Julstormar och julefrid

I visan om Briggen Bluebird av Hull sjöng Evert Taube om fartyget som går i kvav utanför Smögen i en julstorm 1872. Och som barn hörde jag fiskarna på Österlen berätta om Julstormen 1902.  Det var då , berättade Edvin Nilsson att den stora sanddynen, den som vi barn kallade för ”Höga backen” blåste upp. Det är något mytiskt med julstormar.

Vår Chihiro mådde väl

Vår Chihiro mådde väl

Sent på julaftonskvällen blåser det upp. I söndags ställde jag upp en täckställning vid sidan om båten. Av ett antal reglar och vinklar i järn byggdes stommen till något som ser ut som ett litet hus. Tanken är att den ska lyftas upp på  däck och täckas med presenning. Tills dess får den stå kvar oförankrad på backen. Men nu har det blåst upp. Sydlig vind, åtta sekundmeter säger sonen sakligt och gillande.

SBS flagga lekte och fladdrade i den friska brisen.

SBS-flagga lekte och fladdrade i den friska brisen.

Själv tänker jag på min täckställning, om den ska blåsa bort upp i skogen eller in i en annan båt. Den styva brisen ökar, och i byarna blir det säkert kuling. Men det blir ingen julstorm. På juldagen ser topografin ut ungefär som dagen innan. Men säsongen för Julstormar är ännu inte slut, och en titt på text-tv talar om att stormen Staffan är i antågande. Om detta slår julstormarna i början av förra seklet återstår dock att se.

Julstormar och julefrid.

De passar liksom inte i hop. På jul ska frid råda, soldater lägger ned vapen, stiger upp ur skyttegravarna bjuder varandra på cigaretter och sjunger Stilla Natt och vanligt folk äter så de somnar. Det passar helt enkelt inte med stormar på jul. Julstormar stör och lämnar intryck, minnen och spår, i generation. Detta är något som jag ska återkomma om i ett senare inlägg, men just nu handlar det om min täckställning. Hur gick det med den? Fanns den kvar, hade den blåst in i en annan båt, eller hade  den helt enkelt blåst bort?

även en del presenningar fladdrade friskt.

…även en del presenningar fladdrade friskt.

Juldagens eftermiddag uppenbarande sig en lucka i lågtrycken och jag körde ut till hamnen. Medan jag närmade mig båthamnen och sedan körde in på hamnområdet kände jag pulsen och oron öka. Något som tilltog när jag snirklade mig runt båthusen fram till plan där vår båt numera står.

Där bakom raden med båtar hade jag ställt upp min täckställning. Jag stannade bilen, drog åt handbromsen, klev ut och gick runt min båt. Där skulle den stå, täckställningen. Och den stod där. Som om ingenting hade hänt vilade dess sex ben stabilt på marken.  Jag borde självklart ha fotograferat julens mirakel, men det gjorde jag inte, I stället demonterade jag överliggaren och la profilerna under båtkärran. Där får de ligga i väntan på att i Staffan blåser över.

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *