Kategoriarkiv: Loggbok

Loggbok – byta eller behålla, det är frågan

Hur gör man med loggboken när man byter båt? Ska man köpa ny loggbok till nya båten och ställa den gamla båtens loggbok i bokhyllan, eller kan man fortsätta använda den gamla? Det är en fråga som jag brottats med denna sommar på grund av att vi har en ny båt.

I gamla båten hade jag en ”Femårs loggbok” , det vill säga en loggbok som likt en fickkalender (om nu någon minns dem) har plats och fält för att göra noteringar om väder, vind, temperatur distans och även en liten ruta för fri text  för varje dag under hela fem år.

En rätt kul variant av loggbok där man enkelt kan se vilken vecka och dag man sjö- och torrsatte, eller vilket år det var vi åkte  Vikingaleden och  firade min födelsedag i Nysäter.

Ska man byta loggbok?

Ingen lätt fråga och det har krävts mycket grunnande, men nu har Lustbåt svaret:
Svaret på frågan är liksom som på så många andra frågor ”Det beror på!” Det beror på hur du ser på vems  loggboken är. För om det kan man faktiskt ha lite olika syn:

Tycker du att loggboken är båtens eller är det skepparen och besättningens? Är den båtens egendom, likt färdskrivaren på ett flygplan motorn och lanterna, då ska du självklart byta till en ny loggbok, Ja, frågan är om du inte ska lämna över boken till näste ägare som då kan läsa om när du åt pölsa i Sandhamn eller låg inblåst i Trelleborg.

Ska du byta loggbok innan fem år har gått bara för du köper ny båt?

Ska du byta loggbok innan fem år har gått bara för du köper ny båt?

Men om du menar att boken är dina egna minnen från ditt båtliv då  kan du nog behålla din loggbok, använda den  även i nya båten och vänta med att skaffa en ny tills du har fyllt sista sidan med dina upplevelser.

Och hur gjorde jag?

Jungfrutur, vi är äntligen på väg!

En ung rorsman på premiärtur

En ung rorsman på jungfrutur

Så kom då den där dagen då himlen var så där djupt blå och vattnet låg glittrande och inbjudande. Det var dagen då det var dags för den första riktiga jungfrufärden.

– Åker ni på sjön i morgon, frågade goda vännen F.

– Vi får se svarade jag, men hon gav sig inte utan upprepade fråga, tills jag  gav rätt motfråga:

– Ska du med i så fall?

-Så klart!

Första lördagen i juli och ett högtryck ligger tungt parkerad över landet. Himlen var blå och vattnet glittrade lockande. Det var dags för den första turen med hela familjen plus goda vännen S. Högst odramatiskt landade vi in i båten för att  förbereda jungfrutur avgång med att en termos vatten, lite bröd och en påse bullar och åtskilliga flaskor vatten och kall dricka som stuvades in i kylskåpet.

Jungfrutur utan förhinder

Motorn tändes så fort startmotorn fått lite snurr på sig och den stora dieseln gick varm medan kapellet fälldes. Tampar lossades och försiktigt smögs backen i. Mer dramatiskt än så blev det faktiskt inte på premiärturen.  På lite mer än tomgång loggade vi sex komma tre knop. Den fart som varit vår gamla Myras marschfart till ett livligt B20 smatter nådde vi nu till till ljudet av ett milt dieselbrum som inte hindrade skepparen att följa med i samtalet som fördes på akterdäck.

-Vem tar rodret, frågar jag när vi är ute ur viken. Sonen som hitintills intagit en rätt skeptiska attityd till nya båten anmäler sig frivilligt som rorsman. Jolleseglare som han är drabbas han en kort sekund av samma förvirring  som jag brukar drabbas av när jag får en  rorkult i min hand.  Han svänger åt fel håll, innan han noterar att det är ungefär som ett bilspel. Sen övergår han till att kommentera vindriktning och segelsättning på de segelbåtar vi i sakta mak passerar. Skepparen är djupt imponerad av dessa kunskaper.

Det blir ingen lång jungfrutur, besättningen vill bada o fika. Vi ankrar upp utanför Rävön bland ett 30 tal andra fritidsbåtar lagt sig där.
-Jag ställer mig frågan om de var värt alla vedermödor det krävts för att ta sig hit. Och jag tvekar inte ett ögonblick när jag svarar för mig själv.

 

jungrfrutur

Premiärtur och alla vedermödor är glömda.

Jungfruresan III – jag vill inte se dig mer!

Jungfruresa i sällskap med SSRS

Jungfruresa i sällskap med SSRS

#blogg100/98 -Nu vill jag inte se dig mer sa kranskötaren efter att ha lyft oss i vattnet. Vad var det egentligen som hände? Historien om sjösättningen har låtit vänta på sig. Men nu finns berättelse om misslyckande och tillkortakommanden.

En frisk bris sträckte vimplarna men juni solen lyste behagligt varm. Pluggen var satt på plats i backslaget och efter sjösättningen spann motorn på tomgång medan vi varmkörde dieseln vid bryggan.

Vi resonerade om vilken väg vi skulle gå: Snösmältning och regn i maj innebar mycket vatten i älven. Vattenståndet var högt att båtbussarna hade svårt att ta sig under broarna, och vi var inte helt säkra på om vi skulle kunna passera under järnvägsbron i Skoghall. Så eftersom dagen var fin bestämde vi oss för att ta vägen runt hela Hammarön. Vi gled ut genom hamnen på tomgång la os spå rakt sydlig kurs och drog upp farten till knappt nio knop.

Vi var strax söder om Västra Söön när det  hände. Motorn hostade till och stannade. Helt utan förvarning blev den  tyst och bara vinden och vågorna hördes och vände upp båten la sig tvärs mot sjöarna.

Slutet på jungfruresan

Motorn gick runt men gick inte i gång. Vi såg oss runt, det fanns inga båtar på sjön.  Det var inte mycket att välja på.  Som medlem i Sjöräddningssällskapet  får du assistans om du får trubbel, även om det inte är akut sjönöd. Vi ringde.  En måttlig sydlig bris drev oss med god fart tillbaka mot Mörmohamen. Innan SSRS var på plats hade en snipa kommit förbi. De tog oss på släp. Men sjöräddningen kom och tog oss in den sista biten.  VI överlade en stund om var de skulle lägga oss, tills en av de båda besättningsmännen på räddningsbåten frankt sa. Jag har inte min båt i sjön än, och ska börja göra i ordning den först veckan efter midsommar. Du kan ta min plats så läge.

Det var en vänlighet och en generositet som var svår att säga nej till. Nu ligger hon där och reparatören på Volvo har lovat att komma och ge handpåläggning.

Jungfruresan III – hemresan genom landet

#BLOGG100/84

Hallahamnen Hasslö   – Mörmohamnen Hammrö

  • Dist 490 KM
  • Väder: Växlande någon regnskur.
  • Temp. ca 14 C.

Uppstigning i ottan, efter frukost på hotellet åkte jag ut till Hasslö. Jag svängde in vid Fabian Månsson statyn där vi skulle träffas vid åtta strax efter halv. Fabian är öns habile  fiskarson och grovarbetare som blev författare, folkbildare och socialdemokratisk riksdagsman.  Nu ligger han strategiskt begravd  mellan bensinmacken, Konsumaffären och pizzerian. Då ringde telefonen. De båda bilarna, kranbilen och långtradaren var redan nere vid hamnen. Det kändes tryggt. Jag hade tänkt vara ute i god tid och sitta och oroa mig i en halvtimma nu slapp jag det.

IMG_3729

Ett stopp på Makagård

Ett stopp på Makagård

På väg

På väg

Framme i Mörmohamnen

Framme i Mörmohamnen

Johan från Flexilast och Dahl själv från Dahls Kran & Transport tog mindre än en timma på sig för att lyfta upp och lasta vår Nimbus på flaket till den stora bilen.  Sedan gav vi oss av norrut. Hemresan gick genom ett försommar grönt men ack så kallt Sverige som dessutom bjöd på en och annan regnskur. Det kändes bra att det var det gamla kapellet som satt på båten. Det ny sätter vi på när hon kommer i sjön.

