Kategoriarkiv: Lustbåtar

En ny båtsäsong med lustbåt

Ännu en båtsäsong och Lustbåt är tillbaka.

Lustbåt har varit tämligen tystlåten det senaste året. Även om det började bra med jolle segling redan i april, var förra året inte någon vidare lustbåtssommar, Det blev ingen båtsäsong att tala om.

Ett snöpligt motor fel och Stora Nimbusen blev liggande på land. Och varannandags väder gjorde att Pokusen inte heller kom i sjön.

-Så hur blir 2018 då?
-Det blir bra. Lite försenat men bra. Isen låg till halva april så jollarna fick hålla sig på land längre än i fjol. Men ändå, sista veckan i juni ringde till sist båtreparatören och berättade att delarna som varit restnoterade hos Volvo Penta hela våren äntligen kommit och nu var skruvade på plats. Ett par dagars laddande av batterier, lite hjälp från klubbens duktiga kranskötare och så var man äntligen i sjön och  ännu  en båtsäsong tar sin början även för stora Nimbusen.

Ännu en båtsäsong

Efter ett år på land det var en speciell känsla att sjösätta. Motorn startades och  genomföringar kollades. Den fick gå på tomgång en stund och en extra koll under durkarna innan vi la ut. Hur skulle det gå nu? Skulle mina värsta farhågor besannas, skulle det bara småtrilskas, eller väntade kalamiteter som man inte ens kan föreställa sig?

Det ska medges att det pirrade rejält i magen. Men undan för undran ersattes det nervösa pirrande av dieselmotorn välbehagliga vibrationer i takt med att vi rundade bruket och sedan gick in i älven. Och kanske blir läsaren besviken att vi kom hem utan några mer spännande incidenter än att vi hörde kölen smeka sandbotten i älven där vattenståndet börjar bli högsommar lågt.

 

Stay Tuned.

 

 

Nimbus 2600 bildsida

Den här sidan är en sida med bilder av och med vår Nimbus 2600 Chihiro.

Förtöjd vid bryggan

Vår Nimbus på väg genom sensommarkvällen utanför Tynäs

 

TAMD31 i all sin prakt

Köket med sin nya lucka i Plexiglas där det en gång satt en ugn

Kuddrum aka akterhytt

Bordet i doghouse

I dag blir det bara en bild av Chihiro

Hunden på sin favorit plats i båten.

En översikt av våra profilprodukter. Den babyblå sjösäcken har aldrig varit vackrare.

Två experter i mottorrummet

 

 

Winga 25 seglar i medvind #blogg100/55

Winga 25

Winga 25 med en rund och fin akter.

Dagens lustbåt är motorseglaren Winga 25. Det är något speciellt med motorseglare. Lockande för oss som tänker att det där med att kunna hissa segel när vind och tidsplan är fördelaktig kanske ändå inte är så dumt. Underkända och föraktade av riktiga seglare, Även om det nog är just så som många ”riktiga seglare” använder sin båt.

Winga 25 är en typiskt 70-tals båt. Tanken är att på sju och en halv meter båt klämma in utrymme före fyra personer på semester. En akterruff till barnen, en förpik till mor och far och däremellan en sittbrunn med styrhus och matplats. Allt i förpackat i ett trevligt snipskrov. Kan man bli mer än förtjust?

Jag gjorde sällskap med en hem i höstas, en dam utan mast och segel. Ägare säger att han har det. Men om han riggar henne kan han inte ta sig under bron och komma ut ur sin hemma vik. Alternativt kommer han inte att kunna segla hem, utan döms att irra kring som Vänerns flygande holländare. Inget av alternativen känns nog helt lockande, så jag har all respekt för att hon får gå för motor utan segel.

Winga 25 i vågor

Winga 25 är en sådan där båt som inbjuder till en färder under uppdraget kapell med en kaffekopp i handen, även när det går lite sjö.

Det blåste rätt frisk. Den lilla MD:n under durken puttrade och hon vickade käckt på rumpan, medan skrovet skruvade sig fram genom vågorna. Det såg väldigt trevligt ut. Jag är tveksam om någon modern DC, bowrider eller styrpulpetbåt skulle gjort resan så mycket snabbare den där dagen. I alla fall inte torrare, och absolut inte mer komfortabelt.

 

Tresfjord 29 om jag hade fått bestämma. #blogg100/54

Hekkvåg från en Tresfjord 29

När  Myra 23:an blev för liten och det blev dags för en ny båt blev Tresfjord 29 mitt förstahandsval. Ännu en norsk halvplanare med dubbelruff och klassiska linjer. Kan det bli bättre, frågade jag.

-Japp, svarade familjen och planerna fick ändras.

Klassiska linjer med utlagd stäv och den låga överbyggnaden menade andra var en förskönande omskrivning för ”gammalmodig”.

Tresfjord 29

Klassiska eller omoderna linjer det är frågan…

Det hjälpte inte att jag pläderade för goda sjöegenskaper tack vare låg tyngdpunkt och ett litet vindfång. Vi skulle ju ändå inte vara på sjön i sådant väder!

Tresfjord 29 är född i Norge, men när Tresfjord på 1980 talet bytte till modernare linjer på sin flotta togs hon över av Carlanders varv i Munkedal. Där fick flottan namnet Westford och tillverkas än i dag.

Tresfjord/Westfjord 29 (även 9000 versionen som är lite lyxigare) är en typisk båt från norska vest-landet. En rustik ganska smal halvplanare gjord för att klara tuff sjö. Förutom som AC versionen med akterruff, finns hon i versioner med öppet akterdäck gjorda för fiske, transport och sjötaxi. Dessutom finns en lilla syster i Tresfjord 26 som i stället för att vara plattgattad har  snipskrov med ett runt akterparti.

Varför blev det ingen Tresfjord 29?

Att hitta en Tresfjord 29a i gott skick är inga problem. Surfa in på finn.no. Med dagens låga norska krona är priserna hyggliga, även om man får lägga på moms och tull.

Familjens invändning låg i de klassiska/omoderna linjerna. För mig var det till slut något annat som talade emot, och det var motorn. I original levererades de flesta med cumminsdieslar. Det är pålitliga, urstarka och nästintill outslitliga motorer, och därför är de inte bytta. De låter vackert och luktar som fiskebåtarna när jag var liten, när den körs på norsk fet diesel. Men det hjälper liksom inte. Cummins är lite av ett udda märke på svenska marknaden och då är tillgången på till och med de vanligaste reservdelarna ganska begränsad. Och en 35 år gammal motor är ändå en inte oansenlig ålder även för en evighetsmaskin.

 

 

Myra 23 en riktig lustbåt #blogg100/53

Myra 23

Myra 23 min gamla #lustbåt

Under sju år befor jag Vänerhavet med en Myra 23a. Första anblicken var en förälskelse.  Och hon var den båt som förde mig vidare och längre bort än de närmsta vikarna. Därför är Myra 23 en av de båtar som har en självklar plats som en av mina #lustbåtar.

Plattgattad akter, halvplanande skrov akterruff, förpik och sittbrunn med pentry, styr och matplats är ett känt koncept. I 23:an fick man dessutom plats med en liten toaholk med stängbar dörr.

Myra 23 byggdes på norska vestlandet, och hade som de flesta en B20 spis under motorluckan. En bensinare i en sådan båt känns i dag märkligt. Men när hon gick av stapeln var det sannsyldigt vis den optimala X faktorn som löstes ut ur ekvationen hästkrafter, kvalitet och pris.

I makliga 6,3 knop gjorde hon behagligt fart genom vattnet. Med lite ansträngning klev hon lite högre upp på bogvågen. Då marschade hon på sju och en halv, även om ljudnivån då var tämligen påtaglig. Max farten på elva nådde vi bara en gång. En tidig morgon lämnade vi Vänersborg med fyra personer, hund och packning ombord. Målet var att slinka in i farleden runt Kållandsö norr om Hindensrev innan ett oväder från norr tagit sig ned till Vänersborgsviken.

Myra 23 i hög sjö

Vänersborgsviken med Vänern utlopp i Göta älv, strutformad och uppgrundande vik. Här räcker det med en frisk bris för att sjön där ska bli tämligen gropig. Den här dagen lovades nordlig kuling.

Något lomhörda angjorde vi det första farledsmärket, och medan vågorna började bygga berg med skummande toppar gick vi in i lä under Kållandsö. Å andra sidan även om fartresurserna var begränsade kunde man lite på hennes sjöegenskaper. Det visa fick hon visa prov på några gånger vid sena upptagningar och hastigt uppdykande åskoväder sommartid.

Piratdelar eller original? #blogg100/46

piratdel eller original

Pirat eller original, det är frågan.

Snö och nära noll. Långfredagen inböjd varken till arbete i trädgården eller hamnen. Det fick bli pyssel inomhus i stället. Jag roade mig med att jämföra priser på ett antal motortillbehör; original- och piratdelar. Sådant som kan behövas bytas titt som tätt i samband med service. Och att kolla priser var nog ett lönsamt litet gör-det-själv-projekt.

