Kategoriarkiv: båtprylar

Ett par ord om höstupptagningen

höstupptagning

En sista tur innan det är dags höstupptagning

Så tog båt säsongen 2018 slut. Som vanligt blev det inte som man tänkt sig, Först i juli strax innan vi skulle åka bort, kom Chihiro i sjön. Och efter månader med högtryck blev augusti vädret ostadigt, september en högst ordinär höstmånad och sedan var det dags för höstupptagning.

Men det finns inga skäl att vara besviken får årets sista tur blev en fin vink om kommande somrar. Andra helgen i oktober var vikt för höstupptagningen. Egentligen hade planen varit att ta upp redan veckan innan men friska vindar gjorde att vi väntade en vecka, och det var tur.

Vatten fattigt

Från hemmahamnen i Mariebergsviken finns två vägar till kranen och uppställningsplatsen hos Skoghalls båtsällskap. Antingen rundar man hela Hammarö, vilket är en resa på drygt 15 sjömil, eller vilket är vanligast och närmare, väljer man att gå genom älven på en knapp timma i fem knop.

Det var inte först gången det är lite vatten i älven. Mer än en gång har jag med dunkade hjärta känt kölen glida över älvbotten, fått göra ett omtag och backa för att hitta fritt vatten. Men efter årets torra sommar värre än så och det tog stopp strax nedströms Jakobsbergsbron. Det fick bli att vända tillbaka och ta vägen runt Hammarö.

Att backa rakt i strömmande vatten är inte helt enkelt. Lite ström på bogen och hela båten vill ställa sig på tvären! Att backa en båt rakt i grunt strömmande vatten är direkt otrevligt, speciellt när man blev tvungna att backa drygt hundra meter innan  vi ens kunde vända båten. Så smal var strömfåran.

På sjön och höstupptagning

torrsatt

Torsatt och betäckt med presenning

Men sedan fick vi en fin tur. Smult vatten och strålande höstsol. Hade vi vetat, hade vi bunkrat med mackor och kaffe. Nu fick vi nöja oss med chokladbitar och den flaska cola som var kvar ombord.

Samtidigt blev det en riktig test av plattan och Eniro på sjön appen. För första gången blev den med på vatten där jag egentligen inte behöver den. Den fungerade bra. Det är enkel att lägga in en rutt när man bara kan klicka på skärmen. Och under gång visade den avstånd och bäring till nästa waypoint samtidigt som den intelligent insåg att den passerats även om man gick lite vid sidan om.

Ändå finns några bockar i protokollet. Jag saknar en 3D vy, inte för att se sjökortet i 3D men det är bekvämt att hålla kurs och köra på linjen i den vyn. Sedan är utrustningen tyvärr inte helt stabil. För mycket zoomande var inte helt populärt, då stängde appen sig till slut.

Om det beror på appen eller plattans ska jag låta vara osagt. Men sammanfattningsvis vill jag säga att ”Enior på sjön” i en platta är betydligt trevligare än en liten plotter som är tre gånger så dyr och det lovar gott.

Mer som lovade gott var att med sol och ljumma vindar kändes nästan för tidigt att ta upp båten, eller i alla fall ett bra skäl att redan börja längta till nästa båtår.

 

 

 

 

Plattan i båt(t)en – Eniro på Sjön

Platta gör jobbet

Plattan ger plottern en tuff match.

En platta i stället för plotter? Kan det vara tidens melodi, eller är det inte bara en fluga? För ombord krävs väl en riktig marinplotter och inte en tramsig surfplatta från radiohandlaren.

För inte så många år sedan stod striden mellan papperskort och  plotter med GPS. Vem som vann den striden vet vi.
Kartor är trevligt, men jag har sagt det förr: Tekniken fungerar och chansen att hamna rätt med död räkning och triangulering är inte speciellt stor. I alla fall inte i jämförelse med positionsbestämningen som du får av din telefon.  Men nu handlar det om plotterns vara eller icke vara.

