Kategoriarkiv: Allmänt och blandat

En offeranod i necessären #blogg100/10

Offeranod; en inte oviktig detalj.

Sent i går kväll skrev jag en att göra lista till bloggen. Men postad och klar insåg jag att en liten men viktig detalj glömts bort. Jag kom på det när jag borstade tänderna. Vi talar om en offeranod.

 

 

 

En plugg med tillhörande offeranod som bara för någon dag sedan medverkade i denna blogg. Sedan ett halvårstid ligger denna plugg o offeranod i mon necessär. Att jag kom på den när jag borstade tänderna var egentligen inte så konstigt.

Gårdagens inlägg skrevs halvliggandes i en säng postades och sedan gick jag in och borstade tänderna. Jag befann mig på ett hotell. Hotellrummet var litet. Så litet att det i princip inte rymde mer än en säng och ett mindre badrum. Där fanns varken stol eller bord.  För gästen återstod att lägga sig på sängen och att använda den som sin mobila arbetsplats.

Offeranod i necessären

Sagt och gjort. Efter att skrivit dagens inlägg var det alltså läggdags. Jag tryckte in mig på det minimala badrummet och insåg att förutom tandborste och tandkräm hade jag en liten men inte obetydlig plugg liggandes i necessären. Där har den legat sedan höstupptagningen.

Saken var den att när pluggen i samband med sommarens äventyr lossnade noterade jag att offeranoden var tämligen illa anfrätt. Den behövde bytas. När jag någon månad senare tog upp båten nöjde jag mig inte med att bara lossa pluggen och tömma värmeväxlaren på sjövatten, utan stoppade pluggen i fickan för att komma ihåg att köpa en ny under vintern. Väl hemma kan jag tänka mig att jag tömde fickorna innan jag la byxorna på tvätten i korgen som ligger i badrummet. Och för att undvika att plugg och offeranod städades bort, vilket lätt kan hända om man lägger den på handfatet stoppade jag den på ett ställe där den får ligg i fred. Necessären.

Så medan moderfartyget har legat på land har den lilla pluggen fått följa med Shihiros skeppare på en rad resor inom och utom landet. Den har därmed blivit riktigt berest under vintern.

 

Båtupptagningsvagn, heter det så? #blogg100/4

Att få Totoro i sjön gick riktigt bra. I alla fall då, när vi var två, tre, fyra vuxna och barn som sköt henne ned för strandbrinken. Men att få upp dryga 220 kilo Fabola Pokus var lite kärvare. Speciellt när vi nu bara var två personer. Den lilla kärran i trä vi fått med båten fungerade så där… Redan tidigare hade vi pratat om att skaffa en riktig båtvagn. Men nu förstod jag varför det heter båtupptagningsvagn, och att en sådan behövde införskaffas.

Hemforslad som en jättebyggsats

Båtupptagningsvagen hemforslad som en jättebyggsats

Sonen har länge sagt att vi borde ta vår Pokus till havet: Han menar att genua och spinnacker helt enkelt gör sig lite bättre på större bogar och längre ben än det som erbjuds i vår lilla sjö. Det har han säkert helt rätt i. Och vi hade sagt att vi skulle hålla ögonen öppna när vi var på båtmässan.

På väg till lunchen på båtmässan gick vi förbi Säve Hallen aka. Fjällbacka hallens monter med Fjällbacka vagnen. Under maten funderade vi. Sedan gick vi tillbaka och la handpenning på en styck båtupptagningsvagn med mässrabatt.

 

 Att bygga en båtupptagningsvagn

Det kändes lite roligt att det lilla företaget på slår de stora lågprishandlarna. Istället för deras tämligen inkompletta vagnar kan Fjällbackavagnen ståta med bättre hjul, dubbla rullar, stödhjul och vinsch. Och dessutom trevlig och hjälpsam personal.

En timma senare är den förvandlad till en båtupptagningsvvagn

En timma senare är den förvandlad till en fungerande båtupptagningsvvagn

Hämtning blev det några veckor senare. När vi åkte ned till stugan passade vi på att hämta upp den i delar. Några hamnade i bakluckan, andra i skidboxen och den längsta stången om två och en halv meter surrades på taket.

Att skruva ihop båtupptagningsvagnen var inga problem. På en timmas tid skruvade jag och sonen ihop den. Nu står den ute på tomten och väntar på att göra tjänst vid sjösättningen av Pokusen. Om vi sedan kommer till havet i sommar, ja det är en annan fråga.

