Kategoriarkiv: Båtkultur

Storebro 31 – bara en dröm, Sagan om Storebro kap 3 #blogg100/44

Ett inslag i Radio Kalmar berättade att anrika Storebro snart åter kommer att bygga båtar. Nyheten om Storebro 31 spreds snabbt och har sedan valsat runt i skandinavisk båtpress. Det är bara ett problem, Den finns inte. Och det är ungefär lika sannolikt att den kommer att bli verklighet som den 460 Comander som lanserades för tre år sedan.

Storebro J32 en skön DC

Båten på bilden heter Storebro J 32, och byggdes under 1990-talet. Med svepande linjer och böjen strax under vindrutan på skrovet  flirtade den argentinske båtkonstruktören German Frers med CG Pettersons formspråk. J32 var en DC med vatten-jet drift en lite udda modell hos Storebro.

460 Comander är däremot en båt som aldrig kommit i produktion. Modellen presenterades med en uppsättning bilder år 2014, och man talade om en nystart för Storebro. Det såg inte oävet ut. Även om det flesta tekniska data presenterades med förkortningen ”TBA” var illustrationerna ambitiöst gjorda av någon som kunde hantera ett ritprogram. Men mer blev det alltså inte.

Storebro 31 en enkel modell.

sagan om Storebro

Storebro 31 – bara en dröm i sagan om Storebro?

Med nya Storebro 31 blev det lite påvrare. Mot en enfärgad blå bakgrund skapar en vit båtformad siluett som dekorerats med några enkla streck för att skapa illusionen av volym, bilden företagets framtid.

Att raka streck får oss att tro på illusionen av volym är sin sak. Men ska man verkligen tro på allt man ser och allt som sägs, bara för att man vill drömma och tro på sagan om Storebros återkomst?

Ta en titt på akterskeppet, fördäcket, badbryggans infästning och till och med den lilla bulan under flaggan, och jämför 31 fotaren med J32. Tänk sedan att någon dragit ut stäven och vindrutan på J32 i ett enkelt ritprogram innan man fantasilös ritar till några streck, Och vad har vi då?

Tänk att Storebro 31 ska gå i produktion näst år! Tänk att även det enklaste CAD-program har en 3-D modul. Ställ nu frågan; borde det inte finnas konstruktionsritningar, bilder från simuleringsprov, modeller eller till och med en prototyp att beskåda så här dags? Och om man inte bara vill drömma, borde man inte ha lite mer att visa världen än något som ser ut att vara gjort i MS Paint?

-Det är så långt gånget att det inte finns någon väg tillbaka. Vi ska löpa linan ut. säger Roger von Haugwit till Radio Kalmar.

 

 

Sagan om Storebro kap. 2 Storö IV en verklig drömbåt #blogg100/43

Storö IV

Storö IV, Storebro 34, Adler – en drömbåt med många namn

Min far sålde verktyg bland annat till Storbro bruk. Efter någon av sina många resor kom han hem med en broschyr för Storö IV som han gav till mig. Det måste ha varit i slutet av 60 talet, innan jag lärt mig läsa för jag har inget minne av texten i broschyren. Däremot minns jag alla bilderna av båten som nu blivit drömbåt.

På den tiden var gjuteri, maskin och båtbyggeri alla delar av Storebro bruks. Efter att ha fått broschyren var jag alltid mycket imponerad av att min far åkte dit i bland. Men jag var lite besviken att han inte besökte båtbyggeriet. För honom handlade det om maskiner. Jag gissar att han sålde chuckar till deras svarvar. Det fanns ett gjuteri också. Det var fars kollega Bertil sålde till dem, han spelade trumpet något som också imponerade.

Solö, Bergö & Storö IV

I min broschyr hette båten Storö IV, senare kom modellen att byta namn till Storebro 34. Namnet låg i linje med tidigare modeller som hetat sådant som Solö och Bergö. Kanske lät Storebro 34 mer internationellt, när exporten tog fart. Å andra sidan hette modellen Adler på en Tyska marknaden.

Fortfarande snart 50 år senare vågar jag påstå att Storö IV är en av de förnämsta båtar som byggts i vårt land. Och den fann sina köpare. Under två decennier från 1967 till 1987 producerades cirka åtta hundra exemplar. Inte dåligt för en båt som i runda slängar kostade 1,6 miljoner dagens penningvärde. Trots allt ett ganska rimligt pris för en tio meter lång värstingbåt.  I dag hittar man dem i hyggligt bruksskick för en kvart miljon, till en pärla för dryg femhundra tusen. Sedan får man vara beredd på att underhåll inte är helt billigt, och två gamla spisar drar litervis med soppa varje sjömil. Å andra sidan så åker man i en drömbåt, och bara det kan väl vara  värt en slant?