 Plotter eller platta, det är frågan.

Jag råkar vara ägare till  två inte helt nya, men fullt fungerande plottrar. Däremot har jag inte sjökort för de vatten jag normalt befar. Att datera upp och köpa nya är grymt dyrt. Mer prisvärt är att slå till på ett plotterpaket med sjökort inkluderat. Enligt samma logik är det då lika bra att lägga på ett par tum på skärmen för några tusenlappar och sedan några till för en givare till det inbyggda ekolodet…  Vips har man då betalat tio papp för en apparat som man egentligen inte alls har någon nytta av när färden ändå för det mesta går till någon av de kända badholmarna.

Plattan i båten!?

Så innan jag slog till på en ny plotter kollade jag vad en surfplatta skulle kosta. Efter lite letande hittade jag en Lenova platta  som var hyggligt robust och IP52  certifierad, (vilket innebär att den ska klara tio minuter regn och vara dammtät). Den slog jag till på och efter inköp laddades plattan med Eniro på sjön som i pro versionen kostar 180 kronor per år. Därmed hade jag en navigator med tio tums skärm och kort för i runda slängar två tusen kronor.

Funkar det?

Ja, är det korta svaret på frågan. Det funkar utmärkt. Eller i alla fall helt OK och enligt förväntan.

Men först ska sägas. Tänker du köra Eniro appen är det Pro versionen som gäller. Den visar fart, positon och du kan lägga in rutter och den har tracker.
Dessutom kan den ladda ned sjökort så att du har korten i plattan även när du är off-line, och så länge du har mobiltäckning har du AIS täckning . Dvs. du ser båtar kring dig som har AIS. Allt det här är funktioner som du behöver för att kunna använda den som plotter, men som saknas på gratisversionen. Den är med andra ord är en leksak.

Finns det inget att klaga på? Så klart, en surfplatta är en platta och inte en navigator. LJusstyrkan på skärmen är klenare än en på plotter.  Och så är batteriet lite känslig för värme. En solig eftermiddag stängde den helt sonika av sig. Självklart så kan man inte doppa den i vatten som riktig plotter. Har man inte en ruffad båt är ett vattentätt fodral en god investering.

Dessutom kan man använda den som en surfplatta, och som synes gick det utmärkt att titta på fotblolls VM genom att köra internetdelning från telefonen. TV antenn i gösstaken käns också plötsligt ganska ålderdomligt.

Ingen riktig plotter

På samma sätt är det med Enior på sjön.  Den är inte en komplett plotter.  Den har bara ett visningsläge och det är sjökort sett uppifrån. Det är optimalt. Sökfunktionen är dessutom lite klen. Du kan inte ange koordinater och att söka efter, orter öar eller andra geografiska platser är en tämligen osäker funktion. Söker du på ”Lurö” visar Eniro På sjön på en plats någonstans på Västgötaslätten. Däremot  går det utmärkt att söka ”företag och tjänster” ur Enios  register, men det är väl inte därför man har ett navigationsprogram.

Vidare säger man att appen ska gå att dela mellan olika enheter tex. platta och telefon. Men det funkar bara så länge du använder samma operativ, kör du som jag en Androidplatta och en I-pone ja då fungerar det inte. Eniro har en förklaring men men den låter en smula krystad,  Jag gissar att fler än jag som kör till exempel både Booking och Facebook på mer än en plattform…

Så sammanfattningen blir, Eniro på sjön och en surfplatta funkar utmärkt och kan nog för de flesta ersätta en plotter.

 

 

Lågtryck när barometern den faller

Ute så stormade det. Jag läser 975 hekto Pascal eller om man så vill 730 mm kvicksilver på barometern. Det är lågt i jämförelse med de 1012 som sägs vara normala på mina latituder enligt SMHI. Samma källa som berättar att  950 och 1050 hPa är de värden som lufttrycket brukar variera kring i vårt land.

