Kategoriarkiv: Marint mode

Ullstrumpor för blöta fötter #blogg100/52

ullstrumpor

Ullstrumpor håller våta fötter varma?

Att ge sig ut och segla på vårkanten är kallt. Mycket kallt! Även om vårsolen tittar fram och  temperaturen stiger upp mot tiogradersstrecket är vattnet inte mycket mer än fyra grader. När det är så kallt är det torrdräkt som gäller. Men även om man inte hamnar i vattnet är det inte dumt med ett par ullstrumpor.

Min son klagade inte när han hamnade i vattnet i oktober. Vattentemperaturen var en bra bit över tio grader. Han kravlade sig upp i båten öste och fortsatte segla. Men nu har det varit kyligt om fötterna även om han hållit sig på rätt köl.

Neopren & Ullstrumpor.

Neoprensockor i våtdräkten och jollebots är täta men dom värmer föga. Eftersom materialet inte andas och dessutom sitter tajt gör inte saken bättre. Man blir fuktig och kall om fötterna! Därför köpte vi ett par tunna strumpor i ull. Ull har ju den närmast magiska förmågan (i motsats till bomull och syntet) att värma även om det blir blött. På söndag så ska de testas i skarpt läge

 

 

 

Nya seglarhandskar #blogg100/35

Nya seglarhandskar – ett klipp!

Jag har köpt nya seglarhandskar.  Mina gamla hade jag slängt eftersom de var utslitna. Och jag ville inte ha blöta ned mina vanliga promenadhandskar i skinn. Det gick på fem minuter på väg ut till hamnen i söndags.

Seglarhandskar som värmer

Sonen hade köpt sig nya på båtmässan, med flottmärke och säkert fodrade. Mina är från lågprisvaruhuset som är söndagsöppet. För den som undrar seglarhandskar i neopren har fördelen att de är vattentäta, men nackdelen att eftersom de är täta blir det väldigt mycket kondens, och eftersom de sitter tajt om fingrarna blir de väldigt kalla. Det var helt enkelt varmare att vara utan handskar.

När jag kom hem klippte jag hav fingertopparna, förmodligen ventileras de bättre, och så kommer det lite blod i fingrarna.

 

Flytväst på, innan det är för sent! #blogg100/8

En frisk vind som piskat vågorna i viken och fått dem att brytas så att slöjor av skum stod över den lilla piren hade mojnat och nu hade de krympt till dyningar.  De unga seglarna var upprörda och krävde att banan skulle flyttas. Den låg i lä om en udde, och nu hävdade de att där var bleke. 

Som synes bär både ´man och hund flytväst

Även om det var en lätt underdrift från deras sida, så hade vinden falnat till fel sida om fem sekundmeter från tidigare tio. Kombinationen vågor utan vind är bland jolleseglare lika impopulärt som dess motsats är åtråvärd. Banan drogs om och när vinden fyllde seglen tog jollarna fart genom vattnet. Men det var egentligen inte det här jag skulle berätta. Ämnet jJag skulle blogga om var flytväst.

Sjövan med flytväst

Det här gänget är tämligen sjövana. Från vår till höst är de på sjön flera gånger i veckan.  Vare sig det handlar om att runda en boj med minsta möjliga marginal, hitta vind där nästan ingen vind finns eller segla när det blåser hårt och vågorna går höga har de full kontroll på sina jollar.  Det är sällan någon kapsejsar, om man inte gör det med flit. Men det händer. En båt skär i våg och fylls i med vatten, en vindby som kommer eller dör ut mitt i ett slag. Bara ett ögonblicks ouppmärksamhet och rorsman ligger i sjön. Och det går snabbt!

Men när det händer är det bara att vända båten på rätt köl, kravla sig upp och börja ösa. Med torr  eller våtdräkt och flytväst är ett dopp inget att bekymra sig över. Har man dessutom en clips som håller fast kepsen i kragen och en flytrem på solglasögonen är risken för viktigare materiella förluster också eliminerad.

Incidenter på sjön kommer som åskväder, fort och i princip från ingenstans. Helt plötsligt förvandlas smult vatten till en kokande häxkittel.  När människor (inklusive mig själv) plurrat har upptakten oftast varit tämligen banal; som den där gången när valet stod mellan att tappa balansen eller att tappa glasögonen över bord. Det var en smal sak att ta några simtag och sedan klättra på badbryggan även det var kallt i vattnet, utan flytväst hade det varit smått obehagligt.