Jag tänker vare sig ge mig in i någon diskussion om kvalitet på piratdelar eller om det är moraliskt riktigt att gynna dem som bara har bäst säljarna i sitt sortiment. Jag nöjer mig med att konstatera att den som väljer att köpa billiga ”piratdelar” kan i mitt exempel spara över 800 kronor i jämförelse med originaldelar, som blir nästan tre gånger så dyra.

Prisskillnaden på sådant som bränslefilter, oljefilter, luftfilter, impeller och anoder är stor, även om det sannolikt är tämligen lika produkter. Det finns med andra ord pengar att spara för den som är lite om sig och kring sig. Noteras bör dock att de flesta leverantörer tar ut någon form av fraktkostnad. Det kan alltså vara lämpligt att köpa så mycket som möjligt på samma ställer.

Att hitta piratdelar.

För att göra jämförelsen har jag utgått från de förteckningar som finns med Volvo Pentas originaldelar på Marinepart Europes hemsida. Deras produktnummer har jag utgått ifrån när jag letat delar hos andra leverantörer. Oftast kan man nämligen söka på VP:s produktnummer och då finner man produkter som ”ersätter Vp original nr. xxxxxxx”. Men i bland har jag gått på beskrivning (Biltema använder tex inte Pentas originalnummer)

Jag vill dock slänga in en liten varning. Tabellen ska ses som ett exempel. Jag kan varken säga något om de olika produkternas kvalitet, garantera att de är rätt delar. Dessutom kan det finnas några korrekturfel. Ska du beställa delar till din motor rekommenderar jag dig att själv noga kolla så att du verkligen beställer de delar du vill ha, vare sig du köper original eller piratdelar.

Klicka och läs jämförelsen härTAMD31B servicedelar2017

Storebro 31 – bara en dröm, Sagan om Storebro kap 3 #blogg100/44

Ett inslag i Radio Kalmar berättade att anrika Storebro snart åter kommer att bygga båtar. Nyheten om Storebro 31 spreds snabbt och har sedan valsat runt i skandinavisk båtpress. Det är bara ett problem, Den finns inte. Och det är ungefär lika sannolikt att den kommer att bli verklighet som den 460 Comander som lanserades för tre år sedan.

Storebro J32 en skön DC

Båten på bilden heter Storebro J 32, och byggdes under 1990-talet. Med svepande linjer och böjen strax under vindrutan på skrovet  flirtade den argentinske båtkonstruktören German Frers med CG Pettersons formspråk. J32 var en DC med vatten-jet drift en lite udda modell hos Storebro.

460 Comander är däremot en båt som aldrig kommit i produktion. Modellen presenterades med en uppsättning bilder år 2014, och man talade om en nystart för Storebro. Det såg inte oävet ut. Även om det flesta tekniska data presenterades med förkortningen ”TBA” var illustrationerna ambitiöst gjorda av någon som kunde hantera ett ritprogram. Men mer blev det alltså inte.

Storebro 31 en enkel modell.

sagan om Storebro

Storebro 31 – bara en dröm i sagan om Storebro?

Med nya Storebro 31 blev det lite påvrare. Mot en enfärgad blå bakgrund skapar en vit båtformad siluett som dekorerats med några enkla streck för att skapa illusionen av volym, bilden företagets framtid.

Att raka streck får oss att tro på illusionen av volym är sin sak. Men ska man verkligen tro på allt man ser och allt som sägs, bara för att man vill drömma och tro på sagan om Storebros återkomst?

Ta en titt på akterskeppet, fördäcket, badbryggans infästning och till och med den lilla bulan under flaggan, och jämför 31 fotaren med J32. Tänk sedan att någon dragit ut stäven och vindrutan på J32 i ett enkelt ritprogram innan man fantasilös ritar till några streck, Och vad har vi då?

Tänk att Storebro 31 ska gå i produktion näst år! Tänk att även det enklaste CAD-program har en 3-D modul. Ställ nu frågan; borde det inte finnas konstruktionsritningar, bilder från simuleringsprov, modeller eller till och med en prototyp att beskåda så här dags? Och om man inte bara vill drömma, borde man inte ha lite mer att visa världen än något som ser ut att vara gjort i MS Paint?

-Det är så långt gånget att det inte finns någon väg tillbaka. Vi ska löpa linan ut. säger Roger von Haugwit till Radio Kalmar.

