Kategoriarkiv: Övrigt

Advektionsdimma – En naturlig förklaring. Del 2 – mistluren

Del två i Lustbåts sommarläsning, en skepparhistoria och creepypasta i tre delar. För dig som inte orkar vänta så finns den  som PDF En naturlig förklaring

Om du gillar den ladda ned, dela och sprid till dina vänner!

/Mårten

Del två – Mistluren

ankareDen inre farleden är skyddad men på sina ställen är den trång. Att fortsätta utan sikt eller navigationshjälpmedel var inte att tänka på. Frågan var om det ens hade gått att ta sig fram med en GPS. Sjökorten är mätta för hand för hundra år sedan och knappast exakta, och jag vet hur vi skrattat när vi sett hur båten enligt dem varit långt uppe på land när vi passerat uddar och några av de trånga sunden

Jag gick ned i förpiken och rotade i sjösäcken efter min datorväska där mobilen låg. Tanken var att med dess inbyggda GPS och Google maps trots allt kunna få en nödtorftig positionsangivelse och sedan leta mig fram till en någorlunda säker ankarplats i vänta på att dimman skulle lätta.

Död! Telefonen var död. Den hade varit dåligt laddad när jag åkte till jobbet. Jag skulle ha laddat den där men det hade inte blivit av. Och medan den låg i väskan hade den laddat ut helt. Jag började leta efter 12-volts laddaren jag brukar ha ombord. Den var inte där, utan tillsammans med GPS:en och fronten till radion ordentligt hemplockad för att inte bli stulen under vintern.

Då hände det som inte får hända. Jag hörde ljudet av en mistlur. Starkt och intensivt. Eftersom jag var nere i ruffen var det omöjligt att säga varifrån ljudet kom. Men den var nära, och av längden att döma förstod jag att det var ett stort fartyg som gjorde fart genom vattnet. Den inre farleden är en gammal skutled. Numera används den nästan aldrig av stora handelsfartyg  Men i dag hade alltså en kapten valt att gå den vägen.

Jag tittade på klockan, och gick upp på. Om två minuter borde nästa signal komma. Jag tänkte att jag då skulle kunna höra varifrån hon kom. Medan jag väntade började jag fundera på vad som skulle göras med den vetskapen. När dimman kom hade jag legat mitt i farleden. Men hur låg jag nu?

Kanske låg jag kvar mitt i farleden kanske hade jag drivit åt ena eller andra hållet, faktum var att jag inte ens viste åt vilket håll jag hade fören. Risken var lika stor att jag skulle köra rakt upp på land, hamna mitt framför det annalkande skeppet som att jag skulle styra undan och rädda mig.

På nytt hördes mistluren. Precis som ett snöfall påverkar ljud gör tjock dimma det. Det var som om dimman och mistlurens ljud förenades och blev till ett element. Jag var mitt inne i det och det gick inte att säga var det kom ifrån, bara att det var nära.

Jag fick panik, slog i växeln och gav full gas. Min båt tog sats för att ge sig av. I nästa ögonblick förstod jag hur dumt det tilltaget var och jag drog reglaget mot mig. Men i stället för friläge råkade jag slå back nästa lika kraftfullt som jag nyss gett maskin framåt. Nu var måttet rågat för vad motorn ville vara med om och samtidigt som jag till slut fick i friläge stannade den.

Min båt blev liggandes guppande. Som en leksaksbåt. Det var något komiskt över det. Men vad som var mindre komiskt var att nu hördes det främmande fartyget och ljudet av dess bogvåg när dess stäv pressade sig genom vattnet. Och det var inte svårt att bestämma dess riktning och kurs, fartyget var på väg rakt mot mig.

-Måtte den starta, tänkte jag och slöt ögonen. Sedan tog jag med darrande hand tag om tändningsnyckeln och vred om. Det hördes ett klick och inget mer, motorn förblev stilla. Då hördes en röst

-Ohojj! ta tampen kamart!