För sent för flytväst?

Och här blir jag fundersam. Den stora skillnaden mellan jolleseglarna och många andra fritidsbåtsbesättningar är att de är förberedda. Risken att trilla i sjön på plattvatten är tämligen obefintlig, speciellt inte om man befinner sig i sittbrunnen. Där behövs ingen flytväst Men det går fort, Plattvatten tar formen av något annat. Hel plötsligt måste du lämna den trygga sittbrunnen. Hel plötsligt inser du att du inte är förberedd, och då är det kanske för sent.

Blåa båtskor

Förliden vecka gick inte enligt plan. Det fanns en tanke om att befara fjärdar med glittrande vatten, blicka ut över himmel och sjö som bär samma djupt blå färg och därför gör det omöjligt att avgöra var horisontlinjen är medan skymningen faller. Men planerna om båtar packade med picknickkorgar hundar och vänner, barn och deras kompisar gick i stå.

Inte ett blankt golv men väl en vattenpöl att spegla sig i.

Inte ett blankt golv utan en vattenpöl att spegla sig i.

En gammal tumregel säger att lågtryck är lättrörliga och endast kraftiga högtryck är de vädersystem som förmår att ligga stabilt längre än tre dagar; i tur och ordning ersattes således kuling med hällande regn och därpå efterföljande kyla med temperaturer ned mot fem grader. Sen var veckan var till ända och på nytt visade sig solen.

Chihiro och gode vännens nya DC fick snällt hålla sig i vid bryggan. I stället inledde dottern och jag arbetet med att göra en ny lucka till köket, två länspumpar lagades och jag redde ut vilka av några av sladdarna i den stora sladdhärvan som bör kunna användas för att koppla in belysning i toa och ruff.

Men framför allt så användes veckan till mina nya seglarskor. Mitt gamla par hade efter lång och trogen tjänst gjort sitt och ett par nya fann sin plats på mina fötter. De nya är blå och köpta i en dansk skeppshandel.

Seglarskon uppfanns av en man vid namn Paul Sperry, som lät sig inspireras av sin cockerspaniel, som i motsats till husse behöll fotfästet på ett halt däck. Den ortopediska utformningen av själva skon lämnar däremot en del övrigt att önska. Inte minst för personer med disposition för hälsporre, gikt, artros, plattfot och eller podager kan idogt användande av seglarskor göra ömma fötter än mer ömma. Å andra sidan om man inte har andra ambitioner än att promenera från däck till hamnrestaurangen finns det inga skor som är bättre lämpade att bära.

På senare år har dock ett antal mer ortopediska modeller av båtskor lanserats. High-techmaterial har ersatt klassiskt läder och tekniska lösningar har byggts in skor som mest liknar en jogging

eller fritidssko. Sådana skor fungerar säkert utmärkt både på däck och på promenader, men i sociala sammanhang är de hopplösa.

Nya båtskor

De nya hade köpts som födelsedagspresent till mig hos Havhøkeren (underbart namn på en affär). Ett par i klassiska mockasinmodell helt i läder.1 Det bådade gott. Men skinande nya och blanka såg de smått löjliga ut. De gavs därför en omgång lädersmörja. Därefter var det dags att se om de levde upp till tillverkarens löften om ” kompromisslös design i linje med rådande trender med ett äventyrligt och kvalitetsmedvetet förhållande till skodesign”. Efter promenad till båten kunde det konstateras att de:

Medan akterspegeln fick en vacker namnskylt provbadades den nya båtskorna.

Medan akterspegeln fick en vacker namnskylt provbadades mina nya båtskor.

Ett hade bra fäste på däck;
två inte var lämpade för långpromenader. Testen fortsatt, medan jag monterade nya namnskylten på akterspegeln. Då passade jag på att likt ett nyfiket dagisbarn med nya gummistövlar doppa skon i sjön för att kontrollera vattentätheten. Under följande dagars omfattande regn och skurar kunde en mer fördjupat undersökning gällande skornas förmåga att skydda mot vatteninträngning så väl underifrån som från ovan, samt torktid genomföras. Även dessa moment utföll till full belåtenhet.

 

  1. Vara observant så att du verkligen får ett par mockasiner, och inte att par skor som är sydda med ovanläder och sula. Var också noga med att de är i skinn och utan foder, och textil i både skon och sulan.

