Kategoriarkiv: Lustbåtar

Testrapport från Volvo Penta

Hur mycket drar hon?   Det är frågan som alla båtägare får men få kan svara på
Ska vi gissa att det var 1987 som Volvo Penta gjorde denna testrapport. Där kollades hur mycket en Nimbus 2600 drar.  Numret på den är i alla fall 16-87. Båten på bilden minst en 86a. Och att den är gjort före GPS:ens intåg kan man ana då hastigheten mätts med radar.

Hur som helst så placerades en person till rors i en Nimbus 2600 bestyckad med en TAMD 31 motor, Sen mättes vad man fick ut i fart och förbrukning på motorvarv mellan 2000 och  3 950 r/min och det skrevs en testrapport.  Som läsare av den kan det noteras att vare sig 3950 rpm eller farter över 20 knop är så mycket att eftertrakta i en NImbus 2600. Roligare och  mer matnyttigt vore att veta vad hon drar i farter under tio knop men….

Ändå kanske man inte ska förlita sig för mycket på resultaten. Volvo Penta är i alla fall tydliga med att tala om att testrapporten inte rapporterade något annat än vad som mätts upp  vid just det aktuella tillfället.

Testrapport, Nimbus 2600 med TAMD 31

Testrapport från Volvo Penta om en Nimbus 2600 med en TAMD 31a.

Detta inlägg är publicerat i Lustbåts Dokumentarkiv om Nimbus 2600

 

Norsk test från Båtmagasinet no. 7/87

Svenska Nimbus och Nimbus 2600 är båtar som är uppskattas även i Norge.  Många Nimbus båtar har funnit sin hemma hamn där under åren, och under många år gick därför en konvoj med båtar från Göteborg till norska Vestlandet. Men självklart har det också skrivits massor om Nimbus  båtar i norsk båtpress.

I sommar hittade jag den här testen hämtad från norska tidnignen Båtmagasinet anno 1987.  Som läsare får man ta del av nästan idel lovord när skribenten ger besked att den är fullt i klass med båtar som Tresfjord 29 och Saga 27.  Arikeln är kopierad för bra många år sedan, innan en kopiater klarade så mycket gråskalor, men avslöjar ändå att förfataren Ingvar Johnsens är förvillande lik Helge Uggla.

Denna sida är publicerad i Lustbåts Dokumentarkiv om Nimbus 2600

test Nimbus 2600 (1/4)

test Nimbus 2600 2/4

test Nimbus 2600 2/4

test Nimbus 2600 3/4

test Nimbus 2600 3/4

test Nimbus 2600 4/4

test Nimbus 2600 4/4

Plattan i båt(t)en – Eniro på Sjön

Platta gör jobbet

Plattan ger plottern en tuff match.

En platta i stället för plotter? Kan det vara tidens melodi, eller är det inte bara en fluga? För ombord krävs väl en riktig marinplotter och inte en tramsig surfplatta från radiohandlaren.

För inte så många år sedan stod striden mellan papperskort och  plotter med GPS. Vem som vann den striden vet vi.
Kartor är trevligt, men jag har sagt det förr: Tekniken fungerar och chansen att hamna rätt med död räkning och triangulering är inte speciellt stor. I alla fall inte i jämförelse med positionsbestämningen som du får av din telefon.  Men nu handlar det om plotterns vara eller icke vara.

 Plotter eller platta, det är frågan.

Jag råkar vara ägare till  två inte helt nya, men fullt fungerande plottrar. Däremot har jag inte sjökort för de vatten jag normalt befar. Att datera upp och köpa nya är grymt dyrt. Mer prisvärt är att slå till på ett plotterpaket med sjökort inkluderat. Enligt samma logik är det då lika bra att lägga på ett par tum på skärmen för några tusenlappar och sedan några till för en givare till det inbyggda ekolodet…  Vips har man då betalat tio papp för en apparat som man egentligen inte alls har någon nytta av när färden ändå för det mesta går till någon av de kända badholmarna.

Plattan i båten!?

Så innan jag slog till på en ny plotter kollade jag vad en surfplatta skulle kosta. Efter lite letande hittade jag en Lenova platta  som var hyggligt robust och IP52  certifierad, (vilket innebär att den ska klara tio minuter regn och vara dammtät). Den slog jag till på och efter inköp laddades plattan med Eniro på sjön som i pro versionen kostar 180 kronor per år. Därmed hade jag en navigator med tio tums skärm och kort för i runda slängar två tusen kronor.

