Kategoriarkiv: båtvård

Vax är balsam för båten #blogg100/38

Ger balsam en blank och fin båt?

Våren är här och båtsäsongen närmar sig med storm steg. I dagens inlägg får läsaren följa med på en tur till hamnen, där årets vårrustning tar sin början med en flaska balsam.

Det är andra helgen i april och 15 grader varmt. Efter de senaste årens sena sjösättningar är planen att vara ute i god tid. Jag kan väl säga att jag var ganska ensam i hamnen. Det var inte många båtgrannar som var på plats. Och båtarna låg kvar under sina presenningar som mer eller mindre väl överlevt vinter.

Balsam och vax

Jag började så smått att vaxa skrovet. Det såg lite roligt ut när jag packade upp mina grejor. Nu mera har jag el så jag kan använda maskin och slipper polera hela båten förhand, och så hade jag en flaska balsam. Men nu ska ingen tro att jag använder hårbalsam som båtvax. Nej i själva verket var det så att flaskan med vax åkte i golvet och plasten sprack, och då hade jag en tom flaska som fick en ny uppgift.

 

 

Innan sjösättning #blogg100/9

funderar över vad som ska göras innan det är dags för sjösättning

För några dagarsedan skrev jag om att göra att göra listor. I dag har jag gjort en. Den handlar om vad som ska göras med stora Nimbusen före sjösättningen

  • Impeller – byt
  • Sy på förstärkning på kapellet
  • Vaxa skrovet
  • Gör rent inombords.
  • Nya madrasser
  • Byt blixtlås på ena dynöverdraget.
  • Montera lampor i förpiken

Tja det var väl vad jag kom på just nu!

Fast i isen. Överraskad eller dömda på förhand?

Varje år är det någon båt som bli liggande kvar i sjön. Bortglömd och försakad av ägaren fryser den fast i isen. Överraskade av den första köldknäppen kan man kanske tro. Men Lustbåt har en annan teori. De här båtarna är dömda på förhand.

vinterDet var en rekordvarm september. Men att jag badade så sent som första helgen i oktober är svårt att tänka sig när november kom med snö och kyla. Själv höll jag båten i sjön till mitten av oktober. Då insåg jag att det var slut med bryggsegling och årets sista färd gick genom en nästan torrlagd älvfåra ut till Sörvikshamnen.

Det var inte många tum vatten under kölen, i bland inget alls. Rännan söder om den stora sandbanken nedströms Jakobsbergsbron var smalare än någonsin. Med nöd och näppe, motorn på tomgång och hjärtat bankade som en hammare i bröstet, letade jag mig fram längs vasskanten medan kölen gång efter gång hade bottenkänning. Och även om befolkningen på Hammarö knappast är kända för sin ondsinthet var det inte utan att jag förstod hur Marlow och de andra ombord på ”The Nellie” kände sig.

För mig var dramatiken snart över. Under broarna i Skoghall passerade vi galant. Sedan mötte och  tackade Vänern för i år med fritt vatten, frisk vind och lagom vågor innan kranen med två sling runt skrovet lyfte och la Chihiro tillrätta på sin vagn.

Kvar i isen.

Men värre var det för andra. När isen kom låg några båtar kvar. Isen kom tidigt och isen la sig fort.  Frågan är ändå om det var så att isen kom som en överraskning, eller om de egentligen var dömda på förhand.

Allt hade egentligen börjat redan i augusti. Redan då kan man ana vilka båtar det är som inte kommer att vara uppe i tid: En sommarstorm och när jag kom ner till bryggan låg hon halvvägs ut med bara aktern förtöjd. Jag och en båtgranne drog in henne till bryggan med en båtshake. Det visade sig att skepparen hade nöjt sig med låskättingen för att förtöja henne i fören. Den kanske stod emot tjyvar, men när vinden ryckte och slet, slutade allt med att ringen i bryggan rycktes loss. Vi förtöjde henne nödtorftigt med en bit lina. Min båtgranne som visste vem som ägde båten, sa han skulle ringa och säga till att hen borde ta hand om sin båt.

Men hon blev liggande. Ingenting hände. Någon vecka senare  friskade vinden i på nytt och ryckte och slet i förtöjningen. Den lina vi tillfälligt använt  var på väg att ge upp. Jag lossade en fender och förstärkte förtöjningen med fenderlinan. Inte mycket men det höll. Och den förtöjningen har fungerat sedan dess. Och där har hon legat med veckorna har gått, och nu i veckan la sig isen.

intelligent design och Kölsvinskôrv – Mer rengöring

Ibland stöter man på saker som funkar så förträffligt att man helt enkelt inte begriper hur det går till.  Det är som om de hade någon form av inbyggt förstånd. I mötet med smarta uppfinningar och fiffiga lösningar tar sig Lustbåt i dag teologiska toner och funderar över intelligent design

kolsvinskorv

Kölsvinskôrv ett stycke intelligent design efter fullgjort värv.

En sådan sak är kölsvinskôrvar och de speciella dukar som är gjorda för att suga upp och torka bort olja samtidigt som de inte suger åt sig vatten. Alla som försökt torka bort olja med papper eller trasa förstår vad jag talar om. Det blir dyngsurt och en kletig blöt massa. Som oftast handlar det mer om att kleta ut oljan än att göra rent.

Ett oljefilter rymmer ungefär en halv liter olja. Det gamla oljefiltret hade ingen backventil. ( Här pratar vi om en mindre intelligent design. ) När jag lossade filtret rann det ut en skvätt olja i båten.  Det mesta gick att torka upp med hushållspapper. Men ändå rann det ner en del  kölsvinet där fick det ligga…

Intelligent design suger.

Sen hände det som inte ska hända, en plugg i sjövattenkylningen vibrerade loss. Det kom in duktigt mycket vatten.  Och oljan som är lättare än vatten flöt upp och bildade en tunn oljefilm på den vattenyta som nu var lika stor som motorrummet är brett och långt. När vattnet sedan drog sig tillbaka häftade denna film fast på skott, motorblock och durk.  Något måste göras. Jag försökte med en vanlig trasa. Det funkade så där.  Någon föreslog att jag skulle spruta på avfettning och sedan på nytt fylla motorrummet med vatten för därefter att pumpa ut sörjan långt ut på sjön. Både miljömuppen och skepparen i mig vrålade NEJ!

I båtaffären hittade jag en Kölsvinskôrv.  Det är en  svensktillverkad produkt från Västsverige, som därför heter kösvinskôrv, och inte kölsvinskorv vilket somliga (läs alla) båttillbehörs firmor tycks tro.  Jag tryckte ned den i det slagvattnet som var kvar i kölsvinet. På något sätt verkade den kunna skilja på vad som var vatten och vad som var olja.  Den sög till sig olja men förblev i princip torr. På samma sätt var det med de oljedukarna.

Än en gång pratar vi intelligent design. På något magiskt sätt förmådde de i motsats till de trasor och papper som jag tidigare använt suga upp oljefilmen som kletat fast på motorrummets väggar. Det blev helt plötsligt var (nästan) lika vitt som den dagen Chihiro lämnade plastfabriken i Sysslebäck. Ja, det gick till och med att torka bort den olja som fastnat under propelleraxeln trots att där stod lite vatten kvar.

-Nu återstår bara en sak, svaret på frågan om hur man kommer åt att torka under själva motorn?