För den som vill veta mer om Storö IV rekommenderas sidan Storebropassion.de

Sagan om Storebro del 1 – en drömbåt och en båtdröm #blogg100/42

sagan om Storebro

Storebro 31 – bara en dröm i sagan om Storebro?

En enkel skiss på ett papper är det kanske inget annat än bara en bild av en båt? Hur gärna man vill är vägen därifrån via konstruktionsritningar och pluggar till en färdig båt lång. Ändå krävdes inte mer än en enkel bild av en båt och namnet ”Storebro” för att nyheten om en ny Storebro är på gång för att skapa headline news i skandinavisk båtpress i början av april. Inte för att det finns någon båt, utan för att vi så gärna vill berätta sagan om Storebro, en gång till.

Sagan om Storebro är en berättelse som passar vår tid. Den börjar med att brukspatron – själv var en man sprungen ur folket. En kväll under en promenad får han se en grupp baltiska flyktingar bygga ihop en båt. Här i mötte mellan nyanlända flyktingar och småländskt entreprenörskap läggs grunden för ett av landets mest framgångsrika båtvarv. Båtbyggnation börjar som en liten avdelning på Storebro bruk.  Men under åren ska den växa sig stor. Så stor att den  till och med blir större än brukets gjuteri och mekaniska industri. Och framgångssagan kröns med att självaste kungen blir stolt ägare till en Storö IV medan de allt lyxigare båtarna gör en succé på exportmarknaden inte minst i det fjärran Japan.

Men som alla vackra sagor har även denna sitt slut. Ett inte så lyckligt slut. När brukspatron blev gammal tog nya ägare över. Storebro slogs samman med Nimbus och Ryds av Viamare koncernen. Med ett program som täcket allt från Ryds små ekor och dagstursbåtar via Nimbus till lyxiga Storebro var nog tanken att täcka alla motorbåtssegmentet. Men så blev det alltså inte. I stället blev Viamare/Nimbus koncernen ännu ett misslyckande i paradgrenen ”oförmåga att göra stordriftsfördelar i svensk båtindustri”. Vad som var stora felet är väl svårt att säga men i finanskrisens kölvatten slutade sagan 2014 med konkurs.

Ett sorgligt slut på sagan om Storebro.

Ryds och Nimbus fick snart nya ägare med friskt kapital och gjorde omstart som båttilvverkare. För Storebro har det svårare att komma på rätt köl. För även om företaget fick ny ägare i Roger von Haugwitz 2012, har några båtar inte gått av stapeln på varvet i Storebro.

Forshaga Kanal – Värd att bevara #blogg100/37

Forshaga kanal mars 2017

”Forshaga Kanal, värd att bevara.” Så sa vi hösten 2015 när det blev känt att Forshaga kanal riskerade att försvinna. Och så säger vi också i dag när vi fått besked att Fortums bygglovsansökan för att bygga ut sin fiskodling innebär att kanalen förblir kvar.

Klarälven är sedan urminnes tid den livgivande kroppspulsådern genom det värmländska landskapet. Kring den byggdes hyttor och kraftverk. På den färdades gods och människor. Men det krävdes att lasten drogs landvägen för att passera alla forsar och vattenfall. Tanken om en kanal och sluss förbi fallen i Forshaga och Deje föddes tidigt. Med en sådan skulle man kunna nå havet utan dyr omlastning. Och även om det tog tid så öppnades Forshaga kanal till slut 1868. Då blev äntligen de gamla planerna på att kanalisera och bygga slussar förbi fallen i Forshaga verklighet.

Efter en guldålder under 1800-talet, minskade trafiken och den avlystes som farled. Och så småningom och när flottningen upphörde föll den allt mer i glömska. Men när planerna på dess ödeläggelse blev kända har många människor fått upp ögonen för det spännande och viktiga byggnadsverk som Forshaga kanal är. Man inser att den är värd att bevara. Det ledde till att vi bildade föreningen Forshaga Kanal.

Efter de synpunkter som kommit fram och den dialog som förts med statliga och kommunala myndigheter har Fortum beslutat att utveckla sin fiskodling utan att vilja lägga igen kanalen. Det är vi tacksamma för. Det ger möjlighet för oss och framtida generationer att kunna ta vara på Forshaga Kanal.

Värd att bevara värd att utveckla.

Vad händer nu? Svaret på den frågan är inte givet.  Svaret är att det är upp till alla oss som tycker att kanalen är värd att bevara.

På 1970-talet talades det på fullt allvar om att lägga igen Göta Kanal. I dag är den Sveriges största turistmål och tillika en av de största svenska filmsuccéerna. Det hade aldrig Balzar von Platen kunnat föreställa sig i sin vildaste fantasi.