Randiga tröjor och tröjor med ränder #blogg100/18

Inget klädesplagg är väl så förknippat med sjöliv och marint mode som randiga tröjor.  Men vad är egentligen en riktig randig tröja?  Lugn, den stilsäkra modebloggen Lustbåt hjälpa dig här så att du inte navigerar fel och av misstag klär dig en tröja med ränder.

Det är lätt att råka snubbla in i vilken klädaffär som helst rycka åt sig en tillsynes randig tröja och tro att man därmed är klädd för en dag på sjön. Ingenting kan vara mer fel. Om du inte har koll på läget så är risken stor att du i stället kommer att vandra runt i en tröja med ränder på.

En rysk randig tröja, aka Telnyashka

En rysk randig tröja, aka Telnyashka

Det är inte så att lustbåt säger att det är fel med en tröja med ränder på. Nej, det kan både vara snyggt och lite ekivokt men det gäller att ha koll på vad som är vad; randig tröja eller tröja med ränder.

På franska heter det Marinière, och på ryska heter det telnyashka.  Men eftersom orden mariniere och telnyashka, och förövrigt också det engelska ordet Breton shirt är både krångliga att uttala och att stava introducerar Lustbåt härmed ordet randiga tröjor för denna typ av marina kläder.

Och om du käre läsare inte förstått det än, så säger Lustbåt det rakt ut nu: Ska det vara riktigt rätt är en randig tröja antingen rysk eller fransk. Allt annat är en kopia.

Randiga tröjor så ser dom ut.

Men hur skiljer sig då en randig tröja från en tröja med ränder frågar du. Lugn du ska få svar men vi måste gå till baka i tiden. Från början användes de randiga tröjorna av fiskare från Bretagne, där av det engelska namnet. Men de spred sig bland andra sjömän och 1858 blev randiga tröjor en del av franska flottans uniform och där fick den sin moderna utformning.

Till skillnad från tröjor med ränder på har en randig tröja  ingen påsydd krage utan en bara en fållad ganska vid öppning i halsen. Det ska inte förväxlad med ”båthals” som inom damkonfektion kan innebära en vid hals med påsydd krage – väldigt tantigt. Och ska det vara riktigt riktigt gäller att en randig tröja ska ha halvlång ärm.  Ränderna kommer vi till sen. De här stildragen har nämligen en  viktig funktion för ett plagg som ska funka på sjön. Sticker en krage upp blir tröjan blöt. Det vill man inte. För att skydda halsen har du i stället en halsduk. Samma gäller för ärmarna, vare sig du klättrar i riggen eller svabbar däck. Långa ärmar blir blöta. Korta ärmar förblir torra.

Alltså en randig tröja har vare sig påsydd krage eller hellånga ärmar. Har den det blir den ohjälpligt en tröja med ränder på.

Varför randiga?

Frågan om varför är randiga tröjor är just randiga är inte befängd. Även detta har en praktisk funktion. Tanken är att mörkt blått och vitt ska skapa en kraftig kontrast som gör att det är lätt att upptäcka en sjöman som råkat falla i sjön.

När det gäller ränderna skiljer sig franska och ryska randiga tröjor åt. De franska ränderna är olika breda. De förhåller sig som ett till två; i den ena färgen är ränderna en centimeter breda och i den andra är ränderna två centimeter breda, varken mer eller mindre! Ryska randiga tröjor har däremot ränder som är lika breda, och måttet är en centimeter.

Alltså; är rändernas förhållandet eller mått något annat än dessa, nej då är det inte en randig tröja, då är det en tröja med ränder på. Det kan tyckas lite gnälligt och snålt, men vi måste vara konsekventa. Med färgen är vi däremot mer liberala.  Här är det bara att släppa loss.

Ryska flottan tog till sig de randiga tröjorna på 1800 talet, men de blev populära i hela ryska armen. Faktiskt har nästan varje vapengren sin egen telnyashka; gillar du inte flottans marinblå kan du välja gränstruppernas gröna eller de inrikestrupperna OMONs rödrandiga.

 

 

Mockaskor – snyggt men föga praktiskt

#blogg100/90 Mina gamla seglarskor har efter många års ovarsam användning gett upp. De har släppt från sulan och en stor spricka i ovanlädret har gett dem skada som gjort dem irreparabla. Men de har tjänat mig väl under många år både till vardag och fest; på sjön och på land och inte minst både i vått och torrt.