Barometern

Barometern visar lågtryck

Medan jag skriver det här och kollar upp lite fakta om lufttryck faller barometern två streck till. Sedan lär jag mig att förutom att experimentera med kvicksilverbarometrar och namnge enheten för tryck skapade den franske vetenskapsmannen Pascal föregångaren till roulettspelet.

Barometern årets julklapp?

Jo, så är de i alla fall för mig. Min dotter gav mig en barometer i julklapp. Sedan dess följer jag lufttryckets variationer så fort jag får chansen.

En stormig afton följdes av en betydligt lugnare morgon och fram emot middagstid visade sig en blek vintersol. Men som den man av fasta värden jag nu blivit lät jag mig inte förledas. En blick på barometern talade om att den bara rört sig en smula uppåt. Och slutsatsen blir att det nog bara är en varmfront som drar förbi innan lågtrycket på nytt fördjupas. Den påföljande kollen  med SMHI bekräftar misstanken. Och jag kan behagligt luta mig tillbaka och ställa mig frågan vad man ska med appar och andra nymodigheter när man har en ordentlig barometer.

Barometern – Analogt så det förslår

Frågan känns extra befogad en dag som denna då min telefonen bestämde sig för att sluta fungera. En händelse som jag inte ska trötta ut läsaren med, genom att berättar om den förvirring som uppstått. Inte för att jag fått låna en ny telefon, utan för att för att det krävs att för kunna ladda ned Bank-id appen till telefonen krävs att man först med hjälp av Bank-id appen loggar in på internetbanken och laddar ned Bank-id appen innan man kan ladda ned den Bank-id app som krävs för att kunna logga in på internetbanken för att ladda ned sagda Bank-id app till telefonen.

En analog barometer känns i sammanhanget mycket tillförlitlig och hälsosam. Inte minst med tanken på att barometern numera är fri från kvicksilver. Den är nämligen en så kallad Paulinbarometer aka. Aneroidbarometer som i stället för med kvicksilvrets hjälp bestämmer lufttrycket med hjälp av en lufttät metalldosa.

Den fungerar så att när lufttrycket ökar eller minskar pressas dosan i hop respektive vidgas, i lådan finns en fjäder som påverkar en nål i sin tur på en urtavla pekar ut  vilket lufttryck det är just då. En trivsamt miljövänlig pryl uppfunnen av den svenske vetenskapsmannen J.G Paulin till lika något som kräver att den vetgirige lämnar internet till förmån för Nationalencyklopedins band nr. 15.  

 

 

Piratdelar eller original? #blogg100/46

piratdel eller original

Pirat eller original, det är frågan.

Snö och nära noll. Långfredagen inböjd varken till arbete i trädgården eller hamnen. Det fick bli pyssel inomhus i stället. Jag roade mig med att jämföra priser på ett antal motortillbehör; original- och piratdelar. Sådant som kan behövas bytas titt som tätt i samband med service. Och att kolla priser var nog ett lönsamt litet gör-det-själv-projekt.

Jag tänker vare sig ge mig in i någon diskussion om kvalitet på piratdelar eller om det är moraliskt riktigt att gynna dem som bara har bäst säljarna i sitt sortiment. Jag nöjer mig med att konstatera att den som väljer att köpa billiga ”piratdelar” kan i mitt exempel spara över 800 kronor i jämförelse med originaldelar, som blir nästan tre gånger så dyra.

Prisskillnaden på sådant som bränslefilter, oljefilter, luftfilter, impeller och anoder är stor, även om det sannolikt är tämligen lika produkter. Det finns med andra ord pengar att spara för den som är lite om sig och kring sig. Noteras bör dock att de flesta leverantörer tar ut någon form av fraktkostnad. Det kan alltså vara lämpligt att köpa så mycket som möjligt på samma ställer.

Att hitta piratdelar.

