänner. Där hade man tydligen en mer avspänd attityd till brandrisker och saluförde både täcken underlakan och påslakan i microfiber . Det gjordes ett provköp och den i familjen som var mest sugen på nya båtlakan fick prov ligga och gav sedan sitt godkännande efter att ha fått prov ligga i ett par nätters.

Utan att ha fått ett öre i sponsor ersättning så säger Lustbåt att täckena för en hundring styck är lagom varma; att påslakanen för en 50 lapp styck är med lite god vilja är vackert marinblå.  Men framför allt är de komfortabla och  försedda med ett blixtlås som gör att täcket för en hundring inte riskerar att falla ut när man ligger i dem. Och slutligen är underlakanet i jersey med resår väldigt smidigt att bädda asymmetriska kojmadrasser med. Dessutom visade det sig att allt gick att stuva ned i en läckert baby-blå sjösäck i syntetgummi som vi råkade äga men aldrig haft någon nytta av.

 

 

 

Jungfrutur, vi är äntligen på väg!

En ung rorsman på premiärtur

En ung rorsman på jungfrutur

Så kom då den där dagen då himlen var så där djupt blå och vattnet låg glittrande och inbjudande. Det var dagen då det var dags för den första riktiga jungfrufärden.

– Åker ni på sjön i morgon, frågade goda vännen F.

– Vi får se svarade jag, men hon gav sig inte utan upprepade fråga, tills jag  gav rätt motfråga:

– Ska du med i så fall?

-Så klart!

Första lördagen i juli och ett högtryck ligger tungt parkerad över landet. Himlen var blå och vattnet glittrade lockande. Det var dags för den första turen med hela familjen plus goda vännen S. Högst odramatiskt landade vi in i båten för att  förbereda jungfrutur avgång med att en termos vatten, lite bröd och en påse bullar och åtskilliga flaskor vatten och kall dricka som stuvades in i kylskåpet.

Jungfrutur utan förhinder

Motorn tändes så fort startmotorn fått lite snurr på sig och den stora dieseln gick varm medan kapellet fälldes. Tampar lossades och försiktigt smögs backen i. Mer dramatiskt än så blev det faktiskt inte på premiärturen.  På lite mer än tomgång loggade vi sex komma tre knop. Den fart som varit vår gamla Myras marschfart till ett livligt B20 smatter nådde vi nu till till ljudet av ett milt dieselbrum som inte hindrade skepparen att följa med i samtalet som fördes på akterdäck.

-Vem tar rodret, frågar jag när vi är ute ur viken. Sonen som hitintills intagit en rätt skeptiska attityd till nya båten anmäler sig frivilligt som rorsman. Jolleseglare som han är drabbas han en kort sekund av samma förvirring  som jag brukar drabbas av när jag får en  rorkult i min hand.  Han svänger åt fel håll, innan han noterar att det är ungefär som ett bilspel. Sen övergår han till att kommentera vindriktning och segelsättning på de segelbåtar vi i sakta mak passerar. Skepparen är djupt imponerad av dessa kunskaper.

Det blir ingen lång jungfrutur, besättningen vill bada o fika. Vi ankrar upp utanför Rävön bland ett 30 tal andra fritidsbåtar lagt sig där.
-Jag ställer mig frågan om de var värt alla vedermödor det krävts för att ta sig hit. Och jag tvekar inte ett ögonblick när jag svarar för mig själv.

 

jungrfrutur

Premiärtur och alla vedermödor är glömda.

Att komma i hamn

#blogg100/100 Det här är årets etthundrade blogginlägg, och sista inlägget i årets #blogg100 utmaning. Det känns skönt att komma i hamn! Men de är också den dag då vår nya Nimbus kom till sin nya hemmahamn i Mariebergshamnen i Orrholmsviken, och hennes nya namn kommer att avslöjas.

Till slut skulle båt och besättning komma i hamn

Till slut skulle båt och besättning komma i hamn

Dagen började med regn, och en sjörapport som varnade för tilltagande vindar i takt med avtagande regn. En koll på väderkartorna talade ändå om ett fönster mellan sex och åtta med tämligen drägliga förhållanden, även om chansen för vindbyar på över tio sekundmeter var över 90 procent. Det senare är jag inte helt säker på att jag han nämna när jag snabbt ringde min svåger M och frågade om han ville återuppta den resa vi så snöpligt fått avbryta ett par gånger. Vi har å andra sidan varit ute i friska vindar tidigare och han lät munter när fick frågan om han än en gång villa var med och försöka se till att min skutan skulle komma i hamn.

Kaffe och skorpor

På väg mot järnvägsbron

På väg mot järnvägsbron

En termos kaffe och en påse skorpor packades ned som lämplig proviant, och hustrun släppte av oss i Mörmohamnen med ett löfte att hämta upp oss där om några timmar om vi inte kom hem och i hamn på egen köl.

Vi noterade att vinden redan hade friskat i och smattrade trivsamt i vimplar, vant och stag. Väl ute ur hamnen var det ingen tvekan om att den friska vinden från sydväst  ägnat tiden den färdats över Vänern till att bygga upp riktigt stora böljor med vackra vita  vågkammar som snabbt tilltog i storlek. Men motorn spann som en katt och skrovet tog sjöarna fint på babords bog innan vi rundade fabriken la om kursen och surfade in i Skoghallsådran där nästa dramatiska passage väntade: Järnvägsbron.

Vi hade varken tid eller lust att runda Hammarön i kväll, i stället hoppades vi att vi skulle kunna gå under bron mellan Vidön och Hammarön trots det höga vattnet.

