Kategoriarkiv: Sjökläder

Ullstrumpor för blöta fötter #blogg100/52

ullstrumpor

Ullstrumpor håller våta fötter varma?

Att ge sig ut och segla på vårkanten är kallt. Mycket kallt! Även om vårsolen tittar fram och  temperaturen stiger upp mot tiogradersstrecket är vattnet inte mycket mer än fyra grader. När det är så kallt är det torrdräkt som gäller. Men även om man inte hamnar i vattnet är det inte dumt med ett par ullstrumpor.

Min son klagade inte när han hamnade i vattnet i oktober. Vattentemperaturen var en bra bit över tio grader. Han kravlade sig upp i båten öste och fortsatte segla. Men nu har det varit kyligt om fötterna även om han hållit sig på rätt köl.

Neopren & Ullstrumpor.

Neoprensockor i våtdräkten och jollebots är täta men dom värmer föga. Eftersom materialet inte andas och dessutom sitter tajt gör inte saken bättre. Man blir fuktig och kall om fötterna! Därför köpte vi ett par tunna strumpor i ull. Ull har ju den närmast magiska förmågan (i motsats till bomull och syntet) att värma även om det blir blött. På söndag så ska de testas i skarpt läge

 

 

 

Blåa båtskor

Förliden vecka gick inte enligt plan. Det fanns en tanke om att befara fjärdar med glittrande vatten, blicka ut över himmel och sjö som bär samma djupt blå färg och därför gör det omöjligt att avgöra var horisontlinjen är medan skymningen faller. Men planerna om båtar packade med picknickkorgar hundar och vänner, barn och deras kompisar gick i stå.

Inte ett blankt golv men väl en vattenpöl att spegla sig i.

Inte ett blankt golv utan en vattenpöl att spegla sig i.

En gammal tumregel säger att lågtryck är lättrörliga och endast kraftiga högtryck är de vädersystem som förmår att ligga stabilt längre än tre dagar; i tur och ordning ersattes således kuling med hällande regn och därpå efterföljande kyla med temperaturer ned mot fem grader. Sen var veckan var till ända och på nytt visade sig solen.

Chihiro och gode vännens nya DC fick snällt hålla sig i vid bryggan. I stället inledde dottern och jag arbetet med att göra en ny lucka till köket, två länspumpar lagades och jag redde ut vilka av några av sladdarna i den stora sladdhärvan som bör kunna användas för att koppla in belysning i toa och ruff.

Men framför allt så användes veckan till mina nya seglarskor. Mitt gamla par hade efter lång och trogen tjänst gjort sitt och ett par nya fann sin plats på mina fötter. De nya är blå och köpta i en dansk skeppshandel.

Seglarskon uppfanns av en man vid namn Paul Sperry, som lät sig inspireras av sin cockerspaniel, som i motsats till husse behöll fotfästet på ett halt däck. Den ortopediska utformningen av själva skon lämnar däremot en del övrigt att önska. Inte minst för personer med disposition för hälsporre, gikt, artros, plattfot och eller podager kan idogt användande av seglarskor göra ömma fötter än mer ömma. Å andra sidan om man inte har andra ambitioner än att promenera från däck till hamnrestaurangen finns det inga skor som är bättre lämpade att bära.

På senare år har dock ett antal mer ortopediska modeller av båtskor lanserats. High-techmaterial har ersatt klassiskt läder och tekniska lösningar har byggts in skor som mest liknar en jogging

eller fritidssko. Sådana skor fungerar säkert utmärkt både på däck och på promenader, men i sociala sammanhang är de hopplösa.

Nya båtskor

De nya hade köpts som födelsedagspresent till mig hos Havhøkeren (underbart namn på en affär). Ett par i klassiska mockasinmodell helt i läder.1 Det bådade gott. Men skinande nya och blanka såg de smått löjliga ut. De gavs därför en omgång lädersmörja. Därefter var det dags att se om de levde upp till tillverkarens löften om ” kompromisslös design i linje med rådande trender med ett äventyrligt och kvalitetsmedvetet förhållande till skodesign”. Efter promenad till båten kunde det konstateras att de:

Medan akterspegeln fick en vacker namnskylt provbadades den nya båtskorna.

Medan akterspegeln fick en vacker namnskylt provbadades mina nya båtskor.

Ett hade bra fäste på däck;
två inte var lämpade för långpromenader. Testen fortsatt, medan jag monterade nya namnskylten på akterspegeln. Då passade jag på att likt ett nyfiket dagisbarn med nya gummistövlar doppa skon i sjön för att kontrollera vattentätheten. Under följande dagars omfattande regn och skurar kunde en mer fördjupat undersökning gällande skornas förmåga att skydda mot vatteninträngning så väl underifrån som från ovan, samt torktid genomföras. Även dessa moment utföll till full belåtenhet.

 

  1. Vara observant så att du verkligen får ett par mockasiner, och inte att par skor som är sydda med ovanläder och sula. Var också noga med att de är i skinn och utan foder, och textil i både skon och sulan.

Mockaskor – snyggt men föga praktiskt

#blogg100/90 Mina gamla seglarskor har efter många års ovarsam användning gett upp. De har släppt från sulan och en stor spricka i ovanlädret har gett dem skada som gjort dem irreparabla. Men de har tjänat mig väl under många år både till vardag och fest; på sjön och på land och inte minst både i vått och torrt.

Det är alltså dags för ett par nya skor.   Det var därför med viss glädje jag i en annons i avisen såg att den stora  sportoutletten beläget i en plåtlåda i utkanten av stan sålde seglarskor av ett känt märke till ”lågt pris tack vare stora inköp” som det stod i reklamen.  Jag begav mig dit strax innan stängningsdags en kväll då jag anade att det skulle vara lite folk då det firas studenter i varje buske.

Mockaskor – snyggt men föga praktiskt.

"Mockaskor är som principer, snyggt men föga praktiskt"

”Mockaskor är som principer, snyggt men föga praktiskt” så väl på land som ombord

Efter lite letande fann jag dem.  Dock, de var inte bruna som i annonsen de var käckt blå, och i mocka.  Osökt kom Jag att tänka på en konstutställning jag en gång besökte. Konstnären hade gjort en rad små akvareller. På varje tavla fanns en bild och en aforism. Jag fastnade speciellt för en av dem. Och jag har många gånger ångrat att jag inte köpte den.  Bilden föreställde en brun sko texten löd ”Mockaskor är som principer – snyggt men föga praktiskt.”

 

 

Maritim klädkod a la Kapten Hansson.

#blogg100/77.Den stilsäkra modebloggen är tillbaka i Lustbåt och föreslagen  sommarklädsel är hawaiiskjorta, bermudashorts och sandaler med strumpor uppdragna på smalbenen.  Dagens inlägg är tillägnat gode vännen Jan E. och handlar om Kapten Hansson mannen som stod för en maritim klädkod lämplig för varma sommardagar.

Jag träffade Kapten Hansson när jag jobbade i hemtjänsten en sommar på 1980 talet. Kapten Hansson var vid den tiden en man som efter att ha gått i land från ett lågt liv på de sju haven av någon anledning, bedömdes vara i behov av en tämligen omfattande omvårdnad från samhällets sida. Något som nog mest hade att göra med att han var man och ensamstående. Då han bestämt sig för att skilja sig från sin tidigare hustru ett år efter det att han gått i pension.

Den ordinarie hemsamariten varnade mig en smula för Kapten Hanson. Hon berätta att han skilde ut sig från de andra tanterna och farbröderna, att han var en smula märklig kunde bli vresig och var dessutom glad för att dricka sprit.  Det var alltså med en viss förväntan jag gick till honom.

Jo då, Kapten Hansson  var annorlunda än de flesta andra pensionärerna. Vi ska komma ihåg att denna historia utspelar sig i början av 1980-talet. Världen såg annorlunda ut då. Och framför allt; pensionärer såg annorlunda ut.  De flesta pensionärerna var födda runt år 1900. De var knappast beresta. De hade på sin höjd varit i Köpenhamn och hade dessutom lev i ett land där nykterhetsrörelsen och motbok under en stor del av deras levnad satt normerna för  umgängesformerna. Det behövdes alltså inte mycket för att vara annorlunda – i varje fall i en medelålders hemsamarits ögon. Och att en sådan kvinna kunde göra Kapten Hansson en smula irriterad är också fullt förståeligt.

Kapten Hanssons hem såg ut just så där som man tänker sig att en gammal sjökaptens hem ska se ut. Men bilder av båtar och människor i uniform på fjärran platser, spännande föremål i flätad rotting och konsthantverkare från främmande länder, I dag kan du slinka in på vilken prylbutik som helst och skaffa dig hela kolonialkittet, men så var det inte då.

Kapten Hansson visade sig vara en mycket sympatisk man. Varken underlig eller vresig. Vi hade många trevliga samtal den sommaren. Han berättade om hur han gått till sjöss som ung. Hamnat i blockad under kriget och anslutit sitt fartyg till de allierade. Han hade gått i konvoj över Atlanten med last av råolja. En gång hade de blivit torpederade. Fartygen hade skjutits i sank av tyska u-båtar. Men de hade blivit upplockade av en amerikansk jagare.  Det var inte så farligt berättade han, ingen hade blivit skadad, värre hade varit för tankfartyget som fraktade bensin.

Sprit och maritim klädkod

Kapten Hanson tipsar m stilsäkert maritim klädkod.

Kapten Hanson tipsar om stilsäker maritim klädkod.

Så var det det här med spriten. Som gammalt sjöbefäl var Kapten Hansson van vid att få en grogg varma dagar. Det var en vana som han  menade borde kunna få fortsätta med även om han gått i land och fått en hemsyster som han menade inte hade med den saken att göra.

Därav beordrade han mig att ta med den tomma dricka backen och göra honom sällskap till affären där den skulle fyllas med lämpliga slödricka att blandas med den rom och gin som fanns i hans barskåp. Gåvor som han titt som tätt fick av gamla skeppskamrater som kom på besök.