Funkar det?

Ja, är det korta svaret på frågan. Det funkar utmärkt. Eller i alla fall helt OK och enligt förväntan.

Men först ska sägas. Tänker du köra Eniro appen är det Pro versionen som gäller. Den visar fart, positon och du kan lägga in rutter och den har tracker.
Dessutom kan den ladda ned sjökort så att du har korten i plattan även när du är off-line, och så länge du har mobiltäckning har du AIS täckning . Dvs. du ser båtar kring dig som har AIS. Allt det här är funktioner som du behöver för att kunna använda den som plotter, men som saknas på gratisversionen. Den är med andra ord är en leksak.

Finns det inget att klaga på? Så klart, en surfplatta är en platta och inte en navigator. LJusstyrkan på skärmen är klenare än en på plotter.  Och så är batteriet lite känslig för värme. En solig eftermiddag stängde den helt sonika av sig. Självklart så kan man inte doppa den i vatten som riktig plotter. Har man inte en ruffad båt är ett vattentätt fodral en god investering.

Dessutom kan man använda den som en surfplatta, och som synes gick det utmärkt att titta på fotblolls VM genom att köra internetdelning från telefonen. TV antenn i gösstaken käns också plötsligt ganska ålderdomligt.

Ingen riktig plotter

På samma sätt är det med Enior på sjön.  Den är inte en komplett plotter.  Den har bara ett visningsläge och det är sjökort sett uppifrån. Det är optimalt. Sökfunktionen är dessutom lite klen. Du kan inte ange koordinater och att söka efter, orter öar eller andra geografiska platser är en tämligen osäker funktion. Söker du på ”Lurö” visar Eniro På sjön på en plats någonstans på Västgötaslätten. Däremot  går det utmärkt att söka ”företag och tjänster” ur Enios  register, men det är väl inte därför man har ett navigationsprogram.

Vidare säger man att appen ska gå att dela mellan olika enheter tex. platta och telefon. Men det funkar bara så länge du använder samma operativ, kör du som jag en Androidplatta och en I-pone ja då fungerar det inte. Eniro har en förklaring men i ärlighetens namn låter den en smula krystad,  Jag gissar att fler än jag ör jag till exempel både Booking och Facebook mer än en plattform…

Så sammanfattningen blir, Eniro på sjön och en surfplatta funkar utmärkt och kan nog för de flesta ersätta en plotter.

 

 

En ny båtsäsong med lustbåt

Ännu en båtsäsong och Lustbåt är tillbaka.

Lustbåt har varit tämligen tystlåten det senaste året. Även om det började bra med jolle segling redan i april, var förra året inte någon vidare lustbåtssommar, Det blev ingen båtsäsong att tala om.

Ett snöpligt motor fel och Stora Nimbusen blev liggande på land. Och varannandags väder gjorde att Pokusen inte heller kom i sjön.

-Så hur blir 2018 då?
-Det blir bra. Lite försenat men bra. Isen låg till halva april så jollarna fick hålla sig på land längre än i fjol. Men ändå, sista veckan i juni ringde till sist båtreparatören och berättade att delarna som varit restnoterade hos Volvo Penta hela våren äntligen kommit och nu var skruvade på plats. Ett par dagars laddande av batterier, lite hjälp från klubbens duktiga kranskötare och så var man äntligen i sjön och  ännu  en båtsäsong tar sin början även för stora Nimbusen.

Ännu en båtsäsong

Efter ett år på land det var en speciell känsla att sjösätta. Motorn startades och  genomföringar kollades. Den fick gå på tomgång en stund och en extra koll under durkarna innan vi la ut. Hur skulle det gå nu? Skulle mina värsta farhågor besannas, skulle det bara småtrilskas, eller väntade kalamiteter som man inte ens kan föreställa sig?

Det ska medges att det pirrade rejält i magen. Men undan för undran ersattes det nervösa pirrande av dieselmotorn välbehagliga vibrationer i takt med att vi rundade bruket och sedan gick in i älven. Och kanske blir läsaren besviken att vi kom hem utan några mer spännande incidenter än att vi hörde kölen smeka sandbotten i älven där vattenståndet börjar bli högsommar lågt.

 

Stay Tuned.

 

 

Nimbus 2600 bildsida

Den här sidan är en sida med bilder av och med vår Nimbus 2600 Chihiro.