På samma sätt är det med Forshaga Kanal. Nils Ericsson och David Lillienhök byggde en kanal för transporter av människor och varor längs Klarälven. Men de byggde också Forshaga Kanal till att bli en del av vårt kulturarv, och hur vi vårdar det är allas vårt ansvar, för Forshaga Kanal är värd att bevara och utveckla.

Läs mer på:

http://blogg.lustbat.se/tag/sjovagen-till-deje

och följ Forshaga Kanals FB. grupp.
https://www.facebook.com/groups/1493658924273111/?fref=ts

 

 

Båtmässan 2017 – #blogg100/36

Lackat trä är läckert #veteranbåtar

uppblåsbar solsäng är tänkt som årets trend på klipporna.

Kläder och tillbehör var populärt, men det blev ingen sydväst.

Jolle med mycket lackverk!

Vi provsatt en Axopar

Buffén var tack och lov ersatt med sill och lax

Båtmässan 2017 bjöd på en, säger en riktigt stor segelbåt, här är en modell av den.

Första gången jag var med i #blogg100 sammanföll starten med Båtmässan i Göteborg. Sedan dess har #blogg100 skjutits fram en månad. Men mässan ligger kvar första veckan i februari. I år skjuter vi fram rapporten från Båtmässan 2017 en månad till.

Som vanligt var det tidig uppstigning med kosan ställd mot Göteborg för båtmässa och möte med kusinerna. På årets inköpslista stod jolletillbehör, och sonen slog till på nya handskar och en riktig jolle väst. Själv kom jag hem med några böcker, nya tillbehörs kataloger och lite småprylar
Med oss från mässan hade vi också en båtkärra. Ja, även om vi inte tog den på tåget så hade det åtminstone lagts handpenning.

Båtmässan 2017 förnyar sig.

I programmet hade man lovat massor med nya båtar. Det ska väl ärligt sägas att vi inte såg alla. Nya Saga 370 ht tog vi en titt på, sedan noterade vi att Sandström, Uttern och antal aluminiumbåtar också hade premiär på mässan, Men det flesta gick vi förbi. Trenden tycks alltså vara dagstursbåtar och aluminium skrov.

Stora semesterbåtar är inte så hett på Båtmässan 2017, Och det har egentligen inte hänt så mycket på de senaste 20-30 åren. Lite mer innovativa idéer, både vad gäller inredning och design och teknik skulle det segmentet må bra av. Vågar man åtminstone drömma om att de europeiska och svenska varven kollade på den amerikanska retrotrenden med trawlers och tugs? Eller att de åtminstone fick svenska generalagenter? I väntan på det gör spekulanten klokt i att i stället kika på något begagnat.

En nyhet som åtminstone kändes fräsch var maten. Under de senaste åren har den en gång så rikliga buffén krympt i hop till något tämligen tröstlös. I år var buffén utbytt mot lax eller sill på tallrik. Man får tacka för det!

Nya seglarhandskar #blogg100/35

Nya seglarhandskar – ett klipp!

Jag har köpt nya seglarhandskar.  Mina gamla hade jag slängt eftersom de var utslitna. Och jag ville inte ha blöta ned mina vanliga promenadhandskar i skinn. Det gick på fem minuter på väg ut till hamnen i söndags.

Seglarhandskar som värmer

Sonen hade köpt sig nya på båtmässan, med flottmärke och säkert fodrade. Mina är från lågprisvaruhuset som är söndagsöppet. För den som undrar seglarhandskar i neopren har fördelen att de är vattentäta, men nackdelen att eftersom de är täta blir det väldigt mycket kondens, och eftersom de sitter tajt om fingrarna blir de väldigt kalla. Det var helt enkelt varmare att vara utan handskar.

När jag kom hem klippte jag hav fingertopparna, förmodligen ventileras de bättre, och så kommer det lite blod i fingrarna.

 

Idag var det dags att gå till sjöss! #blogg100/33

Äntligen dags att ge sig av till sjöss.

Sedan får man upp farten,

En E-jolle forsar fram i den lätta vinden.

Stilstudie av olika tekniker för plattläns. Hur mycket ska man dra upp centerbordet?

Sjösättning av vår följebåt Ribbben.

och så in med alla prylar i båtskjulet.

I dag var det äntligen dags att gå till sjöss. Vårrustningen kan vänta i dag var det dags att för årets första segelträning.

Och som vi har väntat. Jag och sonen brukar gå kvällspromenad med hunden, och varenda vinterkväll har samtalet förr eller senare kommit in på segling.