Jag tittade upp. Föröver lite om babord gled en öppen båt fram ur dimman. I nästa sekund kom en lina farande genom luften och landade med en duns på mitt fördäck. Utan ett ögonblicks tvekan kom jag på fötter, upp på skarndäck och jag mer eller mindre kastade mig fram, fick tag i öglan på repet och la den om pollaren i stäven.

Där blev jag liggande raklång på fördäck med näsan tryckt mot repet. Det var ett gammalt hamparep som luktade av rutten tång, fisk och tjära. Med blicken följde jag repet som sträcktes från min båt till en främmande snipa.

Det jag tagit för fören såg jag nu var akterstäven på en långsmal snipa av den typ som fiskarna förr använde. Någon slags veteranbåt tänkte jag. Hon var riggad med en mast för gaffel segel. Men hon verkade inte ha någon motor, i stället hade två av de tre i besättningen börjat ro och bogsera mig när linan sträcktes.

Den tredje besättningsmedlemmen stod i aktern och höll rodret. Med jämna mellanrum vände han sig om och tittade bort mot mig. Men jag kunde inte se hans ansikte. Även om det bara var uppskattningsvis tjugo meter mellan oss var dimman så tät att snipan med sin besättning bara syntes som en grå siluett. Och frågan är hur mycket jag skulle sett av dem även om vädret var klart, klädda som de var i vad som verkade vara gammaldags oljerockar med uppfällda kragar och sydväst som gömde deras ansikten.

oooOOOooo

Fortsättning följer.

Advektionsdimma en naturlig förklaring – del 1 Spökskepp

I dag börjar Lustbåts sommarläsning. En riktig skepparhistoria, som publiceras i tre delar. Men för dig som inte orkar vänta så finns den att ladda ned  som PDF En naturlig förklaring

Om du gillar den ladda ned, dela och sprid till dina vänner!
/Mårten

Del ett – Spökskepp

ankareDet finns inga spökskepp. Inga båtar har dömts att i evighet fortsätta sin seglats över haven med eller utan sin fördömda besättning. Bakom varje drivande fartyg eller vrak finns en naturlig förklaring. Seglande skepp på oceanen, långsamt sjunkande skutor vid drömmarnas kaj och alla de båtar som på snart sagt varje båtklubb lämnats av sina ägare i glömda raden kan alla verka både skrämmande och spöklika och ge uppslag för skepparhistorier och skrönor, men mer än så är det inte. Det finns alltid en naturlig förklaring.

 

Sträckan genom Norra Skärgården ut till Sandskär är en fin tur som tar några timmar. Det finns två vägar dit. Antingen gör man som seglarna och sträcker rakt över Sunnanfjärd, eller så väljer man den skyddade farleden som går i en vid båge längst bukten i skydd av öar och holmar.

Sommartid väljer många motorbåtar att gå rakt över fjärden om vinden inte är för stark. Men det var tidigt på säsongen och även om det bara blåste en svag bris, valde jag den inre farleden.

Så här i efterhand kan man säga att jag borde ha förberett mig ännu bättre. Men det hade gått fort. Det hade verkat som en bra idé att gå ut till Sandskär mitt i veckan. Att ligga där några vårdagar och göra klart ett skrivjobb som verkligen krävde att jag fick vara i fred och koncentrera mig.

Mobilen hade jag slängt ned i datorväska tillsammans med laptop, pennor, block och en del litteratur. Sedan hade jag svängt förbi hemma, stoppat ned datorväskan i sjösäcken och fyllt på med några ombyten och en tjock tröja. Jag tog på mig seglarjackan innan jag på vägen till bryggan stannade till på ICA där jag plockade åt mig bröd, smör, dricka och middagsmat nog för några dagars på sjön.

Stora GPS:en blev kvar hemma. Så här tidigt på säsongen, innan vi har vakt på båtklubben lämnar jag den ogärna ombord. Å andra sidan kan jag navigera med papperskort och kompass om det tryter. Men sträckan ut till Sandskär har jag gått så många gånger att det knappast behövs för att hitta dit så länge sikten är klar.