För att göra jämförelsen har jag utgått från de förteckningar som finns med Volvo Pentas originaldelar på Marinepart Europes hemsida. Deras produktnummer har jag utgått ifrån när jag letat delar hos andra leverantörer. Oftast kan man nämligen söka på VP:s produktnummer och då finner man produkter som ”ersätter Vp original nr. xxxxxxx”. Men i bland har jag gått på beskrivning (Biltema använder tex inte Pentas originalnummer)

Jag vill dock slänga in en liten varning. Tabellen ska ses som ett exempel. Jag kan varken säga något om de olika produkternas kvalitet, garantera att de är rätt delar. Dessutom kan det finnas några korrekturfel. Ska du beställa delar till din motor rekommenderar jag dig att själv noga kolla så att du verkligen beställer de delar du vill ha, vare sig du köper original eller piratdelar.

Klicka och läs jämförelsen härTAMD31B servicedelar2017

Från sänkköl till centerbord. #blogg100/22

I stället för sänkköl

Sänkköl var en av Fabola Pokus främsta säljargument ett arv som ätteläggarna Campus sedan dess och fortfarande utrustas med. Den tuffa fritidsbåtsbloggen Lustbåt vågar dock bryta traditionerna och lanserar denna sommar centerbordet.

Bakgrunden till att ifrågasätta båtens sänkköl började redan vid köpet av vår Fabola Pokus. Säljaren skrev till och med in i kvittot att sänkkölen var tung och klumpig att hantera. Vid första sjösättning fick vi be några solbadande ungdomar om hjälp att dra i tampen vi fäste i masten för att få springan i kölen – där järnkölen skulle petas in – ovanför vattenytan. Att vår båtplats inte var tänkt för mer djupgående tonage än roddbåtar gjorde att tveksamheten ökade än mer. Och när sommaren kunde sammanfattas med några ordentligt blå fingrar och en nagel som föll av efter att ha hamnat i kläm under hanterandet av kölen var behovet av nya lösningar på kölfrågan ett måste.

Bort med sänkköl.

Jag mätte upp springan i sittbrunnen, där sänkkölen ska sticka upp.  Öppningen mätte  en bredd på cirka fjorton millimeter och en längd om drygt fyrahundra.  Med de måtten på en lapp åkte jag till brädgården. Hem kom jag med en skiva vackert brun tolv millimeters formplywood som fick ett handtag gjorda av två bordsben. Det funkade inte. En  bit längre ned i trumman för kölen var det betydligt trängre.

Det blev en ny tur till brädgården. Någon tio millimeters formplywood fanns inte hemma och det skulle ta en vecka att få hem den. Så länge orkade jag inte vänta.  Därför blev det  i stället en  bit i enkel furuplywood.   Hemma offrade jag de återstående två bordsbenen och drog själva skivan med träolja.

Med lite våld gick det utmärkt att pressa ned det nya centerbordet i trumman. Sedan satte vi segel och la ut. Vi var lite oroliga över hur Totoro skulle uppföra sig med centerbord i stället för sänkköl. Förutom den högre tyngdpunkten när blybulen försvann så var centerbordet markant kortare (105 cm) än  järnkölen.

En segelbåtsköls viktigaste uppgift är att fungera som mothåll för att driva båten framåt när seglet buktar som en flygplansvinge. Därför var vi knappast oroliga för att vi skulle välta.  Det vi befarade var främst att avdriften skulle bli för stor.

Men tji fick vi för våra farhågor. Även om vädret bjöd på en fin bris räckte några decimeter plywood för att hålla vår Pokus på både rätt köl och kurs när vi seglade fram över Sövdesjöns vågor. Kanske har hon blivit en smula mer rank när man går ombord. Men en tung sänkköl är knappast vad man behöver för insjöar eller skyddade fjärdar, och om man verkligen ska ut på större vatten med en sådan här båt är nog tveksamt.

Å andra sidan säger sonen att nästa sommar ska vi ut på Östersjön….

Bygg ett centerbord.

Centerbordet är byggt i 10 mm plywood, måtten är 105 x 38 cm
två reglar fösta med 45 mm skruv (för utomhus trall) fungerar som handtag.
Centerbordet är behandlat med träolja.
I vinter kommer skivan att slipas till för att bli något smalare och lackas.

