Kategoriarkiv: Motorbåtar

Hur fort går en Nimbus – testrapport 2

Vår Nimbus på väg genom sensommarkvällen utanför Tynäs

I somras nosade jag rätt på en gammal test där Volvo Penta mätt fart och förbrukning på en TAMD 31a i en Nimbus 2600. Men hur fort går det på riktigt? Här kommer Lustbåts egen testrapport. 

Volvos rapport är gjort med största omsorg: Lufttryck och temperatur mättes och angavs på tiondelen och farten mättes med radar. Allt med närmast vetenskaplig precision. Dock med förbehålletatt resultat bara gäller för testbåten.

Lustbåt vill inte vara sämre. Därför noteras för den vetgirige att temperaturen var behagligt badbar (över 20 grader). Att det låg ett högtryck över landet  samt att farten som mättes med en GPS självklart inte  heller gäller för något annat flytetyg än testbåten. Men i motsats till Penta började vi att mäta vid makliga 1000 r/pm, samtidigt som vi avstod från att köra fullgas. Det känns helt enkelt som en rätt dålig idé att försöka knäcka 20 knop med en 2600a.

Testrapport

  • RPM                             Lustbåts test              Pentas test
    • 1000                         4,3 knop                     ej mätt
    • 1500                         6,0 knop                     ej mätt
    • 2000                         7,2 knop                     ej mätt
    • 2500                         8,8 knop                       8,4 knop
    • 3000                       12,8 knop                     13,4 knop
    • 3500                       16,6 knop                     18.0 knop

Lustbåt var snabbast vid 2 000 varv men sedan drog Pentas test i väg. Hur det kan blivit så kan man fråga sig,  Kanske såg de till att ha akterlig vind och ström, eller så jobbade med trimtabsen, och fick till några extra knop på grund av det.

 

Ett par ord om höstupptagningen

höstupptagning

En sista tur innan det är dags höstupptagning

Så tog båt säsongen 2018 slut. Som vanligt blev det inte som man tänkt sig, Först i juli strax innan vi skulle åka bort, kom Chihiro i sjön. Och efter månader med högtryck blev augusti vädret ostadigt, september en högst ordinär höstmånad och sedan var det dags för höstupptagning.

Men det finns inga skäl att vara besviken får årets sista tur blev en fin vink om kommande somrar. Andra helgen i oktober var vikt för höstupptagningen. Egentligen hade planen varit att ta upp redan veckan innan men friska vindar gjorde att vi väntade en vecka, och det var tur.

Vatten fattigt

Från hemmahamnen i Mariebergsviken finns två vägar till kranen och uppställningsplatsen hos Skoghalls båtsällskap. Antingen rundar man hela Hammarö, vilket är en resa på drygt 15 sjömil, eller vilket är vanligast och närmare, väljer man att gå genom älven på en knapp timma i fem knop.

Det var inte först gången det är lite vatten i älven. Mer än en gång har jag med dunkade hjärta känt kölen glida över älvbotten, fått göra ett omtag och backa för att hitta fritt vatten. Men efter årets torra sommar värre än så och det tog stopp strax nedströms Jakobsbergsbron. Det fick bli att vända tillbaka och ta vägen runt Hammarö.

Att backa rakt i strömmande vatten är inte helt enkelt. Lite ström på bogen och hela båten vill ställa sig på tvären! Att backa en båt rakt i grunt strömmande vatten är direkt otrevligt, speciellt när man blev tvungna att backa drygt hundra meter innan  vi ens kunde vända båten. Så smal var strömfåran.

På sjön och höstupptagning

torrsatt

Torsatt och betäckt med presenning

Men sedan fick vi en fin tur. Smult vatten och strålande höstsol. Hade vi vetat, hade vi bunkrat med mackor och kaffe. Nu fick vi nöja oss med chokladbitar och den flaska cola som var kvar ombord.