M. ställde sig på fördäck lutade sig fram över pulpiten och måttade med båthaken som han höll framför sig i höjd med rufftaket.  Där han stod påminde han mig om Queequeg – harpuneraren i Herman Mellvilles Moby Dick.

Vår resa blev detta till trots mindre dramatisk än det olycksaliga fartyget Pequods, och jag drog inte heller som dess besatte kapten likt Ahab besättning och fartyg med mig i djupet. I stället passerade vi järnvägsbron med en fot (30 cm) till godo över rufftaket och en halvtimma senare styrde vi in i Orrholmsviken. Vi hade äntligen lyckats komma i hamn

Då återstår bara en fråga. Vad ska båten heta? -Chihiro .

 

 

 

När gav du din fru en tv-antenn senast?

#blogg100/31 Du ska få något du behöver och vill ha men inte vet att du önskar dig.  Det tändes en förväntan i hustruns ögon inför den stundande födelsedagen. Lös om hur  Lustbåt fortsätter vårrustningen med ett järvt presentförslag: En tv-antenn för marint bruk.

Läs mer

Årsmöte i båtklubben

Först årsmöte sedan seglarskola

Först årsmöte sedan seglarskola

#Blogg100/25. Förningen Skohalls båtsällskap brukar bjuda in till två möten per år. Ett höstmöte och ett årsmöte på vårkanten. Det är knappast möten med uppslitande diskussioner. Dessutom bjuds det på kaffe och mackor och man brukar alltid träffa någon som man kan småprata lite med till fikat.

Styrelsen berättar om vad man gjort i hamnen och klubbholmen och vad som är på gång. Det är ganska trivsamt på de där mötena där det pratas fritidsbåtar och båtliv.

Dessutom känns det som att jag vill gå för att visa min uppskattning till föreningen, styrelsen och andra som gör så mycket och arbetar så engagerat. Att SBS finns och ser till att jag kan få båtlyft vinterförvaring och seglarskola för barnen. Det känns lite sorgligt om årsmöten bara är styrelse och valberedning.

Jag vill därför gå ditt och som aktiv medlem mumla ”ja” till att bevilja den avgående styrelsen ansvarsfrihet och sedan mumla ”ja” och avmätt applåderar när de väljs för en ny period.

Tyvärr brukar det inte bli så. I stället brukar dessa möten sammanfalla med tjänsteresor stom gör att jag inte kan vara med. Det känns lite trist. Jag har lite dåligt samvete för det där. Så höll det bli i dag också. En Stockholmsresa över dagen höll på att omintet göra min medverkan även vid åresmötet 2015. Men så grep ”universum” – som en kollega till mig brukar säga – in. Det visade sig nämligen att ordinarie tåget kvart över fem från Stockholm var fullbokat.

Valet stod mellan ett senare eller ett tidigare tåg. En titt på programmet för dagen visade att sista punkten på programmet nog klarar sig utan mig och knappast motiverar att jag ska vara hemma först fram emot tio snåret. Jag tar det tidigare tåget och är då hemma strax efter sex. Och så tittar jag på inbjudan som av en händelse. Jo, mötet börjar klockan sju. Så om nu bara universum står mig bi och tåget går enligt tidtabell kommer jag att vara hemma och hinna till mötet.

 

Båtköparens bibel – att köpa båt V

#Blogg100/24 Den som ska köpa båt har en mission och en uppgift att fylla.  För att gå  i hamn med den till fullo krävs mer än bara mod och beslutsamhets. Det krävs fakta och kunskap. Om du du verkligen har ambitionen att bli båtägare är det därför rimligt att du införskaffar dig Curt Gelins böcker ”400 motor båtar” respektive ”700 segelbåtar i test”. De är tillsammans att betrakta som båtköparens bibel och standardverk som inte få saknas på ditt nattduksbord om du tar ditt båtköpande seriöst.

I kanske säger I att I har i själ och hjärtat valt väg – att segel eller motorbåt skulle en styggelse och för eder därmed utan vikt –   och tänker att I kommer undan med bara den ena av dessa skrifter. Jag säger eder: I haven fel.  Öppna edra hjärtan för den fulla kännedomen om den svenska fritidsbåtsflottan och jag säger eder att i icke kommer undan med mindre än att sluta bägge testamentena av denna båtköparens bibel till edert nattduksbord eller den hedervärda platsen som coffetable book eller toa läsning….. STOPP, STOPP, STOPP!!!

Båtköparens bibel

Båtköparens bibel med allt du behöver veta om fritidsbåtsflottan.

 Båtköparens bibel har sina brister

De båda böckerna är förmodligen den mest kompletta sammanställning om de fritidsbåtar som behärskar bryggor, hamnar och Blocket annonser i vårt land.

Curt Gelin har testat och skrivit om båtar i 5 decennier. I de här båda böckerna har han sammanställt material om de flesta båtmodeller det skrivits om – av honom själ eller andra – i  svensk båtpress. Det är ett imponerande arbete. Men så klart har även solen sina fläckar. Curt har sina åsikter klara och ”tycker” rätt mycket om både det ena och det andra.  I bland blir det också helt fel, som när  han förväxla Kristiansund med Kristiansand och gör Myra 21 till en sörlandssnecka i stället för en snecka från Vestlandet. Böckerna bör alltså läsas med viss skepsis och fakta bör nog kollas lite extra i bland.

Men som sagt böckerna är bland de mest kompletta sammanställningar som finns och i senaste utgåvan har antalet segelbåtar utökats från 500 till 700. Imponerande!