Och så kom då äntligen den där dagen. Aprilsol och kanske lite för lätta vindar, men ändå trädgårdsarbete och byte till sommardäck fick vänta. I dag samlades våra unga seglare utanför båtskjulet, idag var det dags att ge sig till sjöss för årets första segelträning.

 

 

Untie the Lines is back. #blogg100/23

Lustbåt konstaterar med glädje att favorit vloggen Untie the Lines om båten Karls öden och äventyr i Karibien är tillbaka.

Från Tyskland till Karibien.

I dagarna har en tredje säsong med vlogginlägg från Nike & Karl börjat. I första inlägget får Karl nya solpaneler. och börjar så smått förberedas för att ta sig   igenom Panamakanalen. Serien startade för snart fyra år sedan. Då lämnade Nike  Tyskland för Karibien och köpte Karl, En båt som då var i bedrövligt skick. Under de tidigare säsongerna av Untie the Lines har vi fått följa hur Karl renoverats upp, Det var många vedermödor, och sedan seglat i Karibien. Men nu är det alltså dags för Panamakanalen Stillahavet.

 

Från sänkköl till centerbord. #blogg100/22

I stället för sänkköl

Sänkköl var en av Fabola Pokus främsta säljargument ett arv som ätteläggarna Campus sedan dess och fortfarande utrustas med. Den tuffa fritidsbåtsbloggen Lustbåt vågar dock bryta traditionerna och lanserar denna sommar centerbordet.

Bakgrunden till att ifrågasätta båtens sänkköl började redan vid köpet av vår Fabola Pokus. Säljaren skrev till och med in i kvittot att sänkkölen var tung och klumpig att hantera. Vid första sjösättning fick vi be några solbadande ungdomar om hjälp att dra i tampen vi fäste i masten för att få springan i kölen – där järnkölen skulle petas in – ovanför vattenytan. Att vår båtplats inte var tänkt för mer djupgående tonage än roddbåtar gjorde att tveksamheten ökade än mer. Och när sommaren kunde sammanfattas med några ordentligt blå fingrar och en nagel som föll av efter att ha hamnat i kläm under hanterandet av kölen var behovet av nya lösningar på kölfrågan ett måste.

Bort med sänkköl.

Jag mätte upp springan i sittbrunnen, där sänkkölen ska sticka upp.  Öppningen mätte  en bredd på cirka fjorton millimeter och en längd om drygt fyrahundra.  Med de måtten på en lapp åkte jag till brädgården. Hem kom jag med en skiva vackert brun tolv millimeters formplywood som fick ett handtag gjorda av två bordsben. Det funkade inte. En  bit längre ned i trumman för kölen var det betydligt trängre.

Det blev en ny tur till brädgården. Någon tio millimeters formplywood fanns inte hemma och det skulle ta en vecka att få hem den. Så länge orkade jag inte vänta.  Därför blev det  i stället en  bit i enkel furuplywood.   Hemma offrade jag de återstående två bordsbenen och drog själva skivan med träolja.

Med lite våld gick det utmärkt att pressa ned det nya centerbordet i trumman. Sedan satte vi segel och la ut. Vi var lite oroliga över hur Totoro skulle uppföra sig med centerbord i stället för sänkköl. Förutom den högre tyngdpunkten när blybulen försvann så var centerbordet markant kortare (105 cm) än  järnkölen.

En segelbåtsköls viktigaste uppgift är att fungera som mothåll för att driva båten framåt när seglet buktar som en flygplansvinge. Därför var vi knappast oroliga för att vi skulle välta.  Det vi befarade var främst att avdriften skulle bli för stor.

Men tji fick vi för våra farhågor. Även om vädret bjöd på en fin bris räckte några decimeter plywood för att hålla vår Pokus på både rätt köl och kurs när vi seglade fram över Sövdesjöns vågor. Kanske har hon blivit en smula mer rank när man går ombord. Men en tung sänkköl är knappast vad man behöver för insjöar eller skyddade fjärdar, och om man verkligen ska ut på större vatten med en sådan här båt är nog tveksamt.

Å andra sidan säger sonen att nästa sommar ska vi ut på Östersjön….

Bygg ett centerbord.

Centerbordet är byggt i 10 mm plywood, måtten är 105 x 38 cm
två reglar fösta med 45 mm skruv (för utomhus trall) fungerar som handtag.
Centerbordet är behandlat med träolja.
I vinter kommer skivan att slipas till för att bli något smalare och lackas.

Forshaga kanal – ännu en gång #blogg100/19

Den som följt Lustbåt har säkert hört om Forshaga kanal. Den lilla kanaliserade delen av Klarälven om byggdes för att göra det möjligt att segla till Deje utan att behöva lasta om. I dag blir det en bild av kanalen i vinter skrud men det kommer mera….

Foshaga kanal i vinterskrud