Samtidigt blev det en riktig test av plattan och Eniro på sjön appen. För första gången blev den med på vatten där jag egentligen inte behöver den. Den fungerade bra. Det är enkel att lägga in en rutt när man bara kan klicka på skärmen. Och under gång visade den avstånd och bäring till nästa waypoint samtidigt som den intelligent insåg att den passerats även om man gick lite vid sidan om.

Ändå finns några bockar i protokollet. Jag saknar en 3D vy, inte för att se sjökortet i 3D men det är bekvämt att hålla kurs och köra på linjen i den vyn. Sedan är utrustningen tyvärr inte helt stabil. För mycket zoomande var inte helt populärt, då stängde appen sig till slut.

Om det beror på appen eller plattans ska jag låta vara osagt. Men sammanfattningsvis vill jag säga att ”Enior på sjön” i en platta är betydligt trevligare än en liten plotter som är tre gånger så dyr och det lovar gott.

Mer som lovade gott var att med sol och ljumma vindar kändes nästan för tidigt att ta upp båten, eller i alla fall ett bra skäl att redan börja längta till nästa båtår.

 

 

 

 

En ny båtsäsong med lustbåt

Ännu en båtsäsong och Lustbåt är tillbaka.

Lustbåt har varit tämligen tystlåten det senaste året. Även om det började bra med jolle segling redan i april, var förra året inte någon vidare lustbåtssommar, Det blev ingen båtsäsong att tala om.

Ett snöpligt motor fel och Stora Nimbusen blev liggande på land. Och varannandags väder gjorde att Pokusen inte heller kom i sjön.

-Så hur blir 2018 då?
-Det blir bra. Lite försenat men bra. Isen låg till halva april så jollarna fick hålla sig på land längre än i fjol. Men ändå, sista veckan i juni ringde till sist båtreparatören och berättade att delarna som varit restnoterade hos Volvo Penta hela våren äntligen kommit och nu var skruvade på plats. Ett par dagars laddande av batterier, lite hjälp från klubbens duktiga kranskötare och så var man äntligen i sjön och  ännu  en båtsäsong tar sin början även för stora Nimbusen.

Ännu en båtsäsong

Efter ett år på land det var en speciell känsla att sjösätta. Motorn startades och  genomföringar kollades. Den fick gå på tomgång en stund och en extra koll under durkarna innan vi la ut. Hur skulle det gå nu? Skulle mina värsta farhågor besannas, skulle det bara småtrilskas, eller väntade kalamiteter som man inte ens kan föreställa sig?

Det ska medges att det pirrade rejält i magen. Men undan för undran ersattes det nervösa pirrande av dieselmotorn välbehagliga vibrationer i takt med att vi rundade bruket och sedan gick in i älven. Och kanske blir läsaren besviken att vi kom hem utan några mer spännande incidenter än att vi hörde kölen smeka sandbotten i älven där vattenståndet börjar bli högsommar lågt.

 

Stay Tuned.

 

 

Oljefilter oljebyten och olika originaldelar

Detta oljefilter är ett sk. piratoljefilter och har inget med oljefiltrens som nämns i inlägget att göra.

Detta oljefilter är ett sk. piratoljefilter och har inget med de oljefilter som nämns i inlägget att göra.

Det var dags att byta olja. Förr hade jag en båt med en BB100. Då var det ingen större fråga. Den var en marin version av den klassiska B20 motorn. På varje bensinmack fanns det filter från Bosch, Fram eller Volvo Original. Då fanns det knappast skäl att ta en tur vare sig lågprisföretaget eller båtaffären för att köpa ett oljefilter. Det vara bara att rycka med sig ett när man var och tankade och kilade in för att köpa en korv.

Nu har jag en dieselmotor. Och eftersom de sällan är byggda på personbilsblock tänkte jag att de filtren knappast på macken. Så jag cyklade till båtfirman och för ungefär en och en halv hundralapp fick jag ett nytt fint blått och vitt oljefilter.
I samma veva hade jag skaffat en modern oljebytarpump. Den är smidig. Istället för att pumpa som en besatt, pumpar man upp ett undertryck i dess behållare och sedan kan man ägna sig åt något annat medan den suger ut oljan ur motorn. Jag fördrev tiden med att läsa på oljefiltret, där stod: ”För dieselmotorer från och med år 19xx, för bensinmotorer från och med årsmodell 19xx. ”

Nu byter vi oljefilter

-Aha, tänkte jag med ett resonemang värdig Mulle Meck. Det här oljefiltret passar alltså också en bensinare. Marinbensinare är i stort sett undantagslöst i grunden bilblock, och då finns det så klart en automotive version även av oljefiltret.

Och medan oljan sögs ut googlade jag lite på marinepartseuropes hemsida och fann att filtret med nummer 3517857 också passade på en motor som heter 230, En motor som i bilversion är mer känd under namnet B21. Den maskin med överliggande kamaxel och topp i aluminium som med sitt karakteristiska vinande ljuda under drygt två decennier satt under huven på landets mest sålda bilmodeller. En knapp hundring kostar olJefiltret som originaldel, hos bilhandlaren. Det fick jag reda på när jag hälsade på traktortfabrikens hemsida, som dessutom upplyste om att samma filter även används på föregångaren B20 aka BB110.

Det kändes allt lite snopet.

 

Dokumentarkiv om Nimbus 2600 – dokument

I detta dokumentarkiv om Nimbus 2600 samlar Lustbåt material, i alla dess former om Nimbus 2600.

Svenska tidskrifter

Utländska tidskrifter

Broschyrer m. m.

Teknisk dokumentation, handböcker mm.

Bilder

Video

 

Kring Dokumentarkiv om Nimbus 2600

I detta dokumentarkiv om Nimbus 2600 finns olika former av material om båtmodellen. Materialet på sidan är tillgängligt för nedladdning och Lustbåt gör inga upphovsrättsliga anspråk på material och dokument på denna sida.
Har du texter, bilder, video eller annat material du vill dela med dig av till detta dokumentarkiv om Nimbus 2600; hör av dig. (senast uppdaterad 2018-04-18)

Svenska båtdesign missar

#blogg100/32 Nimbus, Ryds, Storebro, Nord West, Najad. Listan på svenska varv som gjort konkurs på senare år kan göras lång. Några har rest sig men listan på varv som lagt ned sedan rekordåren på 1970-talet är ändå lång. Samtidigt kan man fundera på vad det är som gjort att andra,  så väl finska som kontinentala båttillverkare tagit över där de svenska varven gått bet.

Vad an denna dystra fundering? Jo jag läser i GS-facket tidning att nybåtstillverkningen börjar ta fart. Det är bara att lyfta på hatten. Men samtidigt säger jag att de svenska fritidsbåtsvarven nyskapande förmåga är tämligen begränsad.  Efter ett besök på årets båtmässa frågar jag mig var är nyskapandet, var är nytänkandet och var är kreativiteten i den svenska båtbranschen?   Var finns de unga nyfikna, glada galna tjejer och killar som kunde tillföra en tämligen gubbig bransch något nytt, innan en gång nydanande varv gör sin sista kullerbytta?

Båtdesign från högsta till lägsta division.

Sverige har en tradition av god design. Det gäller allt från glas till kläder. Det gällde också en gång båtar och

FINN FEM FELKolla  förarplatsen på Nimbus 305 coupé  ett exempel på mindre lyckad båtdesign,

FINN FEM FEL Kolla förarplatsen på Nimbus 305 coupé ett exempel på mindre lyckad båtdesign,

båtdesign.  Men tyvärr har svensk båtdesign haft ungefär samma utveckling som de svenska Pisa-provs ressultaten.

En gång var svensk båtdesign  på topp.  Plasten var det kitt som svetsade samman traditionella byggare och nya formgivare på 1960 och 70 talen.   Båtbyggare som Håkan Södergren, Per Brohäll och  Pelle Pettersson byggde vidare på det som CG Petterson och andra lagt grunden för och Sverige gick till sjöss.