Det kallas för advektionsdimma. Den är vanligast på våren och bildas när varm och fuktig luft blåser över ett kallare underlag och avkyls underifrån. Då täcks öar och fjärdar av en märklig dimma som kan ligga kvar i flera dygn. Jag borde tagit den med i min beräkning.

Den kom från ingenstans, och omslöt hela båten. Vattenytan som varit vänligt krusad blev märkligt stilla och på bara några minuter försvann den blå himlen och solen. Det gick inte längre att okulärt orientera sig.

Jag drog av på farten och försökte få syn på något känt landmärke. Det var hopplöst. Sikten var nere vid noll och det kändes som om till och med pulpiten i fören höll på att slukas av dimman. Jag försökte fundera på hur långt jag kommit. Hade jag passerat Kråkskär eller var det Holmön jag nyss sett. Men jag insåg att jag varit för ouppmärksam och borta i egna tankar för att nu kunna säga var jag var.

Jag la i friläge. Båten gled nästa ljudlöst genom vattnet innan den blev liggande stilla. Bara ett svagt brum hördes från motorn. Jag började sjunga, en entonig sång där motorn fick fungera som basstämma. Det kändes tryggt och gjorde att jag kände mig lite mindre ensam.

oooOOOooo

Fortsättning följer!

Båtmässa 2015

De finns de som säger att snödroppar och vintergäck är de första vårtecknen. De kanske har rätt, men det första tecknet på den annalkande sommaren är båtmässan i Göteborg.  Och en båtblogg utan en rapport från båtmässa vore väl för ynkligt.

Det börjar bli en tradition.  Jag och barnen tar morgontåget till Göteborg med äggmackor och förväntningar nedpackade, Och vi är inte ensamma om den resan  som tradition. Med på tåget var i år också både gänget som spelar kort och dricker whisky och de bägge paren från Kil. Som vanligt dök också alla kusinerna upp mangrant. De brukar komma lite efter oss. Det tar nämligen lite längre tid att ta sig till mässan från Hisingen med bil än från Karlstad med tåg av någon anledning.

 Vi som var där!

Vi kikar på båtar

Vi kikar på båtar

Jag tycker nog att mässpubliken överlag är lite yngre än för några år sedan, och det är mer barnvagnar och färre från ”SOS – segelsällskapsresan”, eller är det jag som blivit äldre?

Utställarna har också ändrat karaktär. Nybåts försäljning är ingen stor sak längre. Speciellt inte försäljning av stora båtar.  De stora varven samsas om några få ”bryggor”.  I stället är det ekor, gummi-, rib- och alubåtar som tillsammans med trailbara daycrusers som fyller utställningshallen med båtar.Och precis som när det gäller mat är ”närproducerat” och  ”Made in Sweden” försäljningsargumentet för dagen.  Vi skummar den här delen av mässan som blir allt mindre för vart år.

I stället styr vi stegen mot de andra hallarna. Där är det tillbehören, bryggor, utbytesmotorer, båtinredningar, gästhamnar, charter, utbildning, böcker, kläder  och båtprylar som bjudss ut och faktiskt  dominerar den delen numera mässan.

Båtmässa 036

40-talisterna har ersatts av en yngre publik på mässan

Utbildning och aktviteter har blivit riktigt stort. Här finns det mesta, vare sig du vill segla till Svalbard, Medelhavet eller skaffa dig en skepparexamen.

Jag pratar med Böna på Gunnars Seglarskola, hos honom får du både lära dig segla och upptäcka Bohusläns skärgård.  Förra året gick jag seglarskola, och nu är jag lite sugen på långsegling i Bohuslän. Det finns bara några få platser kvar på långseglingen veckan efter midsommar  berättar han.  Det tycks som om det är  tjänstesektorn som är dagens båtbransch och den har vind i seglen.