På hemresan passerade jag Väckelsång. Det är ett litet samhälle där min mor gick i skolan ett år under kriget.  Hon och hennes bror var evakuerade till släktingar där.  Jag stannade och handlade. Frågade om de visste var Maka Gård låg. Gården där hon bott hette så. Det berättas att Nils Dacke övernattade där när han var jagad av Gustav Wasa.  Kassörskan visste inte, men hon frågade några av herrarna som hängde på sina rullatorer utan för affären. Jo, de visste på råd och gav mig en vägbeskrivning,  Det låg vid landsvägen så jag svängde förbi och pratade några ord med nuvarande ägaren och bjöd henne på historien om Nils Dacke.  Jag kände mig som Fredrik Lindström.

Fortsatte mot norr. Det blåste utav helvete när vi kom till Värmland i Värmland. Pratade med Ronny på SBS och vi enades om att det bästa var att bara lyfta ned henne från bilen och sätta henne i vaggan på land.  Det kändes varken lockande att sjösätta och att sedan ge sig ut i den tämligen friska vinden.  Men nu står hon på värmländsk mark och i morgon blir det sjösättning på riktigt.

Jungfruresan II Hallahamnen Hasslö

WP_20150531_001 WP_20150531_002 WP_20150531_003 WP_20150531_006#BLOGG100/83

Sövde  – Hallahamnen Hasslö

  • Väder: växlande
  • Vind ca 7 M/S
  • Temp 12 C
  • Dist. ca 200 km
    Jungfruresan fortsätter.  Efter en tur längs kustvägen genom Blekinge har vår kapten hittat sin båt i Hallahamnen på Hasslö. På vägen dit landade han på den lokala pizzerian där de serverades pizzabuffé. Egentligen var där fullbokat men han fick plats vid ett bord om han lovade att vara färdig inom en och en halv timma.

Jungfruresan I

#blogg100/81 Dag 1, 29 maj. Hemresan och jungfruresan har börjat. Lustbåt blir loggbok

  • 530 Km
  • Väder: växlande, mest god sikt någon regnskur.
  • Temp ca 14.
  • Vind 2 m/s

För den som ska ta sig sjövägen från Blekinge till Karlstad är Götakanal den närmsta vägen. Det var kanske därför passande att jag angjorde Sjötorp för bunkring av bensin och lite lunch till skepparen.

Det är tidigt på säsongen men caféet som säljer rökt fisk hade öppet. Jag kunde konstatera att den rökta siken som under några år ansetts väldigt giftig nu åter finns hos fiskhandlarna. Försäljaren berättade att man måste äta väldigt mycket för att komma upp i hälsofarliga nivåer av vad det nu kan vara som är så giftigt i den. Jag noterade att jag inte såg någon risk att jag skulle komma upp i sådana mängder eftersom barnen brukat sätta i sig det mesta när jag köpt rökt sik. I dag fick jag i alla fall äta upp den baguette med rökt fisk jag köpte utan att besväras av glupska små måsar.

Men som alla vet maten är bara halva födan; vägg i vägg med fiskhandlaren på kanalbrinken finns en liten boklåda som förutom böcker säljer hattar. De har alltid många och roliga böcker till bra priser. Någon hatt blev det inte, däremot kom jag ut med två kassar med böcker. Bland annat fick jag med mig ”Rena Linjer, ren segling, en biografi om Peter Norlin – konstruktören av segelbåtar som Scampi, Albin Express och många andra båtar liksom boken ”Sanningen om IKEA” av Johan Stenebo som ljudbok som jag sedan hade som sällskap på resan.

Kom fram till stugan vid sjutiden, gräset var knähögt. Efter en halvtimmas gräsklippning kunde jag slå mig ned på terrassen i kvällssolen.