Handtag/fotsteg – Den andra Att göra listan. #blogg100/11

I dag så är det dags för ännu en att-göra-listan. Den som gäller för segelkombin Fabola Pokus aka. Totoro. Det stora pysslet är redan gjort, vi talar så klart om dess nya båtkärra. Den skruvade vi i hopa första veckan i mars. Men det finns lite annat som ska göras. Bland annat ska ett Handtag/fotsteg monteras. En detalj som både ger säkerhet och komfort.

  • Löpande rigg. De gamla fallen är farligt gistna. Men till sommaren ska hon få nya, så vi kan sätta fock och spinnacker utan att riskera att seglen blåser ner vid första vindpust
  • Skrovet – ska tvättas av med ättika  (världens bästa medel för båttvätt) och sedan vaxas, så att hon blir vit i stället för grågrön.
  • Handtag/fotstegden har faktiskt inget annat namn. Men med sin platta ovansida funkar den både som handtag och fotsteg om du ska klättra ombord i en liten båt efter såväl frivilliga som ofrivilliga bad. En liten detalj som borde finnas på akterspegeln på alla små båtar.
  • Centerbordet – förra året så nöjde jag mig med att olja det, i år ska det få några lager lack för att bli tätare och inte riskera att svälla

Sedan finns det väl några saker till som man kunde fixa, men nej jag tror det får räcka så….

Handtag/fotsteg för säkerhet och komfort

 

Flytväst på, innan det är för sent! #blogg100/8

En frisk vind som piskat vågorna i viken och fått dem att brytas så att slöjor av skum stod över den lilla piren hade mojnat och nu hade de krympt till dyningar.  De unga seglarna var upprörda och krävde att banan skulle flyttas. Den låg i lä om en udde, och nu hävdade de att där var bleke. 

Som synes bär både ´man och hund flytväst

Även om det var en lätt underdrift från deras sida, så hade vinden falnat till fel sida om fem sekundmeter från tidigare tio. Kombinationen vågor utan vind är bland jolleseglare lika impopulärt som dess motsats är åtråvärd. Banan drogs om och när vinden fyllde seglen tog jollarna fart genom vattnet. Men det var egentligen inte det här jag skulle berätta. Ämnet jJag skulle blogga om var flytväst.

Sjövan med flytväst

Det här gänget är tämligen sjövana. Från vår till höst är de på sjön flera gånger i veckan.  Vare sig det handlar om att runda en boj med minsta möjliga marginal, hitta vind där nästan ingen vind finns eller segla när det blåser hårt och vågorna går höga har de full kontroll på sina jollar.  Det är sällan någon kapsejsar, om man inte gör det med flit. Men det händer. En båt skär i våg och fylls i med vatten, en vindby som kommer eller dör ut mitt i ett slag. Bara ett ögonblicks ouppmärksamhet och rorsman ligger i sjön. Och det går snabbt!

Men när det händer är det bara att vända båten på rätt köl, kravla sig upp och börja ösa. Med torr  eller våtdräkt och flytväst är ett dopp inget att bekymra sig över. Har man dessutom en clips som håller fast kepsen i kragen och en flytrem på solglasögonen är risken för viktigare materiella förluster också eliminerad.

Incidenter på sjön kommer som åskväder, fort och i princip från ingenstans. Helt plötsligt förvandlas smult vatten till en kokande häxkittel.  När människor (inklusive mig själv) plurrat har upptakten oftast varit tämligen banal; som den där gången när valet stod mellan att tappa balansen eller att tappa glasögonen över bord. Det var en smal sak att ta några simtag och sedan klättra på badbryggan även det var kallt i vattnet, utan flytväst hade det varit smått obehagligt.

För sent för flytväst?