Det är alltså dags för ett par nya skor.   Det var därför med viss glädje jag i en annons i avisen såg att den stora  sportoutletten beläget i en plåtlåda i utkanten av stan sålde seglarskor av ett känt märke till ”lågt pris tack vare stora inköp” som det stod i reklamen.  Jag begav mig dit strax innan stängningsdags en kväll då jag anade att det skulle vara lite folk då det firas studenter i varje buske.

Mockaskor – snyggt men föga praktiskt.

"Mockaskor är som principer, snyggt men föga praktiskt"

”Mockaskor är som principer, snyggt men föga praktiskt” så väl på land som ombord

Efter lite letande fann jag dem.  Dock, de var inte bruna som i annonsen de var käckt blå, och i mocka.  Osökt kom Jag att tänka på en konstutställning jag en gång besökte. Konstnären hade gjort en rad små akvareller. På varje tavla fanns en bild och en aforism. Jag fastnade speciellt för en av dem. Och jag har många gånger ångrat att jag inte köpte den.  Bilden föreställde en brun sko texten löd ”Mockaskor är som principer – snyggt men föga praktiskt.”

 

 

Maritim klädkod a la Kapten Hansson.

#blogg100/77.Den stilsäkra modebloggen är tillbaka i Lustbåt och föreslagen  sommarklädsel är hawaiiskjorta, bermudashorts och sandaler med strumpor uppdragna på smalbenen.  Dagens inlägg är tillägnat gode vännen Jan E. och handlar om Kapten Hansson mannen som stod för en maritim klädkod lämplig för varma sommardagar.

Jag träffade Kapten Hansson när jag jobbade i hemtjänsten en sommar på 1980 talet. Kapten Hansson var vid den tiden en man som efter att ha gått i land från ett lågt liv på de sju haven av någon anledning, bedömdes vara i behov av en tämligen omfattande omvårdnad från samhällets sida. Något som nog mest hade att göra med att han var man och ensamstående. Då han bestämt sig för att skilja sig från sin tidigare hustru ett år efter det att han gått i pension.

Den ordinarie hemsamariten varnade mig en smula för Kapten Hanson. Hon berätta att han skilde ut sig från de andra tanterna och farbröderna, att han var en smula märklig kunde bli vresig och var dessutom glad för att dricka sprit.  Det var alltså med en viss förväntan jag gick till honom.

Jo då, Kapten Hansson  var annorlunda än de flesta andra pensionärerna. Vi ska komma ihåg att denna historia utspelar sig i början av 1980-talet. Världen såg annorlunda ut då. Och framför allt; pensionärer såg annorlunda ut.  De flesta pensionärerna var födda runt år 1900. De var knappast beresta. De hade på sin höjd varit i Köpenhamn och hade dessutom lev i ett land där nykterhetsrörelsen och motbok under en stor del av deras levnad satt normerna för  umgängesformerna. Det behövdes alltså inte mycket för att vara annorlunda – i varje fall i en medelålders hemsamarits ögon. Och att en sådan kvinna kunde göra Kapten Hansson en smula irriterad är också fullt förståeligt.

Kapten Hanssons hem såg ut just så där som man tänker sig att en gammal sjökaptens hem ska se ut. Men bilder av båtar och människor i uniform på fjärran platser, spännande föremål i flätad rotting och konsthantverkare från främmande länder, I dag kan du slinka in på vilken prylbutik som helst och skaffa dig hela kolonialkittet, men så var det inte då.

Kapten Hansson visade sig vara en mycket sympatisk man. Varken underlig eller vresig. Vi hade många trevliga samtal den sommaren. Han berättade om hur han gått till sjöss som ung. Hamnat i blockad under kriget och anslutit sitt fartyg till de allierade. Han hade gått i konvoj över Atlanten med last av råolja. En gång hade de blivit torpederade. Fartygen hade skjutits i sank av tyska u-båtar. Men de hade blivit upplockade av en amerikansk jagare.  Det var inte så farligt berättade han, ingen hade blivit skadad, värre hade varit för tankfartyget som fraktade bensin.

Sprit och maritim klädkod

Kapten Hanson tipsar m stilsäkert maritim klädkod.

Kapten Hanson tipsar om stilsäker maritim klädkod.

Så var det det här med spriten. Som gammalt sjöbefäl var Kapten Hansson van vid att få en grogg varma dagar. Det var en vana som han  menade borde kunna få fortsätta med även om han gått i land och fått en hemsyster som han menade inte hade med den saken att göra.