Kan en fritdsbåtsblogg spela roll? #blogg100/3

Spelar en båtblogg någon roll?

Spelar en båtblogg någon roll?

#Fredrik Wass #blogg100:s mentor, grundare och pappa har i år satt fokus på bloggandet som en plats för det fria ordet.  Han säger att utbyte av tankar och idéer är viktigt att varje röst har betydelse. Vad har då en fritidsbåtsblogg med sådant att göra? Att blogga om fritidsbåtar har väl ingenting att göra med att ta upp kampen mot  fake-media, ”alternativ fakta” eller för de som förlöjligas, näthatas eller fängslas för sina åsikters skull?

Kanske inte. Som båtbloggare befinner jag mig utan tvekan i en av bloggosfärens mest skyddade vikar. Här blåser inga twitterstormar, och jag är tämligen ensam i den digitala farleden. Ja även om fritidsbåtsfolkets mest högljudda röster är tämligen milda. I dagens båtsverige är tankar om miljöhänsyn, att både kvinnor och nya svenskar också har en plats i båtlivet liksom att det blir både trevligare och säkrare om man är hyggligt nykter ombord inte längre så kontroversiellt. Gubbgrinigheten har så att säga huggits upp! Men även på den tiden (för inte så många år sedan) när Båtlivs båtpolitiske krönikör Lasse Bengtsson tog till orda och strid med misstro mot experter, myndigheter och politiker som sin huvudagenda var tonen i jämförelse tämligen mild.

Men ändå eller kanske just därför spelar det roll.

De flesta fritidsbåtsägare är som folk är mest: Nyfikna på andra människor. Det spelar oss knappast någon roll vilket kön eller sexuella preferenser vår båt granne har, bara dom fendrar av ordentligt, förtöjer sin båt ordentligt och ger en hjälpande när det behövs. Hemmahamn är desto viktigare. Långväga besökare, inte minst de med främmande flaggor i aktern välkomnar vi. Vi delar med oss av vår kunskap om våra farvatten. På samma sätt som vi förväntar oss att de skulle göra när vi kommer till dem. Och som goda sjömän kan vi de internationella sjövägsreglerna. De som säger att vi ska bistå ett fartyg i nöd för att rädda liv utan att riskera det egna fartyget eller vår besättning. Att kunna säga det ska inte vara märkligt.

Men i ett samhälle där polarisering blir norm är det inte så. I ett samhälle där bara vetskapen om att vissa grupper tar sig friheten att kasta sig över sina motståndare genom att förneka fakta och personangrepp kommer många – även båtbloggare – att välja tystnaden. Och det enda motmedlet detta är att stå för någonting annat. Så kanske spelar en fritidbåtsblogg någon roll.

Att göra att-göra-lista. #Blogg100/2

Som båtägare göra man ”att-göra-listor”. Det handlar så klart om att planera och organisera vad och när sakar ska göras för att få båten i sjön. Men framför allt är en att-göra-lista en möjlighet när som helst låta själen gå till sjöss, en mental bryggsegling och mindfullness för fritidsskeppare. Det funkar överallt. Som ett alternativ till att räkna får sömnlösa nätter, på långa tågresor eller  på tröstlösa och långa möten,

Som båtägare har du alltid något som måste göras. Höstupptagningen ska förberedas, vårrustningen är snart här, på båtmässan ska du kolla efter det ena och det andra och under sommaren ska du passa på att….

Självklart vet du ungefär vad som ska göras och du vet mycket väl med dig att väder vind och ungarnas fritidsaktiviteter kommer att korta de antal timmar du har på dig i april till ett minimum. Men låt inte detta hindra dig från att göra en att-göra-lista.

Dessutom kan denna konst förfinas. Varje delmoment kan brytas ned i sin egen att-göra-lista. ”Serva motorn” är långt mer än bare en punkt i en lista. Den är i själva verket rubriken till en egen lista. En lista med punkter som att byta olja, byta oljefilter, byta impeller, filter etc. Och till varje att-göra-lista krävs självklart också en inköpslista…. Med lite träning blir du en mästare i konsten att göra att-göra-listor.

En att-göra-lista är mer än rekreation.

De flesta av oss kan knappast ta med oss pågående båtpyssel till jobbet eller slinka i väg på en stunds bryggsegling. Men det finns ingenstans det inte är möjligt att göra en att-göra-lista när du behöver en paus i den grå vardagen. Men att göra en att-göra-lista kan vara mer än en stunds rekreation och verklighetsflykt. Att fullända konsten kommer att ge din karriär den boost den behöver.

Vi talar om svåra möten. I stället för att som kollegorna låta blicken ointresserat fly ut genom fönstret slår du upp din laptop eller anteckningsbok och börjar koncentrerat att anteckna. när din chef sätter i gång en längre föredragning med tillhörande powerpointbilder förefaller du oerhört koncentrerad. Vare sig din ledning till hör de som får sin publik att somna eller reta upp sina underställda är att-göra-listan din räddning. Du kan nämligen vara garanterad att ditt idoga antecknande väcker den uppskattning som behövs för att skydda mot att det blir just du som får frågan ”Eller vad säger du?”

Premiärdag #blogg100/1

Första mars och då är det premiärdag och sjösättning för2017 års #blogg100. Lustbåt är med och lägger ut årets första inlägg medan det fortfarande är vinter och isen täcker viken. Än så är det lång i vår och årets båtsäsong fortfarande är en vision, och som vanligt blir det blogg fram till sjösättning.

Så vad kommer Lustbåt att handla om i år?  På denna premiärdag berättas att Som vanligt handlar Lustbåt och #blog100 om båtar, fritidsbåtar och båtkultur: I den fysiska världen är det tre båtar som ska

 båtmässan och båtsäsongen 2016

båtmässan och båtsäsongen 2016

göras klargöras, och om dem blir det självklart en del blogginlägg. Det är en tämligen lång lista av fix och pyssel som ska skrivas i hopa och sedan omsättas i handling.

 

Premiärdag

Vi kan väl anta att det blir sonens optimistjolle som först hamnar i sitt rätta element. April är det sagt! Sedan står Chihiro, vår Nimbus 2600 på tur. De senaste åren har hon inte varit i sjön förrän långt in på sommaren, men i år är tanken att hon ska vara i sjön i maj, ju förr dess bättre. Hur det sedan blir får vi se, men förhoppningsvis ska inte de senaste årens kalamiteter upprepas. Till sist väntar segelkombin Fabola Pokus vid namn Totoro. Hon ska i sjön förrän det är julimånad och semester, men då är #blogg100 i hamn. Så ser i alla fall planen ut. Hur det blir är en annan sak.

Men det blir mer. Lustbåt har laddat upp med intryck och bilder från både svenska och tyska båtmässor som så klart kommer att rapporteras av. Vi spanar in trender och nyheter. Konst, böcker och musik, är liksom marint mode och båtmat är inslag som återkommer. Men vi ska också lära oss ett nytt ord, nämligen ”Digney Cruising”. Ett engelskt begrepp och fenomen som än så länge saknar en översättning till svenska. Vi får se vad vi kan göra åt den saken!

Båtsäsongen börjar i morgon!

Som alla förståndiga och medvetna människor känner till börjar båtsäsongen traditionsenligt första helgen i februari.  För vilken gång i ordningen vet jag inte men i vanlig ordning görs det med ett besök på båtmässan i Göteborg.

 båtmässan och båtsäsongen 2016

båtmässan och båtsäsongen 2016

Tåg och entrébiljetter är köpta. Vi ligger inte på latsidan utan tar morgontåget till Göteborg.
-Vad bli det för nytt i år då?
-Mässan har lanserat en app.  Men för Lustbåt är det ingen nyhet. Det fick vi prova när vi var på Hansebåt i Hamburg i höstas. Nya modeller finns så klart, bland annat från Saga, Uttern och Ryds men mest spännande blir det att kolla in elektriska inombordare,  Och så är Lustbåt så klart nyfiken på båten ”Manko 25″(hur kom de på det namnet???) från Tanums Marin som för tankarna till Anderssons båtvarv i Göta kanalfilmerna.  Men nu slutar vi spekulera, för snart kommer rapporten om hur det var.

Årets julfilm?

Rubriken ”årets julfilm” är kanske lite magstark. Men ett par dagar med influensa och vår skeppare och bloggare satte sig vid datorn.  Och så smått petades sommarens seglingsfilmer samman till en mer sammanhängande historia.

Så här när isarna ligger tunga är det bara att drömma sig till baka till sommardagar då vinden fyllde seglen och vi gav oss ut på  vår Fabola Pokus Totoro på Sövdesjön.

Fyllkajan – en vanlig sjöfågelart

Båtliv ger möjligheter till många fina naturupplevelser . Inte minst är det fåglar som lever i våra maritima miljöer. Med en fågelbok ombord kan även den som inte är ornitolog bestämma en mängd olika arter och få ut ännu mer av sitt båtliv.

Men alla möten med djur och natur är inte alltigenom trevliga. Det finns många berättelser om hur besättningar väckts av skränande måsar eller funnit badviken ockuperad av bajsande Kanadagäss eller arga svanar,  samt en talrik men mindre väl beskriven art är också arten Monedula Pickalurvus Vulgaris, eller som man också säger ”Vanlig Fyllkaja”.

Den vanliga fyllkajan häckar sommartid längs hela Sveriges kust och syns vanligen i och kring hamnar. Till sjöss håller den sig oftast nära land och även om iakttagelser varje år görs ända ut i ytterskärgården är det sällan den siktas på öppet hav.

Kännetecken på Fyllkajan

Dräkten kan variera men Pickalurvus känns alltid igen på sitt röda ansikte och de glänsande ögonen. Den är i motsats till de flesta fåglar främst aktiv på eftermiddag och kväll. Fram emot lunchtid brukar den ge sig tillkänna genom ett karakteristiska pysande ljud. Det följs av ett mer eller mindre frekvent tutande som kvällstid övergår i sång eller till och med brölande. Ibland görs detta under dans tills den slutligen söker vila, inte sällan med ett ljudligt snarkande läte.

En speciell variant är den Pickalurvus som förkommer i mindre insjöar där den söker föda i form av insjöfisk. I motsats till den vanliga fyllkajan som ofta lever i grupper är den ensam eller parlevande. Dessutom inskränker sig dess läte endast till pysande och tutande. Den håller sig i allmänhet stilla förutom då den markerar sitt revir, vilket ibland åtföljs av ett ljudligt plaskande. Dessa skillnader gör att den ibland benämns som en egen art, Monedula Pickalurvus Eka.

Under en längre tid har det diskuterats om Monedula Pickalurvus är att betrakta som ett naturligt inslag i vår fauna. I mångt och mycket liknar diskussionen den som förs kring skarven. På senare år har Kustbevakningen fått ett ansvar för att begränsa förekomsten av fyllkajor och dess skadeverkningar. Av somliga sägs det vare en onödig och obefogad utrotningsjakt. Fyllkajans skadeverkningar påstås av dem vara ytterst begränsade, och i viss mån till och med kanske ett pris vi måste vara att beredda betala för en levande kust och skärgård.

Ändå måste det sägas att även om fyllkajan endast undantagsvis är aggressiv förekommer varje år tillbud där sjöfarare skadas eller till och med dödas i möten med dem. Därtill ska läggas många incidenter som kunde utvecklats till verkliga olyckor.

Främst är fyllkajan dock farlig för den egna partnern och sina ungar som kan råka mycket illa ut. För omgivningen är Pickalurvus mest ett störande inslag, och inte minst barn kan bli rädda för dess högljuddhet, närgångenhet och oberäknelighet.

 Övervintring

Även om Fyllkajan är en tämligen vanlig sommartid är lite känt om dess övervintring. Iakttagelser har gjorts på så skilda platser som i svenska fjällen, Alperna, Kanarieöarna och i Thailand. Andra menar att den äkta Monedulan pickalurvus är en endemisk stamfågel som gärna söker sitt vinterkvarter i olika utrymmen som till exempel båthus där ett visst tutande sägs förekomma även under den kalla årstiden.

Fast i isen. Överraskad eller dömda på förhand?

Varje år är det någon båt som bli liggande kvar i sjön. Bortglömd och försakad av ägaren fryser den fast i isen. Överraskade av den första köldknäppen kan man kanske tro. Men Lustbåt har en annan teori. De här båtarna är dömda på förhand.

vinterDet var en rekordvarm september. Men att jag badade så sent som första helgen i oktober är svårt att tänka sig när november kom med snö och kyla. Själv höll jag båten i sjön till mitten av oktober. Då insåg jag att det var slut med bryggsegling och årets sista färd gick genom en nästan torrlagd älvfåra ut till Sörvikshamnen.

Det var inte många tum vatten under kölen, i bland inget alls. Rännan söder om den stora sandbanken nedströms Jakobsbergsbron var smalare än någonsin. Med nöd och näppe, motorn på tomgång och hjärtat bankade som en hammare i bröstet, letade jag mig fram längs vasskanten medan kölen gång efter gång hade bottenkänning. Och även om befolkningen på Hammarö knappast är kända för sin ondsinthet var det inte utan att jag förstod hur Marlow och de andra ombord på ”The Nellie” kände sig.

För mig var dramatiken snart över. Under broarna i Skoghall passerade vi galant. Sedan mötte och  tackade Vänern för i år med fritt vatten, frisk vind och lagom vågor innan kranen med två sling runt skrovet lyfte och la Chihiro tillrätta på sin vagn.

Kvar i isen.

Men värre var det för andra. När isen kom låg några båtar kvar. Isen kom tidigt och isen la sig fort.  Frågan är ändå om det var så att isen kom som en överraskning, eller om de egentligen var dömda på förhand.

Allt hade egentligen börjat redan i augusti. Redan då kan man ana vilka båtar det är som inte kommer att vara uppe i tid: En sommarstorm och när jag kom ner till bryggan låg hon halvvägs ut med bara aktern förtöjd. Jag och en båtgranne drog in henne till bryggan med en båtshake. Det visade sig att skepparen hade nöjt sig med låskättingen för att förtöja henne i fören. Den kanske stod emot tjyvar, men när vinden ryckte och slet, slutade allt med att ringen i bryggan rycktes loss. Vi förtöjde henne nödtorftigt med en bit lina. Min båtgranne som visste vem som ägde båten, sa han skulle ringa och säga till att hen borde ta hand om sin båt.

Men hon blev liggande. Ingenting hände. Någon vecka senare  friskade vinden i på nytt och ryckte och slet i förtöjningen. Den lina vi tillfälligt använt  var på väg att ge upp. Jag lossade en fender och förstärkte förtöjningen med fenderlinan. Inte mycket men det höll. Och den förtöjningen har fungerat sedan dess. Och där har hon legat med veckorna har gått, och nu i veckan la sig isen.

intelligent design och Kölsvinskôrv – Mer rengöring

Ibland stöter man på saker som funkar så förträffligt att man helt enkelt inte begriper hur det går till.  Det är som om de hade någon form av inbyggt förstånd. I mötet med smarta uppfinningar och fiffiga lösningar tar sig Lustbåt i dag teologiska toner och funderar över intelligent design

kolsvinskorv

Kölsvinskôrv ett stycke intelligent design efter fullgjort värv.

En sådan sak är kölsvinskôrvar och de speciella dukar som är gjorda för att suga upp och torka bort olja samtidigt som de inte suger åt sig vatten. Alla som försökt torka bort olja med papper eller trasa förstår vad jag talar om. Det blir dyngsurt och en kletig blöt massa. Som oftast handlar det mer om att kleta ut oljan än att göra rent.

Ett oljefilter rymmer ungefär en halv liter olja. Det gamla oljefiltret hade ingen backventil. ( Här pratar vi om en mindre intelligent design. ) När jag lossade filtret rann det ut en skvätt olja i båten.  Det mesta gick att torka upp med hushållspapper. Men ändå rann det ner en del  kölsvinet där fick det ligga…

Intelligent design suger.

Sen hände det som inte ska hända, en plugg i sjövattenkylningen vibrerade loss. Det kom in duktigt mycket vatten.  Och oljan som är lättare än vatten flöt upp och bildade en tunn oljefilm på den vattenyta som nu var lika stor som motorrummet är brett och långt. När vattnet sedan drog sig tillbaka häftade denna film fast på skott, motorblock och durk.  Något måste göras. Jag försökte med en vanlig trasa. Det funkade så där.  Någon föreslog att jag skulle spruta på avfettning och sedan på nytt fylla motorrummet med vatten för därefter att pumpa ut sörjan långt ut på sjön. Både miljömuppen och skepparen i mig vrålade NEJ!

I båtaffären hittade jag en Kölsvinskôrv.  Det är en  svensktillverkad produkt från Västsverige, som därför heter kösvinskôrv, och inte kölsvinskorv vilket somliga (läs alla) båttillbehörs firmor tycks tro.  Jag tryckte ned den i det slagvattnet som var kvar i kölsvinet. På något sätt verkade den kunna skilja på vad som var vatten och vad som var olja.  Den sög till sig olja men förblev i princip torr. På samma sätt var det med de oljedukarna.

Än en gång pratar vi intelligent design. På något magiskt sätt förmådde de i motsats till de trasor och papper som jag tidigare använt suga upp oljefilmen som kletat fast på motorrummets väggar. Det blev helt plötsligt var (nästan) lika vitt som den dagen Chihiro lämnade plastfabriken i Sysslebäck. Ja, det gick till och med att torka bort den olja som fastnat under propelleraxeln trots att där stod lite vatten kvar.

-Nu återstår bara en sak, svaret på frågan om hur man kommer åt att torka under själva motorn?