Och här blir jag fundersam. Den stora skillnaden mellan jolleseglarna och många andra fritidsbåtsbesättningar är att de är förberedda. Risken att trilla i sjön på plattvatten är tämligen obefintlig, speciellt inte om man befinner sig i sittbrunnen. Där behövs ingen flytväst Men det går fort, Plattvatten tar formen av något annat. Hel plötsligt måste du lämna den trygga sittbrunnen. Hel plötsligt inser du att du inte är förberedd, och då är det kanske för sent.

Häng på ett efterfordon på kroken #blogg100/5

Som alla säkert (inte) vet finns det släpvagnar och efterfordon. Till den senare kategorin räknas båtvagnar. I dag ska vi fördjupa oss lite i detta ämne.

En timma senare är den förvandlad till en båtupptagningsvvagn

Detta är ett efetrfordon

Tillhör dem som bruka bogsera runt på mobila korvkiosker, cirkusvagnar, skyliftar eller båtvagnar? Coolt, slikt är nämligen efterfordon. Maxhastigheten är 30 kilometer i tingen och de ska därför smyckas med en LGF-skylt (långsamt gående fordon). De behöver inte registreras, kan vara obromsade och sakna men får inte användas till att transportera last, med ett undantag; båtvagnar. Båtvagnar får transportera last, men bara i form av båtar! Alltså om du åker till brädgården och köper plank gör klokt i att dra ihop dem till en timmerbröt och hävda att det är en båt om du lastar dem på båtvagnen. Allt enligt Transportstyrelsen.

Efterfordon – bara för båtar

Faktiskt tycker jag det är lite kul att man får lasta båtar på efterfordon, men bara båtar. Lika kul är att det är grymt olagligt att lasta något annat på en kärra och kalla den för efterfordon. Ska du köra runt med bilar, motorcyklar eller andra prylar då ska du ha en släpvagn. Och en släpvagn den ska vara registrerad och besiktigad. Å anda sidan så får du svänga i väg i hela åttio knyck med en släpvagn. Något som faktiskt har sina fördelar, i alla fall om du ska längre än från hamnplan till kran.

Jo då jag har provat att bogsera en båtvagn för en 25 fots båt från Karlstad med kurs mot Göteborg. Bara att hitta en utfart ur stan som inte var motorväg krävde god lokalkännedom och ett par mils omväg. (Sa jag att man inte får köra på motorväg med ett efterfordon.) Och att sakta in med ett efterfordon utan bromsar kräver viss planering. Hårda inbromsningar är inte att tänka på, i alla fall när farten överstiger typ 25 kilometer i timmen drygt. Rådet är, välj raka vägar med lite trafik.

En släpkärra är inget efterfordon

Men det är mer att tänka på. Även om du har en båt på kärran får du absolut inte använda en registrerad trailer som efterfordon. Det spelar ingen roll om du sätter på LGF skylt och kryper fram i 30 kilometer. Kärran är inget efterfordon. Har släpet fjädrar, bromsar och är reggad är det ohjälpligt körförbud om den inte är besiktigad. Och på nätet berättas hemska historier om elaka poliser som varje vår jagar och bötfäller fritidsskeppare som glömt att svänga förbi bilprovningen på väg till sjösättningen.

 

Paraplydragg reservankaret man helst inte vill använda.

ankare

Min paraplydragg klar för att (inte behöva) användas

Så där, nu har jag gjort i ordning mitt reservankare. För säkerhets skull ska man alltid ha minst två ankare ombord. Det är en paraplydragg. Ni vet en sådan där otymplig sak som fäster lika illa på alla bottnar.

Jag vet precis vid vilket tillfälle jag inte vill använda det. Och det är enda gången jag kommer att behöva det. En paraplydragg på åtta kilo är ett tungt jävla beläte.

Om jag någonsin behöver använda min paraplydragg

Om  jag någonsin behöver använda den, vilket jag hoppas att jag aldrig gör, då kommer jag säkert att förbanna mig  själv för min lathet.  Jag kommer att säga att jag borde ha ett ännu tyngre. Jag kommer att säga att jag borde haft fem meter kätting på min ankarlina. Jag kommer att säga att linan borde vara dubbelt så lång, minst.  Och jag kommer att förbanna mig själv för att ha stuvat undan draggen så det tog alldeles för lång tid att få fram den.

