Advektionsdimma en naturlig förklaring – del 1 Spökskepp

I dag börjar Lustbåts sommarläsning. En riktig skepparhistoria, som publiceras i tre delar. Men för dig som inte orkar vänta så finns den att ladda ned  som PDF En naturlig förklaring

Om du gillar den ladda ned, dela och sprid till dina vänner!
/Mårten

Del ett – Spökskepp

ankareDet finns inga spökskepp. Inga båtar har dömts att i evighet fortsätta sin seglats över haven med eller utan sin fördömda besättning. Bakom varje drivande fartyg eller vrak finns en naturlig förklaring. Seglande skepp på oceanen, långsamt sjunkande skutor vid drömmarnas kaj och alla de båtar som på snart sagt varje båtklubb lämnats av sina ägare i glömda raden kan alla verka både skrämmande och spöklika och ge uppslag för skepparhistorier och skrönor, men mer än så är det inte. Det finns alltid en naturlig förklaring.

 

Sträckan genom Norra Skärgården ut till Sandskär är en fin tur som tar några timmar. Det finns två vägar dit. Antingen gör man som seglarna och sträcker rakt över Sunnanfjärd, eller så väljer man den skyddade farleden som går i en vid båge längst bukten i skydd av öar och holmar.

Sommartid väljer många motorbåtar att gå rakt över fjärden om vinden inte är för stark. Men det var tidigt på säsongen och även om det bara blåste en svag bris, valde jag den inre farleden.

Så här i efterhand kan man säga att jag borde ha förberett mig ännu bättre. Men det hade gått fort. Det hade verkat som en bra idé att gå ut till Sandskär mitt i veckan. Att ligga där några vårdagar och göra klart ett skrivjobb som verkligen krävde att jag fick vara i fred och koncentrera mig.

Mobilen hade jag slängt ned i datorväska tillsammans med laptop, pennor, block och en del litteratur. Sedan hade jag svängt förbi hemma, stoppat ned datorväskan i sjösäcken och fyllt på med några ombyten och en tjock tröja. Jag tog på mig seglarjackan innan jag på vägen till bryggan stannade till på ICA där jag plockade åt mig bröd, smör, dricka och middagsmat nog för några dagars på sjön.

Stora GPS:en blev kvar hemma. Så här tidigt på säsongen, innan vi har vakt på båtklubben lämnar jag den ogärna ombord. Å andra sidan kan jag navigera med papperskort och kompass om det tryter. Men sträckan ut till Sandskär har jag gått så många gånger att det knappast behövs för att hitta dit så länge sikten är klar.

Det kallas för advektionsdimma. Den är vanligast på våren och bildas när varm och fuktig luft blåser över ett kallare underlag och avkyls underifrån. Då täcks öar och fjärdar av en märklig dimma som kan ligga kvar i flera dygn. Jag borde tagit den med i min beräkning.

Den kom från ingenstans, och omslöt hela båten. Vattenytan som varit vänligt krusad blev märkligt stilla och på bara några minuter försvann den blå himlen och solen. Det gick inte längre att okulärt orientera sig.

Jag drog av på farten och försökte få syn på något känt landmärke. Det var hopplöst. Sikten var nere vid noll och det kändes som om till och med pulpiten i fören höll på att slukas av dimman. Jag försökte fundera på hur långt jag kommit. Hade jag passerat Kråkskär eller var det Holmön jag nyss sett. Men jag insåg att jag varit för ouppmärksam och borta i egna tankar för att nu kunna säga var jag var.

Jag la i friläge. Båten gled nästa ljudlöst genom vattnet innan den blev liggande stilla. Bara ett svagt brum hördes från motorn. Jag började sjunga, en entonig sång där motorn fick fungera som basstämma. Det kändes tryggt och gjorde att jag kände mig lite mindre ensam.

oooOOOooo

Fortsättning följer!

En reaktion på “Advektionsdimma en naturlig förklaring – del 1 Spökskepp

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *