Kategoriarkiv: Nimbus 2600

Plexiglas, hur gör man?

Plexiglas hur gör man

Nimbus 2600 gick av stapeln på 1980-talet långt före den era då Ernst och andra trivseltalibaner började bygga utekök och laga mat med otvättade fingrar och bara fötter. Man nog tänka sig att det var mor i huset som skulle göra kälknöl och glace au-four i den spis med ugn som ingick i standardutrustningen, medan lantvinet stod på kylning i kylskåpet som dock var extrautrustning.

Köket med nya luckan i plexiglas på plats

Köket med nya luckan i plexiglas på plats

Nu blev det nog inte så. De flesta båtugnar har nog inte mer än sporadiskt använts till något annat än att baka sockerkaka på mix eller för att sno ihop en smulpaj på hallon eller blåbär man funnit i land. Något som det förövrigt går utmärkt att göra i en burk-ugn. Det var därför sannolikt inte slitage av ugnen som låg bakom förre ägarens beslut om att fimpa ugnen och montera en bänkspis när det var dags att renovera köket ombord.

Detta var en god tanke. Men där ugnen tidigare suttit gapade sedan ett stort hål som även om det gav mer plats till förvaring inte var speciellt vackert. Eftersom en ny lucka i trä definitivt skulle se ”ditsatt” ut behövdes en annan lösning. När vi funderat ett år kom vi på att vi kunde prova med en lucka i plexiglas.

Exakt plats för plexiglas

Ibland är saker mindre problematiska än man tror. Det visade sig att hålet i pentryt under laminat skivan var exakt en teaklist och en skiva plexiglas från Biltema hög. Något som kan vara bra att veta för andra Nimbus 2600 ägare som tröttnat på sin ugn. Det enda som krävdes var att skivan kapades i lämplig längd, fick några hål för gångjärn och handtag.  Mer om själva bygget finns i bildgalleriet.

Bearbeta plexiglas

Jag ska ärligt berätta att jag aldrig tidigare jobbat med plexiglas.  Att googla gav inte mycket; Antingen sades plexiglas väldigt lättarbetat, eller så anmodades en anläggning med avancerad oljekylning.  Dock lärde jag mig att plexiglas är ett sådant där varumärke – uppfunnet av Otto Röhm  – som likt masonit, termos och frigolit blivit synonymt med produkten.  Egentligen heter plexiglas polymetylmetakrylat och det kan nog vara svar på frågan om hur det blev så.

-Men hur gör man? Här kommer mina erfarenheter:

Märka ut – Det funkade att rita på skyddsplasten – som fick sitta på så länge som möjligt – Använd en permanent marker penna efter att du först ritat med blyerts.

Såga plexiglas – I brist på en oljekyld anläggning använde jag en fintandad fogsvans. Men det gäller att vara lätt på handen. Tar man i om så bara lite känns lukten av smält plast. Tänk också på att inte dra isär bitarna för att få en bred springa att såga i. Speciellt viktig är det att du mot slutet sågar nästan vågrätt för att sista biten inte ska knäckas av.  Plexiglas är sprött i och kan lätt knäckas.

Borra i plexiglas – inte heller det krävde den oljekylda anläggningen. Dremot rekommenderas en vass borr, en lätt hand och att man är försiktigt och inte drar på fullt utan ger korta puffar med maskinen. Den slår lätt i skivan med risk för fula märken när man borrat igenom.

Montera plexiglas – Plexiglas är mindre elastiskt än så väl trä som metall. Skruven fäster alltså inte i materialet, och jag anar att en vanlig mutter riskerar att släppa.  Jag borrad med 4mm borr, valde  rostfri 4mm beslag skruv och fäste dem med en låsmutter.  Om det håller blir en senare fråga. Men det ser i alla fall rätt snyggt ut.

Oljefilter oljebyten och olika originaldelar

Detta oljefilter är ett sk. piratoljefilter och har inget med oljefiltrens som nämns i inlägget att göra.

Detta oljefilter är ett sk. piratoljefilter och har inget med de oljefilter som nämns i inlägget att göra.

Det var dags att byta olja. Förr hade jag en båt med en BB100. Då var det ingen större fråga. Den var en marin version av den klassiska B20 motorn. På varje bensinmack fanns det filter från Bosch, Fram eller Volvo Original. Då fanns det knappast skäl att ta en tur vare sig lågprisföretaget eller båtaffären för att köpa ett oljefilter. Det vara bara att rycka med sig ett när man var och tankade och kilade in för att köpa en korv.

Nu har jag en dieselmotor. Och eftersom de sällan är byggda på personbilsblock tänkte jag att de filtren knappast på macken. Så jag cyklade till båtfirman och för ungefär en och en halv hundralapp fick jag ett nytt fint blått och vitt oljefilter.
I samma veva hade jag skaffat en modern oljebytarpump. Den är smidig. Istället för att pumpa som en besatt, pumpar man upp ett undertryck i dess behållare och sedan kan man ägna sig åt något annat medan den suger ut oljan ur motorn. Jag fördrev tiden med att läsa på oljefiltret, där stod: ”För dieselmotorer från och med år 19xx, för bensinmotorer från och med årsmodell 19xx. ”

Nu byter vi oljefilter

-Aha, tänkte jag med ett resonemang värdig Mulle Meck. Det här oljefiltret passar alltså också en bensinare. Marinbensinare är i stort sett undantagslöst i grunden bilblock, och då finns det så klart en automotive version även av oljefiltret.

Och medan oljan sögs ut googlade jag lite på marinepartseuropes hemsida och fann att filtret med nummer 3517857 också passade på en motor som heter 230, En motor som i bilversion är mer känd under namnet B21. Den maskin med överliggande kamaxel och topp i aluminium som med sitt karakteristiska vinande ljuda under drygt två decennier satt under huven på landets mest sålda bilmodeller. En knapp hundring kostar olJefiltret som originaldel, hos bilhandlaren. Det fick jag reda på när jag hälsade på traktortfabrikens hemsida, som dessutom upplyste om att samma filter även används på föregångaren B20 aka BB110.

Det kändes allt lite snopet.

 

Bryggsegling och sjösättning – #blogg100/30

Traditionsenligt sträcker sig Lustbåts deltagande i #blogg100 fram till sjösättning.
I går var det sjösättning och i dag är det såldes dags för årets sista blogg100 inlägg. Lustbåt fortsätter så klart som vanligt med veckovisa uppdateringar. Men i dag handlar det om sjösättning och bryggsegling.

Vad finns då att säga om sjösättningen. Med våra duktiga kranförare på SBS var det inte så dramatisk. Den som kört kran i 47 år och år lyft 150 båtar bara i år vet vad han gör. Jag har varit med mer dramatiska händelser. (Mer om det någon annan gång) Lite stolt över mig själv är jag ändå som törs kliva upp och lägga på slingen på lyftoket.  Normalt är jag livrädd bara jag ska ställa mig på tå. Men av någon anledning tar min svindel paus när det gäller skidliftar och att klänga på båtar. Jag gissar att det är lusten som tar överhand, att jag tycker det är så kul med båtar och skidåkning att jag struntar i att  vara rädd.

Sonen tar rodret

Sonen tar rodret

Första turen känns ändå alltid lite pirrig. Efter förra årets vedermödor  och kalamiteterna med låset kunde man ju vänta sig det värsta. Men nej, efter att kollat och dubbelkollat alla genomföringar och varmkört motorn gav vi oss i väg.

Sonen tog rodret la back och manövrerade oss tryggt ut ur Sörmohamnen, rundade Skoghallsverket och styrde sedan upp för älvfåran hem så coolt och värdig man kan förvänta sig att man gör när man är tolv på det trettonde och står till rors med två och ett halvt ton båt i händerna .

Bryggsegling

I går var det  premiär tur, i dag var det premiär för årets först bryggsegling. Bryggsegling är ett föraktat och lite misskrediterat nöje bland fritidsskeppare. Årets sista #blogg100 innehåller därför ett videoblogg inslag om detta föraktade ämne.

 

 

Startlåset är på plats #blogg100/29

startlåset med en enkel koppling

Startlåset kom i förra veckan. I går kväll åkte jag ut till båten. I bland är saker lättare än man tror. Kvart i sex var jag uppe i båten. 17.47 fotograferade jag kopplingen på undersidan. För att inte glömma hur sladdarna skulle monteras. Då hade jag lossat de fyra skruvarna på instrumentpanelen och lyft upp den.  Det var onödigt att fotografera . Det var bara att lossa en plastkontakt (som inte ens gick sönder) spraya lite 5×56 och trycka fast den på nya låset. Tre minuter senare var instrumentpanelen remonterad.  Då gick Jag  bak och slog på strömmen. Sedan vred jag nyckeln i startlåset till förvärmningsläget. När lampan slocknade vred jag den ett klick till. Startmotorn gick runt och sekunden senare gick  TAMD31an i gång.