Sedan dess har inte mycket hänt mer än att man gubbat till sig.  Unga designers med ambition söker sig knappast till båtbranschen, och kvinnor lyser helt med sin frånvaro.  I dag är båtdesign absolut trist .  I bland blir det på stället marsch, som om Volvo skulle erbjuda ännu en ny 240… i band blir det riktigt dåligt.  Som till exempel nya Nimbus 305 Coupé.

Den ska  vi nagelfara i morgon.  Den kostar 1,8 miljoner och väcker allt utom ha-begär. Till vår hjälp har vi två mellanstadiet barn som efter  tio minuter ombord och hittat massor med små och stora fel och brister.   Men du som är nyfiken kan börja själv och kolla in bilden och finna fem fel.

 

 

 

 

 

Pacific Blue och en glad bloggarens kapell

#Blogg100/30 Som en trogen följare vet redan att det nya kapellet klart, och väntar med spänning på fortsättningen som nu är här.

Den slipade livsstilsbloggaren skulle självklart då i detta inlägg diskret presentera både märke och leverantör, och med det  ge den osäkre läsaren råd i konsumtionsdjungeln och själv inhösta en hygglig rabatt.  Men av detta blir det inget i Lustbåt.  Däremot ska ni få själva historien, om när Lustbåt går emot rådande trend – väljer pacific blue – och kanske skapar en ny.

Pacific Blue smaka på ordet, lägg det på minnet och kom ihåg var du läste det först. För den som inte vet ett båtkapell är inte ett tält vilket som helst utan också ett stycke tyg med sin egen ikonografi och mode när det gäller utseende och färg.

Pacific Blue åter  a la modé eller hopplöst ute?

Pacific Blue åter a la modé eller hopplöst ute?

Kapellet på vår Nimbus hade en gång varit vitt och fräscht. Men nu var det tämligen grått på utsidan och vissa av färgskiftningarna på insidan hade nog gjort sig bättre på en roquefordost.  Redan vid första titten på henne insåg vi att det sett sina bättre dagar. Tvätt var ett måste och  omsömnad av sömmar också ett sannolikt behov.  Detta skulle kosta en slant. Samtidigt var vi inte helt nöjda med färgen. Vitt var säkert a la modé en gång, men liksom de babyblå kapellen som många Nimbus levererades med på 1980-talet kändes det inte helt comme il faut.

Marine eller Pacific Blue?

Men när nöden är som störst är hjälpen som närmast. Några veckor efter uppgjord affär hörde nämligen säljaren av sig. Han hade köpt nytt kapell till sin nya båt och kapellmakaren gav nu ett hyggligt pris för att sy upp ett även till vår båt.

En gång vitt och fräscht...

En gång vitt och fräscht, nu melerat i färger värdigt en bättre ost.

Det var inte mycket att tveka på.  Att lägga ned ungefär en tredjedel av priset för ett nytt kapell på att renovera ett gammal kändes inte så lockande. Dessutom är det inte så dumt att ha två. Ett fint på sommaren, och ett gammalt under presenningen på vintern.   Vi slog till!

Frågan var bara vilken färg och modell: I dag är det i stället för vitt mörkblått som gäller. ”Alla” nya båtar levereras med marinblå kapell, med stora fönster.  Och för den som köper nytt kapell är det också mörkblått eller möjligt vis svart som är färgen för dagen.

Men tänk själv: En vit måsskit på ett svart kapell! Att det är mörkt som i graven är en annan sak. Men hur känns blir att sitta och äta sin frukost under ett mörkt kapell en tidig morgon eller blåsig dag med strålande sol. Som att äta i en bastu!?

Och det där med stora rutor: I naturhamn är väl sin sak, men i en gästhamn med mindre än två meter till närmsta granne.

Så vi tittade noga på färgkartan och jag och dottern bestämde oss för Pacifick Blue, den klassiska kapellfärgen och vanliga fönster.  Vi trodde det var ett enkelt val. Men si kapellmakaren tog kontakt och föreslog mörkblått och stora rutor. Men vi stod på oss. Pacific Blue och normalstora rutor. Och så fick det bli.