Förtöjd vid bryggan

Vår Nimbus på väg genom sensommarkvällen utanför Tynäs

 

TAMD31 i all sin prakt

Köket med sin nya lucka i Plexiglas där det en gång satt en ugn

Kuddrum aka akterhytt

Bordet i doghouse

I dag blir det bara en bild av Chihiro

Hunden på sin favorit plats i båten.

En översikt av våra profilprodukter. Den babyblå sjösäcken har aldrig varit vackrare.

Två experter i mottorrummet

 

 

Winga 25 seglar i medvind #blogg100/55

Winga 25

Winga 25 med en rund och fin akter.

Dagens lustbåt är motorseglaren Winga 25. Det är något speciellt med motorseglare. Lockande för oss som tänker att det där med att kunna hissa segel när vind och tidsplan är fördelaktig kanske ändå inte är så dumt. Underkända och föraktade av riktiga seglare, Även om det nog är just så som många ”riktiga seglare” använder sin båt.

Winga 25 är en typiskt 70-tals båt. Tanken är att på sju och en halv meter båt klämma in utrymme före fyra personer på semester. En akterruff till barnen, en förpik till mor och far och däremellan en sittbrunn med styrhus och matplats. Allt i förpackat i ett trevligt snipskrov. Kan man bli mer än förtjust?

Jag gjorde sällskap med en hem i höstas, en dam utan mast och segel. Ägare säger att han har det. Men om han riggar henne kan han inte ta sig under bron och komma ut ur sin hemma vik. Alternativt kommer han inte att kunna segla hem, utan döms att irra kring som Vänerns flygande holländare. Inget av alternativen känns nog helt lockande, så jag har all respekt för att hon får gå för motor utan segel.

Winga 25 i vågor

Winga 25 är en sådan där båt som inbjuder till en färder under uppdraget kapell med en kaffekopp i handen, även när det går lite sjö.

Det blåste rätt frisk. Den lilla MD:n under durken puttrade och hon vickade käckt på rumpan, medan skrovet skruvade sig fram genom vågorna. Det såg väldigt trevligt ut. Jag är tveksam om någon modern DC, bowrider eller styrpulpetbåt skulle gjort resan så mycket snabbare den där dagen. I alla fall inte torrare, och absolut inte mer komfortabelt.

 

Tresfjord 29 om jag hade fått bestämma. #blogg100/54

Hekkvåg från en Tresfjord 29

När  Myra 23:an blev för liten och det blev dags för en ny båt blev Tresfjord 29 mitt förstahandsval. Ännu en norsk halvplanare med dubbelruff och klassiska linjer. Kan det bli bättre, frågade jag.

-Japp, svarade familjen och planerna fick ändras.

Klassiska linjer med utlagd stäv och den låga överbyggnaden menade andra var en förskönande omskrivning för ”gammalmodig”.

Tresfjord 29

Klassiska eller omoderna linjer det är frågan…

Det hjälpte inte att jag pläderade för goda sjöegenskaper tack vare låg tyngdpunkt och ett litet vindfång. Vi skulle ju ändå inte vara på sjön i sådant väder!

Tresfjord 29 är född i Norge, men när Tresfjord på 1980 talet bytte till modernare linjer på sin flotta togs hon över av Carlanders varv i Munkedal. Där fick flottan namnet Westford och tillverkas än i dag.

Tresfjord/Westfjord 29 (även 9000 versionen som är lite lyxigare) är en typisk båt från norska vest-landet. En rustik ganska smal halvplanare gjord för att klara tuff sjö. Förutom som AC versionen med akterruff, finns hon i versioner med öppet akterdäck gjorda för fiske, transport och sjötaxi. Dessutom finns en lilla syster i Tresfjord 26 som i stället för att vara plattgattad har  snipskrov med ett runt akterparti.

Varför blev det ingen Tresfjord 29?

Att hitta en Tresfjord 29a i gott skick är inga problem. Surfa in på finn.no. Med dagens låga norska krona är priserna hyggliga, även om man får lägga på moms och tull.

Familjens invändning låg i de klassiska/omoderna linjerna. För mig var det till slut något annat som talade emot, och det var motorn. I original levererades de flesta med cumminsdieslar. Det är pålitliga, urstarka och nästintill outslitliga motorer, och därför är de inte bytta. De låter vackert och luktar som fiskebåtarna när jag var liten, när den körs på norsk fet diesel. Men det hjälper liksom inte. Cummins är lite av ett udda märke på svenska marknaden och då är tillgången på till och med de vanligaste reservdelarna ganska begränsad. Och en 35 år gammal motor är ändå en inte oansenlig ålder även för en evighetsmaskin.