Jag noterade lakoniskt att tack vare att någon snodde min båtnyckel har jag fått en reservnyckel, låt vara för ett pris av två tusen spänn, och en sjösättning som försenats en dryg månad, och  nu väntar sjösättning.

Portaprutti en skitsak #blogg100/22

Lustbåt gillar inte att bajsa i vårt badvatten. De flesta av oss gör inte det, speciellt inte om det ska badas i det. Redan på gamla Myrans tid (före nya toa-lagen som kom i april 2015) slängdes den gamla sjövattentoan  utan fekalietank ut och ersattes med en enkel kemtoa aka. portaprutti.

Jag vet inte om Nimbus hade med bajstank den gången båten levereades från varvet i Sysslebäck.  Nu fanns det däremot ingen. Chihiro var däremot utrustad med en fin helt ny toa stol, men som sagt ingen tank. Redan förra vintern köptes därför en sådan in, och tanken (sic!) var att den skulle installeras ombord..

Det hanns inte med och skepparen blev allt mer skeptisk. Tanken på att lägga åtskilliga timmars jobb på att kunna frakta runt en rostfri tank med bajs ombord kändes till slut allt annat än lockande. Vem skulle orka svänga förbi gästhamnen efter en helgtur på sjön, inte den besättning som skulle svära över att den var full nästa gång man gav sig ut i alla fall, resonerade skepparen. För att inte tala om vad som skulle hända på höstkanten när det var dags för upptagning och det tarvades en rengöring som blev av först när frosten kommit.

Portaprutti modell Excellence

Portaprutti modell Excellence

Portaprutti!
Tanken på en portaprutti kändes mycket trevligare. En nätt lien bæsj n go (som det heter på norska) som man kan ta i näven bära hem och tömma i toan. Installeras med fyra skruvar och kräver inga extrautflykter för att tömmas. Kan det bli bättre?
Lite för påvert tyckte somliga och liten tank,  men den stora tillverkaren har lanserat en ny modell. Den heter Excellence och är enligt tillverkarens hemsida en ”Stor lyxmodell”.

… vi stannar dagens blogginlägg där!

Badbryggan #blogg100/17

Då är vi inne på det tredje kapitlet om att renovera badbryggan. Kapitel ett och två styrbords och babords durkar var uppe i bloggen redan i mars men nu håller jag på med mittsektionen.

Badbryggan på en utannonserad Nimbus 2600 med sin matta mittsektion,

Badbryggan på en utannonserad Nimbus 2600 med sin matta mittsektion,

Att mittsektionen på badbryggan är det värsta låter jag illustreras med denna bild hämtad från en annons på  finn.no . Min såg ungefär ut på samma sätt. Med en skillnad, det gråa var uppblandat med  alggrönt.

Att få bort den var ett litet h-e. Den är är byggd på plats och de krävs mer eller mindre att man demonterar sektionen innan man kan plocka bort den.

Samtidigt måste jag säga att man har gjort en rätt läcker konstruktion genom det sätt på vilket man avlastar stegen så att den brytande kraften mot akterspegeln minimeras.

Badbryggans och dess hemlighet.

Någon gång för många år sedan hade dock någon renoverat badbryggan. Det visade sig på två sätt. Vid något tillfälle hade någon bytt och ersatt en av originalskruvarna med en betydligt större skruv. Och någon hade gått lös på badbryggan – eller i varje dess fall skruvar- med en slipmaskin. Dessa insatser innebar att den stora skruven slipats ned så att där det en gång funnits ett kryss-spår i dag bara fanns en grop i skruvskallen.

Böner, tänger fungerade mindre bra. Till slut återstod endast att med en bågfil såga av skruven, något som lämnade kvar halva skruven kvar i regeln.  Den nya skruven behöver alltså ett nytt hål när det är dags för montering av badbryggan.

om man inte vill ha ett fult skruv hål behövs en plugg

om man inte vill ha ett fult skruv hål behövs en plugg

Ett nytt hål måste borras, och en ny skruv införskaffas. Men vem vill ha ett oanvänt skruvhål i sin badbrygga?
– Inte jag i alla fall. Så  därför tog jag fram en liten bit teak och gjorde denna lilla plugg som jag stoppade in i det gamla skruvhålet.  Om några dagar ska ni få se att den inte kommer att synas alls….

Vårrustning – även i år #blogg100/16

Även denna bistra vinter nådde så sin ände och Lustbåt som inte tar ut glädjeämnen i förskott noterar att nu är tiden inne att fundera över vårrustning och sjösättning.

Isen i viken gav upp redan veckan efter påsk och de första trollingbåtarna är på plats vid  bryggorna. Själv väntar jag ett tag och ägnar mig åt vårrustning. En titt i almanackan gör klart att årets sjösättning lämpligen låter sig göras tredje veckan i maj, som infaller redan den 15:e. Tills dess är det lite pyssel som ska vara klart.

Ett lager med vax är vår Chihiro  så klart värd, men viktigast är ändå att sita delen av badbryggan demonteras tas hem och får åtskilliga lager lack. Badbryggan på en Nimbus 2600 består har nämligen tre luckor i teak. När vi köpte henne var de alla sorgligt grå, som teak blir om man inte sköter lackering och underhåll. Två av dem har jag tagit ned, slipat och lackat. De är nu väldigt vackra. Det gjordes jag redan i jul tid. Den i mitten sitter fast med bult och det krävs hylsnycklar för att få ned den. Vi åkte ned till hamnen i går och hämta den biten. Det var lite mickel att få loss den. Nu ligger den nedskruvad i källaren efter att blivit skrubbad med såpa och målartvätt ska den nog också snart vara vackert glittrande brun i stället för matt grön och grå.

En bild från i julas, men hon var sig lik i går...

En bild från i julas, men nu väntar vårrustning

Före & Efter #blogg100/4

#Blogg100/4 Det har varit svårstartat i år. Så jag börjar enkelt. Jag lägger upp en sådan där härlig och enkel före & efter bild. Bilden föreställer två teakluckor från  badbryggan. När vår Nimbus 2600 en gång lämnade varvet var bägge luckorna i läckert mörk teak lackade och glänsande.  Efter många år har de blivit silvergrå, som obehandlad teak blir när den utsätts för sol, vind och vatten. (somliga tycker det är snygg men det gör inte jag)

DSCF2119Jag tog loss dem och tog hem dem för att se om det gick att göra något åt eländet. Egentligen hade jag inte några större förväntningar men…

Före & Efter

Normalt brukar jag gå lös på trä med det slippapper jag råkar ha till hands. Men nu var jag ordentlig. Jag började med grovt slippapper gick över till finare, tvättade med målartvätt (både före och efter slipning) sedan gavs ett lager bets och därpå lager efter lager med lack. Och visst har den till höger fått lystern tillbaka  även om den är någon millimeter tunnare.

Båtpyssel- varar väl till påska

Lustbåt noterar att pysselsässongen är här. Den började som vanligt lagom till jul. Men i motsats till dem som ägnat sig åt tomtetillverkning slutar vi som sysslar med båtpyssel inte när granen är på plats eller ens till trettondagen. Tvärtom skulle vi mer kunna likna detta båtpyssel med ett sådant skov eller period som vara ända till påska.

Det brukar börja ungefär samtidigt som den första snön faller. Och det var inte annorlunda i år. Redan strax efter trorrsättningen hade jag varit i båten och skruvat ned all trägarnering i sittbrunnen. Och när jag klättrade ned så passade jag på att ta med en av luckorna på badbryggan.  Bara för att testa som jag sa….

Efter 30 år var träet en smula matt och blekt, och jag tänker att det kunde förtjäna en uppiffning som kanske håller till skepparen ska huggas upp.  Men jag började inte med en gång. I stället fick trägarneringen ligga i källaren och vänta tills midvinternattens köld blev hård. Då var det dags att börja säsongens båtpyssel.

Båtpyssel – Två vita och en brun

Båtpyssel är att likna vid en ”period” som vissa missbrukare hamnar i.  Man vet att den är på gång men ändå går den inte att undvika. Och man kanske inte ens vill. Det brukar börja med en en inköpsrunda. En flaska lacknafta, en burk lack/fernissa från Biltema, en liten butelj med brun Herdins lackbets (teak 722) och några fina slippapper till slipmaskinen några penslar är vad som behövs. Sen är det bara att gå ned i källaren och låta perioden ta sin början.

WP_20160124_004

En klassisk före och efter bild, denna förställer före båtpyssel.

WP_20160124_003

… och som alla förstår här det om efter, ett lager lackbets på plats och i väntan några lager klarlack.

Lacka Rätt

Du börjar ditt båtpyssel med att slipa så du blir av med den gamla lacken. Men ta det försiktigt, teakfaner är nämligen tunt och det gäller att inte ta för mycket. Går du i genom blir det fult. Den limmade plywood skivan suger nämligen ingen bets, och du får en ljus fläck. Sedan plockar du fram penseln och lägger på ett lager lackbets innan de är dags för första lagret lack.

Betsandet är en uppgift som i år sköts av dottern. Förr brukade jag använda en svamp eller trasa, men nu kör vi pensel för att få mer lyster.
Även om det finns impregnering av ädlare sort så lackar jag med Biltemas Fernissa.

Använd gärna billiga penslar fån Clas i sjön, men stryk ut lacken noga. Först i träts längdriktning, sedan på tvärs och sedan åter i längdriktningen. Och glöm inte att slipa för hand mellan strykningarna. ( Är du lat kan du nöja dig att slipa mellan vart annat lager.) Till slipning kan jag rekommendera att använda utslitna fina papper från slipmaskinen. De gör en lagom matt ruggad yta utan djupa spår i laken.

Jag skriver det här för ingenstans står att läsa hur man ska göra för att måla så det täcker.

Två till tre lager lack ska räcka enligt burken. Det är säkert sant. Det ser ok ut för snickerier inomhus.  Men är man inne i en båtpysselperiod så blir det lätt ”bara ett till”,  och sant är att lägger du på fyra eller fem lager får du en riktigt högglansig yta.

 

 

 

 

 

Julstormar och julefrid

I visan om Briggen Bluebird av Hull sjöng Evert Taube om fartyget som går i kvav utanför Smögen i en julstorm 1872. Och som barn hörde jag fiskarna på Österlen berätta om Julstormen 1902.  Det var då , berättade Edvin Nilsson att den stora sanddynen, den som vi barn kallade för ”Höga backen” blåste upp. Det är något mytiskt med julstormar.

Vår Chihiro mådde väl

Vår Chihiro mådde väl

Sent på julaftonskvällen blåser det upp. I söndags ställde jag upp en täckställning vid sidan om båten. Av ett antal reglar och vinklar i järn byggdes stommen till något som ser ut som ett litet hus. Tanken är att den ska lyftas upp på  däck och täckas med presenning. Tills dess får den stå kvar oförankrad på backen. Men nu har det blåst upp. Sydlig vind, åtta sekundmeter säger sonen sakligt och gillande.

SBS flagga lekte och fladdrade i den friska brisen.

SBS-flagga lekte och fladdrade i den friska brisen.

Själv tänker jag på min täckställning, om den ska blåsa bort upp i skogen eller in i en annan båt. Den styva brisen ökar, och i byarna blir det säkert kuling. Men det blir ingen julstorm. På juldagen ser topografin ut ungefär som dagen innan. Men säsongen för Julstormar är ännu inte slut, och en titt på text-tv talar om att stormen Staffan är i antågande. Om detta slår julstormarna i början av förra seklet återstår dock att se.

Julstormar och julefrid.

De passar liksom inte i hop. På jul ska frid råda, soldater lägger ned vapen, stiger upp ur skyttegravarna bjuder varandra på cigaretter och sjunger Stilla Natt och vanligt folk äter så de somnar. Det passar helt enkelt inte med stormar på jul. Julstormar stör och lämnar intryck, minnen och spår, i generation. Detta är något som jag ska återkomma om i ett senare inlägg, men just nu handlar det om min täckställning. Hur gick det med den? Fanns den kvar, hade den blåst in i en annan båt, eller hade  den helt enkelt blåst bort?

även en del presenningar fladdrade friskt.

…även en del presenningar fladdrade friskt.

Juldagens eftermiddag uppenbarande sig en lucka i lågtrycken och jag körde ut till hamnen. Medan jag närmade mig båthamnen och sedan körde in på hamnområdet kände jag pulsen och oron öka. Något som tilltog när jag snirklade mig runt båthusen fram till plan där vår båt numera står.

Där bakom raden med båtar hade jag ställt upp min täckställning. Jag stannade bilen, drog åt handbromsen, klev ut och gick runt min båt. Där skulle den stå, täckställningen. Och den stod där. Som om ingenting hade hänt vilade dess sex ben stabilt på marken.  Jag borde självklart ha fotograferat julens mirakel, men det gjorde jag inte, I stället demonterade jag överliggaren och la profilerna under båtkärran. Där får de ligga i väntan på att i Staffan blåser över.