Plexiglas, hur gör man?

Plexiglas hur gör man

Nimbus 2600 gick av stapeln på 1980-talet långt före den era då Ernst och andra trivseltalibaner började bygga utekök och laga mat med otvättade fingrar och bara fötter. Man nog tänka sig att det var mor i huset som skulle göra kälknöl och glace au-four i den spis med ugn som ingick i standardutrustningen, medan lantvinet stod på kylning i kylskåpet som dock var extrautrustning.

Köket med nya luckan i plexiglas på plats

Köket med nya luckan i plexiglas på plats

Nu blev det nog inte så. De flesta båtugnar har nog inte mer än sporadiskt använts till något annat än att baka sockerkaka på mix eller för att sno ihop en smulpaj på hallon eller blåbär man funnit i land. Något som det förövrigt går utmärkt att göra i en burk-ugn. Det var därför sannolikt inte slitage av ugnen som låg bakom förre ägarens beslut om att fimpa ugnen och montera en bänkspis när det var dags att renovera köket ombord.

Detta var en god tanke. Men där ugnen tidigare suttit gapade sedan ett stort hål som även om det gav mer plats till förvaring inte var speciellt vackert. Eftersom en ny lucka i trä definitivt skulle se ”ditsatt” ut behövdes en annan lösning. När vi funderat ett år kom vi på att vi kunde prova med en lucka i plexiglas.

Exakt plats för plexiglas

Ibland är saker mindre problematiska än man tror. Det visade sig att hålet i pentryt under laminat skivan var exakt en teaklist och en skiva plexiglas från Biltema hög. Något som kan vara bra att veta för andra Nimbus 2600 ägare som tröttnat på sin ugn. Det enda som krävdes var att skivan kapades i lämplig längd, fick några hål för gångjärn och handtag.  Mer om själva bygget finns i bildgalleriet.

Bearbeta plexiglas

Jag ska ärligt berätta att jag aldrig tidigare jobbat med plexiglas.  Att googla gav inte mycket; Antingen sades plexiglas väldigt lättarbetat, eller så anmodades en anläggning med avancerad oljekylning.  Dock lärde jag mig att plexiglas är ett sådant där varumärke – uppfunnet av Otto Röhm  – som likt masonit, termos och frigolit blivit synonymt med produkten.  Egentligen heter plexiglas polymetylmetakrylat och det kan nog vara svar på frågan om hur det blev så.

-Men hur gör man? Här kommer mina erfarenheter:

Märka ut – Det funkade att rita på skyddsplasten – som fick sitta på så länge som möjligt – Använd en permanent marker penna efter att du först ritat med blyerts.

Såga plexiglas – I brist på en oljekyld anläggning använde jag en fintandad fogsvans. Men det gäller att vara lätt på handen. Tar man i om så bara lite känns lukten av smält plast. Tänk också på att inte dra isär bitarna för att få en bred springa att såga i. Speciellt viktig är det att du mot slutet sågar nästan vågrätt för att sista biten inte ska knäckas av.  Plexiglas är sprött i och kan lätt knäckas.

Borra i plexiglas – inte heller det krävde den oljekylda anläggningen. Dremot rekommenderas en vass borr, en lätt hand och att man är försiktigt och inte drar på fullt utan ger korta puffar med maskinen. Den slår lätt i skivan med risk för fula märken när man borrat igenom.

Montera plexiglas – Plexiglas är mindre elastiskt än så väl trä som metall. Skruven fäster alltså inte i materialet, och jag anar att en vanlig mutter riskerar att släppa.  Jag borrad med 4mm borr, valde  rostfri 4mm beslag skruv och fäste dem med en låsmutter.  Om det håller blir en senare fråga. Men det ser i alla fall rätt snyggt ut.