Hunden som kräktes – Rengöring III

Två inlägg om ättika har nu nått över tusen unika besökare. Kommentarer har gjorts, frågor har ställts och Lustbåt har nått långt utanför den vanliga skaran fritidsskeppare. Hur blev det så här? I dag bjuder Lustbåt på berättelsen om hur människans bäste vän – hunden – genom att kräkas på fina mattan la grunden till Lustbåts virala succé om ättika.

Hunden på sin favorit plats i båten.

Hunden på sin favorit plats ombord.

Som Lustbåts trogna läsare redan vet har vi även där har en cockerspaniel att tacka för seglarskorna. För er andra: När seglaren Paul Sperry en vinter kanade om kring på isen travade hans fyrfota vän på som om inget hade hänt. Men i stället för att hänga läpp kollade Sperry in sin fyrbente väns trampdynor. Och deras deras mönster tog han som förebild när han hittade på sulan med det vågiga mönstret och uppfann Sperry Top-siders och seglarskon.

Som om detta inte vore nog ska vi snart se har även en cocker har en avgörande betydelse i historien om hur ättikan kom med ombord i Lustbåt.

Hunden Kräks

Allt började med att vår cockerspaniel Ricky aka. Salty Dog fann och åt upp ett halvt kilo smör. Även om det smakade honom väl, var detta  mer än hans mage tålde. Därför gick hunden tämligen snart och spydde upp det smöret på fina mattan, varpå en stank av härsket smör la sig tung över TV-rummet. Smöret torkades upp, men doften av smörsyra var kvar.

För den som aldrig känt doften kan sägas att härsket smör luktar väldigt illa, och det behövs väldigt lite smörsyra för att den mänskliga näsan ska känna dess odör. Att hunden sedan har en nos som  är tusen gånger känsligare för den doften, kan – men ska kanske ändå inte, med tanke på allt illaluktande som hundar gärna äter och rullar sig i –  i detta fall ses som en förmildrande omständighet.

Nå väl. Det provades med vädring, såpa, parfym och doftljus men allt till ingen nytta. Med en doft som ett ruttnande lik gjordes ändå ett sista försök och mattan sändes iväg till kemtvätt. Efter en vecka var mattan tillbaka, tillbaka var då också stanken.

I ren desperation innan den dödsdömda mattan skulle köras till tippen hälldes en skvätt ättika i en skål som stod på den öppna spisen. Då hände något märkligt. Stanken klingade av. Och efter någon dag var den borta till och med om man doppade näsan i mattan. Ättikan hade på något vis neutraliserat smörsyran.

Var idén kom ifrån vet jag inte. Men sedan började jag sätta ättika i båten. En skvätt i kopp stående ombord visade sig vara bästa medicinen mot påväxt och jordslag på kapellet och de svarta små prickar som så gärna dyker upp här och var ombord. Lite ättika i luften hade tydligen förmågan att döda mögelsporer. Resten är som man säger historia. Och allt detta kan vi alltså tacka vår trofaste vän, den älskade hunden Ricky som åt lite mer smör än han tålde.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *