Kategoriarkiv: Allmänt och blandat

Hur fort går en Nimbus – testrapport 2

Vår Nimbus på väg genom sensommarkvällen utanför Tynäs

I somras nosade jag rätt på en gammal test där Volvo Penta mätt fart och förbrukning på en TAMD 31a i en Nimbus 2600. Men hur fort går det på riktigt? Här kommer Lustbåts egen testrapport. 

Volvos rapport är gjort med största omsorg: Lufttryck och temperatur mättes och angavs på tiondelen och farten mättes med radar. Allt med närmast vetenskaplig precision. Dock med förbehålletatt resultat bara gäller för testbåten.

Lustbåt vill inte vara sämre. Därför noteras för den vetgirige att temperaturen var behagligt badbar (över 20 grader). Att det låg ett högtryck över landet  samt att farten som mättes med en GPS självklart inte  heller gäller för något annat flytetyg än testbåten. Men i motsats till Penta började vi att mäta vid makliga 1000 r/pm, samtidigt som vi avstod från att köra fullgas. Det känns helt enkelt som en rätt dålig idé att försöka knäcka 20 knop med en 2600a.

Testrapport

  • RPM                             Lustbåts test              Pentas test
    • 1000                         4,3 knop                     ej mätt
    • 1500                         6,0 knop                     ej mätt
    • 2000                         7,2 knop                     ej mätt
    • 2500                         8,8 knop                       8,4 knop
    • 3000                       12,8 knop                     13,4 knop
    • 3500                       16,6 knop                     18.0 knop

Lustbåt var snabbast vid 2 000 varv men sedan drog Pentas test i väg. Hur det kan blivit så kan man fråga sig,  Kanske såg de till att ha akterlig vind och ström, eller så jobbade med trimtabsen, och fick till några extra knop på grund av det.

 

Ett par ord om höstupptagningen

höstupptagning

En sista tur innan det är dags höstupptagning

Så tog båt säsongen 2018 slut. Som vanligt blev det inte som man tänkt sig, Först i juli strax innan vi skulle åka bort, kom Chihiro i sjön. Och efter månader med högtryck blev augusti vädret ostadigt, september en högst ordinär höstmånad och sedan var det dags för höstupptagning.

Men det finns inga skäl att vara besviken får årets sista tur blev en fin vink om kommande somrar. Andra helgen i oktober var vikt för höstupptagningen. Egentligen hade planen varit att ta upp redan veckan innan men friska vindar gjorde att vi väntade en vecka, och det var tur.

Vatten fattigt

Från hemmahamnen i Mariebergsviken finns två vägar till kranen och uppställningsplatsen hos Skoghalls båtsällskap. Antingen rundar man hela Hammarö, vilket är en resa på drygt 15 sjömil, eller vilket är vanligast och närmare, väljer man att gå genom älven på en knapp timma i fem knop.

Det var inte först gången det är lite vatten i älven. Mer än en gång har jag med dunkade hjärta känt kölen glida över älvbotten, fått göra ett omtag och backa för att hitta fritt vatten. Men efter årets torra sommar värre än så och det tog stopp strax nedströms Jakobsbergsbron. Det fick bli att vända tillbaka och ta vägen runt Hammarö.

Att backa rakt i strömmande vatten är inte helt enkelt. Lite ström på bogen och hela båten vill ställa sig på tvären! Att backa en båt rakt i grunt strömmande vatten är direkt otrevligt, speciellt när man blev tvungna att backa drygt hundra meter innan  vi ens kunde vända båten. Så smal var strömfåran.

På sjön och höstupptagning

torrsatt

Torsatt och betäckt med presenning

Men sedan fick vi en fin tur. Smult vatten och strålande höstsol. Hade vi vetat, hade vi bunkrat med mackor och kaffe. Nu fick vi nöja oss med chokladbitar och den flaska cola som var kvar ombord.

Samtidigt blev det en riktig test av plattan och Eniro på sjön appen. För första gången blev den med på vatten där jag egentligen inte behöver den. Den fungerade bra. Det är enkel att lägga in en rutt när man bara kan klicka på skärmen. Och under gång visade den avstånd och bäring till nästa waypoint samtidigt som den intelligent insåg att den passerats även om man gick lite vid sidan om.

Ändå finns några bockar i protokollet. Jag saknar en 3D vy, inte för att se sjökortet i 3D men det är bekvämt att hålla kurs och köra på linjen i den vyn. Sedan är utrustningen tyvärr inte helt stabil. För mycket zoomande var inte helt populärt, då stängde appen sig till slut.

Om det beror på appen eller plattans ska jag låta vara osagt. Men sammanfattningsvis vill jag säga att ”Enior på sjön” i en platta är betydligt trevligare än en liten plotter som är tre gånger så dyr och det lovar gott.

Mer som lovade gott var att med sol och ljumma vindar kändes nästan för tidigt att ta upp båten, eller i alla fall ett bra skäl att redan börja längta till nästa båtår.

 

 

 

 

Plattan i båt(t)en – Eniro på Sjön

Platta gör jobbet

Plattan ger plottern en tuff match.

En platta i stället för plotter? Kan det vara tidens melodi, eller är det inte bara en fluga? För ombord krävs väl en riktig marinplotter och inte en tramsig surfplatta från radiohandlaren.

För inte så många år sedan stod striden mellan papperskort och  plotter med GPS. Vem som vann den striden vet vi.
Kartor är trevligt, men jag har sagt det förr: Tekniken fungerar och chansen att hamna rätt med död räkning och triangulering är inte speciellt stor. I alla fall inte i jämförelse med positionsbestämningen som du får av din telefon.  Men nu handlar det om plotterns vara eller icke vara.

 Plotter eller platta, det är frågan.

Jag råkar vara ägare till  två inte helt nya, men fullt fungerande plottrar. Däremot har jag inte sjökort för de vatten jag normalt befar. Att datera upp och köpa nya är grymt dyrt. Mer prisvärt är att slå till på ett plotterpaket med sjökort inkluderat. Enligt samma logik är det då lika bra att lägga på ett par tum på skärmen för några tusenlappar och sedan några till för en givare till det inbyggda ekolodet…  Vips har man då betalat tio papp för en apparat som man egentligen inte alls har någon nytta av när färden ändå för det mesta går till någon av de kända badholmarna.

Plattan i båten!?

Så innan jag slog till på en ny plotter kollade jag vad en surfplatta skulle kosta. Efter lite letande hittade jag en Lenova platta  som var hyggligt robust och IP52  certifierad, (vilket innebär att den ska klara tio minuter regn och vara dammtät). Den slog jag till på och efter inköp laddades plattan med Eniro på sjön som i pro versionen kostar 180 kronor per år. Därmed hade jag en navigator med tio tums skärm och kort för i runda slängar två tusen kronor.

Funkar det?

Ja, är det korta svaret på frågan. Det funkar utmärkt. Eller i alla fall helt OK och enligt förväntan.

Men först ska sägas. Tänker du köra Eniro appen är det Pro versionen som gäller. Den visar fart, positon och du kan lägga in rutter och den har tracker.
Dessutom kan den ladda ned sjökort så att du har korten i plattan även när du är off-line, och så länge du har mobiltäckning har du AIS täckning . Dvs. du ser båtar kring dig som har AIS. Allt det här är funktioner som du behöver för att kunna använda den som plotter, men som saknas på gratisversionen. Den är med andra ord är en leksak.

Finns det inget att klaga på? Så klart, en surfplatta är en platta och inte en navigator. LJusstyrkan på skärmen är klenare än en på plotter.  Och så är batteriet lite känslig för värme. En solig eftermiddag stängde den helt sonika av sig. Självklart så kan man inte doppa den i vatten som riktig plotter. Har man inte en ruffad båt är ett vattentätt fodral en god investering.

Dessutom kan man använda den som en surfplatta, och som synes gick det utmärkt att titta på fotblolls VM genom att köra internetdelning från telefonen. TV antenn i gösstaken käns också plötsligt ganska ålderdomligt.

Ingen riktig plotter

På samma sätt är det med Enior på sjön.  Den är inte en komplett plotter.  Den har bara ett visningsläge och det är sjökort sett uppifrån. Det är optimalt. Sökfunktionen är dessutom lite klen. Du kan inte ange koordinater och att söka efter, orter öar eller andra geografiska platser är en tämligen osäker funktion. Söker du på ”Lurö” visar Eniro På sjön på en plats någonstans på Västgötaslätten. Däremot  går det utmärkt att söka ”företag och tjänster” ur Enios  register, men det är väl inte därför man har ett navigationsprogram.

Vidare säger man att appen ska gå att dela mellan olika enheter tex. platta och telefon. Men det funkar bara så länge du använder samma operativ, kör du som jag en Androidplatta och en I-pone ja då fungerar det inte. Eniro har en förklaring men men den låter en smula krystad,  Jag gissar att fler än jag som kör till exempel både Booking och Facebook på mer än en plattform…

Så sammanfattningen blir, Eniro på sjön och en surfplatta funkar utmärkt och kan nog för de flesta ersätta en plotter.

 

 

En ny båtsäsong med lustbåt

Ännu en båtsäsong och Lustbåt är tillbaka.

Lustbåt har varit tämligen tystlåten det senaste året. Även om det började bra med jolle segling redan i april, var förra året inte någon vidare lustbåtssommar, Det blev ingen båtsäsong att tala om.

Ett snöpligt motor fel och Stora Nimbusen blev liggande på land. Och varannandags väder gjorde att Pokusen inte heller kom i sjön.

-Så hur blir 2018 då?
-Det blir bra. Lite försenat men bra. Isen låg till halva april så jollarna fick hålla sig på land längre än i fjol. Men ändå, sista veckan i juni ringde till sist båtreparatören och berättade att delarna som varit restnoterade hos Volvo Penta hela våren äntligen kommit och nu var skruvade på plats. Ett par dagars laddande av batterier, lite hjälp från klubbens duktiga kranskötare och så var man äntligen i sjön och  ännu  en båtsäsong tar sin början även för stora Nimbusen.

Ännu en båtsäsong

Efter ett år på land det var en speciell känsla att sjösätta. Motorn startades och  genomföringar kollades. Den fick gå på tomgång en stund och en extra koll under durkarna innan vi la ut. Hur skulle det gå nu? Skulle mina värsta farhågor besannas, skulle det bara småtrilskas, eller väntade kalamiteter som man inte ens kan föreställa sig?

Det ska medges att det pirrade rejält i magen. Men undan för undran ersattes det nervösa pirrande av dieselmotorn välbehagliga vibrationer i takt med att vi rundade bruket och sedan gick in i älven. Och kanske blir läsaren besviken att vi kom hem utan några mer spännande incidenter än att vi hörde kölen smeka sandbotten i älven där vattenståndet börjar bli högsommar lågt.

 

Stay Tuned.

 

 

Nimbus 2600 bildsida

Den här sidan är en sida med bilder av och med vår Nimbus 2600 Chihiro.

Förtöjd vid bryggan

Vår Nimbus på väg genom sensommarkvällen utanför Tynäs

 

TAMD31 i all sin prakt

Köket med sin nya lucka i Plexiglas där det en gång satt en ugn

Kuddrum aka akterhytt

Bordet i doghouse

I dag blir det bara en bild av Chihiro

Hunden på sin favorit plats i båten.

En översikt av våra profilprodukter. Den babyblå sjösäcken har aldrig varit vackrare.

Två experter i mottorrummet

 

 

Lågtryck när barometern den faller

Ute så stormade det. Jag läser 975 hekto Pascal eller om man så vill 730 mm kvicksilver på barometern. Det är lågt i jämförelse med de 1012 som sägs vara normala på mina latituder enligt SMHI. Samma källa som berättar att  950 och 1050 hPa är de värden som lufttrycket brukar variera kring i vårt land.

Barometern

Barometern visar lågtryck

Medan jag skriver det här och kollar upp lite fakta om lufttryck faller barometern två streck till. Sedan lär jag mig att förutom att experimentera med kvicksilverbarometrar och namnge enheten för tryck skapade den franske vetenskapsmannen Pascal föregångaren till roulettspelet.

Barometern årets julklapp?

Jo, så är de i alla fall för mig. Min dotter gav mig en barometer i julklapp. Sedan dess följer jag lufttryckets variationer så fort jag får chansen.

En stormig afton följdes av en betydligt lugnare morgon och fram emot middagstid visade sig en blek vintersol. Men som den man av fasta värden jag nu blivit lät jag mig inte förledas. En blick på barometern talade om att den bara rört sig en smula uppåt. Och slutsatsen blir att det nog bara är en varmfront som drar förbi innan lågtrycket på nytt fördjupas. Den påföljande kollen  med SMHI bekräftar misstanken. Och jag kan behagligt luta mig tillbaka och ställa mig frågan vad man ska med appar och andra nymodigheter när man har en ordentlig barometer.

Barometern – Analogt så det förslår

Frågan känns extra befogad en dag som denna då min telefonen bestämde sig för att sluta fungera. En händelse som jag inte ska trötta ut läsaren med, genom att berättar om den förvirring som uppstått. Inte för att jag fått låna en ny telefon, utan för att för att det krävs att för kunna ladda ned Bank-id appen till telefonen krävs att man först med hjälp av Bank-id appen loggar in på internetbanken och laddar ned Bank-id appen innan man kan ladda ned den Bank-id app som krävs för att kunna logga in på internetbanken för att ladda ned sagda Bank-id app till telefonen.

En analog barometer känns i sammanhanget mycket tillförlitlig och hälsosam. Inte minst med tanken på att barometern numera är fri från kvicksilver. Den är nämligen en så kallad Paulinbarometer aka. Aneroidbarometer som i stället för med kvicksilvrets hjälp bestämmer lufttrycket med hjälp av en lufttät metalldosa.

Den fungerar så att när lufttrycket ökar eller minskar pressas dosan i hop respektive vidgas, i lådan finns en fjäder som påverkar en nål i sin tur på en urtavla pekar ut  vilket lufttryck det är just då. En trivsamt miljövänlig pryl uppfunnen av den svenske vetenskapsmannen J.G Paulin till lika något som kräver att den vetgirige lämnar internet till förmån för Nationalencyklopedins band nr. 15.  

 

 

Advektionsdimma en naturlig förklaring – del 1 Spökskepp

I dag börjar Lustbåts sommarläsning. En riktig skepparhistoria, som publiceras i tre delar. Men för dig som inte orkar vänta så finns den att ladda ned  som PDF En naturlig förklaring

Om du gillar den ladda ned, dela och sprid till dina vänner!
/Mårten

Del ett – Spökskepp

ankareDet finns inga spökskepp. Inga båtar har dömts att i evighet fortsätta sin seglats över haven med eller utan sin fördömda besättning. Bakom varje drivande fartyg eller vrak finns en naturlig förklaring. Seglande skepp på oceanen, långsamt sjunkande skutor vid drömmarnas kaj och alla de båtar som på snart sagt varje båtklubb lämnats av sina ägare i glömda raden kan alla verka både skrämmande och spöklika och ge uppslag för skepparhistorier och skrönor, men mer än så är det inte. Det finns alltid en naturlig förklaring.

 

Sträckan genom Norra Skärgården ut till Sandskär är en fin tur som tar några timmar. Det finns två vägar dit. Antingen gör man som seglarna och sträcker rakt över Sunnanfjärd, eller så väljer man den skyddade farleden som går i en vid båge längst bukten i skydd av öar och holmar.

Sommartid väljer många motorbåtar att gå rakt över fjärden om vinden inte är för stark. Men det var tidigt på säsongen och även om det bara blåste en svag bris, valde jag den inre farleden.

Så här i efterhand kan man säga att jag borde ha förberett mig ännu bättre. Men det hade gått fort. Det hade verkat som en bra idé att gå ut till Sandskär mitt i veckan. Att ligga där några vårdagar och göra klart ett skrivjobb som verkligen krävde att jag fick vara i fred och koncentrera mig.

Mobilen hade jag slängt ned i datorväska tillsammans med laptop, pennor, block och en del litteratur. Sedan hade jag svängt förbi hemma, stoppat ned datorväskan i sjösäcken och fyllt på med några ombyten och en tjock tröja. Jag tog på mig seglarjackan innan jag på vägen till bryggan stannade till på ICA där jag plockade åt mig bröd, smör, dricka och middagsmat nog för några dagars på sjön.

Stora GPS:en blev kvar hemma. Så här tidigt på säsongen, innan vi har vakt på båtklubben lämnar jag den ogärna ombord. Å andra sidan kan jag navigera med papperskort och kompass om det tryter. Men sträckan ut till Sandskär har jag gått så många gånger att det knappast behövs för att hitta dit så länge sikten är klar.

Det kallas för advektionsdimma. Den är vanligast på våren och bildas när varm och fuktig luft blåser över ett kallare underlag och avkyls underifrån. Då täcks öar och fjärdar av en märklig dimma som kan ligga kvar i flera dygn. Jag borde tagit den med i min beräkning.

Den kom från ingenstans, och omslöt hela båten. Vattenytan som varit vänligt krusad blev märkligt stilla och på bara några minuter försvann den blå himlen och solen. Det gick inte längre att okulärt orientera sig.

Jag drog av på farten och försökte få syn på något känt landmärke. Det var hopplöst. Sikten var nere vid noll och det kändes som om till och med pulpiten i fören höll på att slukas av dimman. Jag försökte fundera på hur långt jag kommit. Hade jag passerat Kråkskär eller var det Holmön jag nyss sett. Men jag insåg att jag varit för ouppmärksam och borta i egna tankar för att nu kunna säga var jag var.

Jag la i friläge. Båten gled nästa ljudlöst genom vattnet innan den blev liggande stilla. Bara ett svagt brum hördes från motorn. Jag började sjunga, en entonig sång där motorn fick fungera som basstämma. Det kändes tryggt och gjorde att jag kände mig lite mindre ensam.

oooOOOooo

Fortsättning följer!

Fürerscheinfrei & Bootcharter Hanseboot 2 #blogg100/58

Fürerscheinfrei

Fürerscheinfrei – är ordet på allas läppar

Temat är charter och fürerscheinfrei när det är dags för tredje delen om Hanseboot och tysktbåtliv,  I Sverige är varje fritidsskeppare av rang till lika båtägare. Och riktigt båtliv handalar om skärgård och hav. I Tyskland är det annorlunda. Det första vi möter på Hanseboot är en hel avdelning med bootcharter och resor.

Visst finns här uthyrare som lockar med seglatser i Medelhavet, Karibien och andra fjärran vatten. Men det som dominerar utbudet är uthyrning av båtar längs den tyska kusten och på de kanaler och floder som genomkorsar Europa.

För många tyska fritidsskeppare tycks alltså vinterns båtliv bestå i att välja resmål och hyra båt för sommarens färder. Och uthyrarna lockar gamla och nya kunder med trohetsbonus och mässrabatter.

Tänkt vad trist det är att varje år kajka rund i samma vatten, eller att transportsegla. I stället kan du på snabbast möjliga sätt ta dig dit du vill segla. Där tar du din båt i besittning och kastar loss. Glöm allt slitsamt vår och höst underhåll. Ha bara koll på om den båtmodell du vill har är fürerscheinfrei . Sedan väljer du om städning, lakan eller till och med inköp av mat för din vecka ombord ska ingå. Det är bara att kryssa i beställningsformuläret och faxa (!) det till båtuthyraren.

-Så när som det där med faxen, kan det bli enklare?

Fürerscheinfrei

Fürerscheinfrei innebär att en båt är så lien och eller långsam att den får framföras utan båtkörkort. Det är också lösenordet för många uthyrningsfirmor och de båtar som säljs på Hanseboot.  Att framföra en båt i Tyskland är annars omgärdat med stränga regler. Så för den som verkligen vill erbjuds utbildningar och kurser för att framföra motor och segelbåtar i varierande storlek på olika vatten. Från små jollar till stora yachter.

kapsejsa

Träna på att kapsejsa i denna jigg!

Inte minst fascineras vi över den speciella jigg i vilken man på land kan träna på att ta sig upp i en kapsejsad jolle.

 

 

Lustbåt är halvvägs framme på bloggresan, #blogg100/50

halvvägs

Halvvägs till sommaren

I dag är Lustbåt halvvägs i #blogg 100. 50 inlägg är skrivna sedan sjösättningen av årets #blogg100 den första mars. Och 50 är kvar till den riktiga sjösättningen. Vad har då hänt? Men framför allt hur fortsätter resan med Lustbåt på årets #blogg100 färd?

När jag började hade jag en liten lista med saker jag ville blogga om. En del har blivit inlägg, andra inte. Forshaga Kanal har fått mer plats än jag vågat hoppas på. Tre inlägg på temat ”Sagan om Storebro” blev tillsammans med inläggen om original vs. pirat de mest lästa och kommenterade.

Halvvägs och vidare.

Nej jag tänker inte fördjupa mig i det som varit. Halvvägs nöjer mig med att glatt notera att Lustbåt.se har fått fler och fler läsare under våren. Och att när flera inlägg på samma tema väcker intresse hos fler, och faktiskt också är lättare att skriva är det rätt kurs att fortsätta på. Utan att vara säker gissar jag att det är en kombination mellan äkta läsarintresse och det sätt som sökmotorerna indexerar sidor och levererar svar på sökfrågor.

Båtdesign, mer båtmässa och mat, är tre ämnen som jag tänker lägga lite tid på under den kommande halvan av #blogg100. I datorn finns  utkast och bilder från vår resa till Hanseboat i Hamburg i november som kan kanske vara spännande. Löpande rapporter om vårrustning, jolle segling och till slut ett avslutande om sjösättning. Så får det bli!

Sagan om Storebro del 1 – en drömbåt och en båtdröm #blogg100/42

sagan om Storebro

Storebro 31 – bara en dröm i sagan om Storebro?

En enkel skiss på ett papper är det kanske inget annat än bara en bild av en båt? Hur gärna man vill är vägen därifrån via konstruktionsritningar och pluggar till en färdig båt lång. Ändå krävdes inte mer än en enkel bild av en båt och namnet ”Storebro” för att nyheten om en ny Storebro är på gång för att skapa headline news i skandinavisk båtpress i början av april. Inte för att det finns någon båt, utan för att vi så gärna vill berätta sagan om Storebro, en gång till.

Sagan om Storebro är en berättelse som passar vår tid. Den börjar med att brukspatron – själv var en man sprungen ur folket. En kväll under en promenad får han se en grupp baltiska flyktingar bygga ihop en båt. Här i mötte mellan nyanlända flyktingar och småländskt entreprenörskap läggs grunden för ett av landets mest framgångsrika båtvarv. Båtbyggnation börjar som en liten avdelning på Storebro bruk.  Men under åren ska den växa sig stor. Så stor att den  till och med blir större än brukets gjuteri och mekaniska industri. Och framgångssagan kröns med att självaste kungen blir stolt ägare till en Storö IV medan de allt lyxigare båtarna gör en succé på exportmarknaden inte minst i det fjärran Japan.

Men som alla vackra sagor har även denna sitt slut. Ett inte så lyckligt slut. När brukspatron blev gammal tog nya ägare över. Storebro slogs samman med Nimbus och Ryds av Viamare koncernen. Med ett program som täcket allt från Ryds små ekor och dagstursbåtar via Nimbus till lyxiga Storebro var nog tanken att täcka alla motorbåtssegmentet. Men så blev det alltså inte. I stället blev Viamare/Nimbus koncernen ännu ett misslyckande i paradgrenen ”oförmåga att göra stordriftsfördelar i svensk båtindustri”. Vad som var stora felet är väl svårt att säga men i finanskrisens kölvatten slutade sagan 2014 med konkurs.

Ett sorgligt slut på sagan om Storebro.

Ryds och Nimbus fick snart nya ägare med friskt kapital och gjorde omstart som båttilvverkare. För Storebro har det svårare att komma på rätt köl. För även om företaget fick ny ägare i Roger von Haugwitz 2012, har några båtar inte gått av stapeln på varvet i Storebro.