Jag bar backen och i mitt sällskap gick Kapten Hansson med raska steg.  Eftersom dagen var varm och ärendet var viktig men ändå ett inofficiellt ärende hade han klätt sig – inte i sin vita tropik uniform – utan just så stiligt och ledigt som man kan förvänta sig av ett sjöbefäl som har fått frigång och kan gå i land.  (När han nu slapp den ordinarie hemsamariten ) Och självklart hade han valt att som ende pensionär i hela Malmö klä sig i vita bermudashorts, hawaiiskjorta och sandaler med strumpor uppdragna på smalbenen.

 

 

 

Duffel en missförstådd rock som gick i land.

#blogg100/23. I dag fortsätter det stilfulla modebloggandet. Vi reder ut missförstånden om rocken som gick i land. Om var den kommer i från, om kopian som blev originalet, om den heter duffel eller duffle och hur det ska uttalas.  Och vi lär oss att den klassiska en duffel från början var ett sjömansplagg och därmed helt rätt för varje fritidsskeppare som vill vara a la modé.  Men lugn vi tar det från början!

I Flandern i Belgien finns en  liten stad med knappt 17 000 invånare som heter Duffel. Den ligger vid floden Nete och liksom så många andra platser (Manchester,  Jersey,  Nîmes m.fl.) fick den ge namn åt det tyg  – duffel – som en gång uppfanns och tillverkades där. Duffel var alltså ett tjock och kraftigt ylletyg känt sedan 1600 talet.

Duffeln hade från början toppig huva och var bege.

Duffeln hade från början toppig huva och var bege.

I slutet på 1800-talet skaffade sig den Engelska flottan en ny rock. En tjock varm trekvartslång rock i  ylletyg. Och eftersom den gjordes i just tyget duffle fick den namnet Duffle Coat.

Duffel design .

Duffeln hade redan från början sina utanpåliggande fickor och knäppning med snoddar och ”valrosständer”  i stället för knappar. Tanken är att det ska vara lätt att knäppa en duffel även när man har tjock handskar på sig.  Kapuschongen var mer toppig  men den liksom den numera plattare varianten var den gjord för att kunna fällas upp över en kaptensmössa.

Från början var en duffel, eller ska vi säga duffle coat eller bara duffle, (med kort engelsk a i uttalet) ett plagg för sjömän. Men under världskriget togs duffeln över av andra vapenslag.  Och tack vare att de stora surpluslagren kom den efter andra världskriget ut och blev populär på den allmänna marknaden. Plagget blev modernt och kom till Sverige där det fick heta duffel – uttalat med kort u.  Dufflen blev civilt men de var inte sydda av Gloverall.  Det märke som vi i dag förnippar med duffeln.

Original duffeln syddes av Original Montgomery,  Först på 1950-talet dyker Gloverall upp som duffle tillverkare. Gloverall var från början ett tekoföretag som ägdes av makarna Harold och Freeda Morris som tillverkade – ja just det –  handskar och overaller –  i bomull. Herr Morris hittade på namnet och fru Morris  gjorde loggan och sedan började man tillverka dufflar. Och resten är så att säga historia.

Kaptenssockor en gång till #blogg100/16

Rocka Sockorna och ta på dig kaptensstrumporna

Rocka Sockorna och ta på dig kaptensstrumporna

För någon dag sedan slog Lustbåt fast att det där med kaptensstrumpor i rött och grönt knappast var något för den stilsäkre fritidsskepparen. Men trender kommer och går och ett par dagar senare är det bara att tillkännage att nu på fredag den 20 mars gäller det att ”Rocka Sockorna i hela Sverige”. Och vad är då mer rätt än strumpor i styrbords och babords färger?

I går när jag läste Blogg100 bloggar kom jag in på Per-Anders blogg  (med samma namn) På Per-Anders bloggs blogg läser jag om evenemanget ”Rocka Sockorna i Hela Sverige”. Det är ett evenemang som en tioårig tjej startat för att uppmärksamma sin stora syster och alla andra som har downs syndrom. På Facebook gruppen skriver  hon:

”Jag är tio år och min storasyster Noelle har downs syndrom. Min syster är annorlunda. Och hon är världens bästa storasyster. Jag är stolt över Noelle, hon är rolig. Jag blir ledsen när jag hör fula ord om andra människor.

Nu gör vi skolan och världen mer färgglad och mer kärleksfull!
Hjälp mig göra den här skoldagen till en rolig dag full av färger!
Hjälp mig fylla FB och Instagram med fötter i regnbågens alla färger!
Dra på dig olika sockor du också och dela detta till alla du känner!
Alla är välkomna att vara med!

Vem kan säga nej till detta? Så för den som känner att man vill vara med är det helt rätt att dra på sig sina kaptensstrumpor. Och jag tänker vi är många, för alla vill väl  vara med och göra  världen lite mer kärleksfull.

Men är det nu så att du inte har några kaptensstrumpor låt dig inte nedslås.  Lyssna på Lustbåt som  säger att det går lika bra att ta valfria gröna och röda ur strumplådan, eller varför inte två udda strumpor i vilken färg som helst.