 

 

Myra 23 en riktig lustbåt #blogg100/53

Myra 23

Myra 23 min gamla #lustbåt

Under sju år befor jag Vänerhavet med en Myra 23a. Första anblicken var en förälskelse.  Och hon var den båt som förde mig vidare och längre bort än de närmsta vikarna. Därför är Myra 23 en av de båtar som har en självklar plats som en av mina #lustbåtar.

Plattgattad akter, halvplanande skrov akterruff, förpik och sittbrunn med pentry, styr och matplats är ett känt koncept. I 23:an fick man dessutom plats med en liten toaholk med stängbar dörr.

Myra 23 byggdes på norska vestlandet, och hade som de flesta en B20 spis under motorluckan. En bensinare i en sådan båt känns i dag märkligt. Men när hon gick av stapeln var det sannsyldigt vis den optimala X faktorn som löstes ut ur ekvationen hästkrafter, kvalitet och pris.

I makliga 6,3 knop gjorde hon behagligt fart genom vattnet. Med lite ansträngning klev hon lite högre upp på bogvågen. Då marschade hon på sju och en halv, även om ljudnivån då var tämligen påtaglig. Max farten på elva nådde vi bara en gång. En tidig morgon lämnade vi Vänersborg med fyra personer, hund och packning ombord. Målet var att slinka in i farleden runt Kållandsö norr om Hindensrev innan ett oväder från norr tagit sig ned till Vänersborgsviken.

Myra 23 i hög sjö

Vänersborgsviken med Vänern utlopp i Göta älv, strutformad och uppgrundande vik. Här räcker det med en frisk bris för att sjön där ska bli tämligen gropig. Den här dagen lovades nordlig kuling.

Något lomhörda angjorde vi det första farledsmärket, och medan vågorna började bygga berg med skummande toppar gick vi in i lä under Kållandsö. Å andra sidan även om fartresurserna var begränsade kunde man lite på hennes sjöegenskaper. Det visa fick hon visa prov på några gånger vid sena upptagningar och hastigt uppdykande åskoväder sommartid.

Piratdelar eller original? #blogg100/46

piratdel eller original

Pirat eller original, det är frågan.

Snö och nära noll. Långfredagen inböjd varken till arbete i trädgården eller hamnen. Det fick bli pyssel inomhus i stället. Jag roade mig med att jämföra priser på ett antal motortillbehör; original- och piratdelar. Sådant som kan behövas bytas titt som tätt i samband med service. Och att kolla priser var nog ett lönsamt litet gör-det-själv-projekt.

Jag tänker vare sig ge mig in i någon diskussion om kvalitet på piratdelar eller om det är moraliskt riktigt att gynna dem som bara har bäst säljarna i sitt sortiment. Jag nöjer mig med att konstatera att den som väljer att köpa billiga ”piratdelar” kan i mitt exempel spara över 800 kronor i jämförelse med originaldelar, som blir nästan tre gånger så dyra.

Prisskillnaden på sådant som bränslefilter, oljefilter, luftfilter, impeller och anoder är stor, även om det sannolikt är tämligen lika produkter. Det finns med andra ord pengar att spara för den som är lite om sig och kring sig. Noteras bör dock att de flesta leverantörer tar ut någon form av fraktkostnad. Det kan alltså vara lämpligt att köpa så mycket som möjligt på samma ställer.

Att hitta piratdelar.

För att göra jämförelsen har jag utgått från de förteckningar som finns med Volvo Pentas originaldelar på Marinepart Europes hemsida. Deras produktnummer har jag utgått ifrån när jag letat delar hos andra leverantörer. Oftast kan man nämligen söka på VP:s produktnummer och då finner man produkter som ”ersätter Vp original nr. xxxxxxx”. Men i bland har jag gått på beskrivning (Biltema använder tex inte Pentas originalnummer)

Jag vill dock slänga in en liten varning. Tabellen ska ses som ett exempel. Jag kan varken säga något om de olika produkternas kvalitet, garantera att de är rätt delar. Dessutom kan det finnas några korrekturfel. Ska du beställa delar till din motor rekommenderar jag dig att själv noga kolla så att du verkligen beställer de delar du vill ha, vare sig du köper original eller piratdelar.

Klicka och läs jämförelsen härTAMD31B servicedelar2017