Därav beordrade han mig att ta med den tomma dricka backen och göra honom sällskap till affären där den skulle fyllas med lämpliga slödricka att blandas med den rom och gin som fanns i hans barskåp. Gåvor som han titt som tätt fick av gamla skeppskamrater som kom på besök.

Jag bar backen och i mitt sällskap gick Kapten Hansson med raska steg.  Eftersom dagen var varm och ärendet var viktig men ändå ett inofficiellt ärende hade han klätt sig – inte i sin vita tropik uniform – utan just så stiligt och ledigt som man kan förvänta sig av ett sjöbefäl som har fått frigång och kan gå i land.  (När han nu slapp den ordinarie hemsamariten ) Och självklart hade han valt att som ende pensionär i hela Malmö klä sig i vita bermudashorts, hawaiiskjorta och sandaler med strumpor uppdragna på smalbenen.

 

 

 

Pacific Blue och en glad bloggarens kapell

#Blogg100/30 Som en trogen följare vet redan att det nya kapellet klart, och väntar med spänning på fortsättningen som nu är här.

Den slipade livsstilsbloggaren skulle självklart då i detta inlägg diskret presentera både märke och leverantör, och med det  ge den osäkre läsaren råd i konsumtionsdjungeln och själv inhösta en hygglig rabatt.  Men av detta blir det inget i Lustbåt.  Däremot ska ni få själva historien, om när Lustbåt går emot rådande trend – väljer pacific blue – och kanske skapar en ny.

Pacific Blue smaka på ordet, lägg det på minnet och kom ihåg var du läste det först. För den som inte vet ett båtkapell är inte ett tält vilket som helst utan också ett stycke tyg med sin egen ikonografi och mode när det gäller utseende och färg.

Pacific Blue åter  a la modé eller hopplöst ute?

Pacific Blue åter a la modé eller hopplöst ute?

Kapellet på vår Nimbus hade en gång varit vitt och fräscht. Men nu var det tämligen grått på utsidan och vissa av färgskiftningarna på insidan hade nog gjort sig bättre på en roquefordost.  Redan vid första titten på henne insåg vi att det sett sina bättre dagar. Tvätt var ett måste och  omsömnad av sömmar också ett sannolikt behov.  Detta skulle kosta en slant. Samtidigt var vi inte helt nöjda med färgen. Vitt var säkert a la modé en gång, men liksom de babyblå kapellen som många Nimbus levererades med på 1980-talet kändes det inte helt comme il faut.

Marine eller Pacific Blue?

Men när nöden är som störst är hjälpen som närmast. Några veckor efter uppgjord affär hörde nämligen säljaren av sig. Han hade köpt nytt kapell till sin nya båt och kapellmakaren gav nu ett hyggligt pris för att sy upp ett även till vår båt.

En gång vitt och fräscht...

En gång vitt och fräscht, nu melerat i färger värdigt en bättre ost.

Det var inte mycket att tveka på.  Att lägga ned ungefär en tredjedel av priset för ett nytt kapell på att renovera ett gammal kändes inte så lockande. Dessutom är det inte så dumt att ha två. Ett fint på sommaren, och ett gammalt under presenningen på vintern.   Vi slog till!

Frågan var bara vilken färg och modell: I dag är det i stället för vitt mörkblått som gäller. ”Alla” nya båtar levereras med marinblå kapell, med stora fönster.  Och för den som köper nytt kapell är det också mörkblått eller möjligt vis svart som är färgen för dagen.

Men tänk själv: En vit måsskit på ett svart kapell! Att det är mörkt som i graven är en annan sak. Men hur känns blir att sitta och äta sin frukost under ett mörkt kapell en tidig morgon eller blåsig dag med strålande sol. Som att äta i en bastu!?

Och det där med stora rutor: I naturhamn är väl sin sak, men i en gästhamn med mindre än två meter till närmsta granne.

Så vi tittade noga på färgkartan och jag och dottern bestämde oss för Pacifick Blue, den klassiska kapellfärgen och vanliga fönster.  Vi trodde det var ett enkelt val. Men si kapellmakaren tog kontakt och föreslog mörkblått och stora rutor. Men vi stod på oss. Pacific Blue och normalstora rutor. Och så fick det bli.

 

 

 

 

Duffel en missförstådd rock som gick i land.