 

 

Sagan om Storebro kap. 2 Storö IV en verklig drömbåt #blogg100/43

Storö IV

Storö IV, Storebro 34, Adler – en drömbåt med många namn

Min far sålde verktyg bland annat till Storbro bruk. Efter någon av sina många resor kom han hem med en broschyr för Storö IV som han gav till mig. Det måste ha varit i slutet av 60 talet, innan jag lärt mig läsa för jag har inget minne av texten i broschyren. Däremot minns jag alla bilderna av båten som nu blivit drömbåt.

På den tiden var gjuteri, maskin och båtbyggeri alla delar av Storebro bruks. Efter att ha fått broschyren var jag alltid mycket imponerad av att min far åkte dit i bland. Men jag var lite besviken att han inte besökte båtbyggeriet. För honom handlade det om maskiner. Jag gissar att han sålde chuckar till deras svarvar. Det fanns ett gjuteri också. Det var fars kollega Bertil sålde till dem, han spelade trumpet något som också imponerade.

Solö, Bergö & Storö IV

I min broschyr hette båten Storö IV, senare kom modellen att byta namn till Storebro 34. Namnet låg i linje med tidigare modeller som hetat sådant som Solö och Bergö. Kanske lät Storebro 34 mer internationellt, när exporten tog fart. Å andra sidan hette modellen Adler på en Tyska marknaden.

Fortfarande snart 50 år senare vågar jag påstå att Storö IV är en av de förnämsta båtar som byggts i vårt land. Och den fann sina köpare. Under två decennier från 1967 till 1987 producerades cirka åtta hundra exemplar. Inte dåligt för en båt som i runda slängar kostade 1,6 miljoner dagens penningvärde. Trots allt ett ganska rimligt pris för en tio meter lång värstingbåt.  I dag hittar man dem i hyggligt bruksskick för en kvart miljon, till en pärla för dryg femhundra tusen. Sedan får man vara beredd på att underhåll inte är helt billigt, och två gamla spisar drar litervis med soppa varje sjömil. Å andra sidan så åker man i en drömbåt, och bara det kan väl vara  värt en slant?

För den som vill veta mer om Storö IV rekommenderas sidan Storebropassion.de

Sagan om Storebro del 1 – en drömbåt och en båtdröm #blogg100/42

sagan om Storebro

Storebro 31 – bara en dröm i sagan om Storebro?

En enkel skiss på ett papper är det kanske inget annat än bara en bild av en båt? Hur gärna man vill är vägen därifrån via konstruktionsritningar och pluggar till en färdig båt lång. Ändå krävdes inte mer än en enkel bild av en båt och namnet ”Storebro” för att nyheten om en ny Storebro är på gång för att skapa headline news i skandinavisk båtpress i början av april. Inte för att det finns någon båt, utan för att vi så gärna vill berätta sagan om Storebro, en gång till.

Sagan om Storebro är en berättelse som passar vår tid. Den börjar med att brukspatron – själv var en man sprungen ur folket. En kväll under en promenad får han se en grupp baltiska flyktingar bygga ihop en båt. Här i mötte mellan nyanlända flyktingar och småländskt entreprenörskap läggs grunden för ett av landets mest framgångsrika båtvarv. Båtbyggnation börjar som en liten avdelning på Storebro bruk.  Men under åren ska den växa sig stor. Så stor att den  till och med blir större än brukets gjuteri och mekaniska industri. Och framgångssagan kröns med att självaste kungen blir stolt ägare till en Storö IV medan de allt lyxigare båtarna gör en succé på exportmarknaden inte minst i det fjärran Japan.

Men som alla vackra sagor har även denna sitt slut. Ett inte så lyckligt slut. När brukspatron blev gammal tog nya ägare över. Storebro slogs samman med Nimbus och Ryds av Viamare koncernen. Med ett program som täcket allt från Ryds små ekor och dagstursbåtar via Nimbus till lyxiga Storebro var nog tanken att täcka alla motorbåtssegmentet. Men så blev det alltså inte. I stället blev Viamare/Nimbus koncernen ännu ett misslyckande i paradgrenen ”oförmåga att göra stordriftsfördelar i svensk båtindustri”. Vad som var stora felet är väl svårt att säga men i finanskrisens kölvatten slutade sagan 2014 med konkurs.

Ett sorgligt slut på sagan om Storebro.

Ryds och Nimbus fick snart nya ägare med friskt kapital och gjorde omstart som båttilvverkare. För Storebro har det svårare att komma på rätt köl. För även om företaget fick ny ägare i Roger von Haugwitz 2012, har några båtar inte gått av stapeln på varvet i Storebro.