#blogg100/23. I dag fortsätter det stilfulla modebloggandet. Vi reder ut missförstånden om rocken som gick i land. Om var den kommer i från, om kopian som blev originalet, om den heter duffel eller duffle och hur det ska uttalas.  Och vi lär oss att den klassiska en duffel från början var ett sjömansplagg och därmed helt rätt för varje fritidsskeppare som vill vara a la modé.  Men lugn vi tar det från början!

I Flandern i Belgien finns en  liten stad med knappt 17 000 invånare som heter Duffel. Den ligger vid floden Nete och liksom så många andra platser (Manchester,  Jersey,  Nîmes m.fl.) fick den ge namn åt det tyg  – duffel – som en gång uppfanns och tillverkades där. Duffel var alltså ett tjock och kraftigt ylletyg känt sedan 1600 talet.

Duffeln hade från början toppig huva och var bege.

Duffeln hade från början toppig huva och var bege.

I slutet på 1800-talet skaffade sig den Engelska flottan en ny rock. En tjock varm trekvartslång rock i  ylletyg. Och eftersom den gjordes i just tyget duffle fick den namnet Duffle Coat.

Duffel design .

Duffeln hade redan från början sina utanpåliggande fickor och knäppning med snoddar och ”valrosständer”  i stället för knappar. Tanken är att det ska vara lätt att knäppa en duffel även när man har tjock handskar på sig.  Kapuschongen var mer toppig  men den liksom den numera plattare varianten var den gjord för att kunna fällas upp över en kaptensmössa.

Från början var en duffel, eller ska vi säga duffle coat eller bara duffle, (med kort engelsk a i uttalet) ett plagg för sjömän. Men under världskriget togs duffeln över av andra vapenslag.  Och tack vare att de stora surpluslagren kom den efter andra världskriget ut och blev populär på den allmänna marknaden. Plagget blev modernt och kom till Sverige där det fick heta duffel – uttalat med kort u.  Dufflen blev civilt men de var inte sydda av Gloverall.  Det märke som vi i dag förnippar med duffeln.

Original duffeln syddes av Original Montgomery,  Först på 1950-talet dyker Gloverall upp som duffle tillverkare. Gloverall var från början ett tekoföretag som ägdes av makarna Harold och Freeda Morris som tillverkade – ja just det –  handskar och overaller –  i bomull. Herr Morris hittade på namnet och fru Morris  gjorde loggan och sedan började man tillverka dufflar. Och resten är så att säga historia.

Kaptenssockor en gång till #blogg100/16

Rocka Sockorna och ta på dig kaptensstrumporna

Rocka Sockorna och ta på dig kaptensstrumporna

För någon dag sedan slog Lustbåt fast att det där med kaptensstrumpor i rött och grönt knappast var något för den stilsäkre fritidsskepparen. Men trender kommer och går och ett par dagar senare är det bara att tillkännage att nu på fredag den 20 mars gäller det att ”Rocka Sockorna i hela Sverige”. Och vad är då mer rätt än strumpor i styrbords och babords färger?

I går när jag läste Blogg100 bloggar kom jag in på Per-Anders blogg  (med samma namn) På Per-Anders bloggs blogg läser jag om evenemanget ”Rocka Sockorna i Hela Sverige”. Det är ett evenemang som en tioårig tjej startat för att uppmärksamma sin stora syster och alla andra som har downs syndrom. På Facebook gruppen skriver  hon:

”Jag är tio år och min storasyster Noelle har downs syndrom. Min syster är annorlunda. Och hon är världens bästa storasyster. Jag är stolt över Noelle, hon är rolig. Jag blir ledsen när jag hör fula ord om andra människor.

Nu gör vi skolan och världen mer färgglad och mer kärleksfull!
Hjälp mig göra den här skoldagen till en rolig dag full av färger!
Hjälp mig fylla FB och Instagram med fötter i regnbågens alla färger!
Dra på dig olika sockor du också och dela detta till alla du känner!
Alla är välkomna att vara med!

Vem kan säga nej till detta? Så för den som känner att man vill vara med är det helt rätt att dra på sig sina kaptensstrumpor. Och jag tänker vi är många, för alla vill väl  vara med och göra  världen lite mer kärleksfull.

Men är det nu så att du inte har några kaptensstrumpor låt dig inte nedslås.  Lyssna på Lustbåt som  säger att det går lika bra att ta valfria gröna och röda ur strumplådan, eller varför inte två udda strumpor i vilken färg som helst.