Fyllkajan – en vanlig sjöfågelart

Båtliv ger möjligheter till många fina naturupplevelser . Inte minst är det fåglar som lever i våra maritima miljöer. Med en fågelbok ombord kan även den som inte är ornitolog bestämma en mängd olika arter och få ut ännu mer av sitt båtliv.

Men alla möten med djur och natur är inte alltigenom trevliga. Det finns många berättelser om hur besättningar väckts av skränande måsar eller funnit badviken ockuperad av bajsande Kanadagäss eller arga svanar,  samt en talrik men mindre väl beskriven art är också arten Monedula Pickalurvus Vulgaris, eller som man också säger ”Vanlig Fyllkaja”.

Den vanliga fyllkajan häckar sommartid längs hela Sveriges kust och syns vanligen i och kring hamnar. Till sjöss håller den sig oftast nära land och även om iakttagelser varje år görs ända ut i ytterskärgården är det sällan den siktas på öppet hav.

Kännetecken på Fyllkajan

Dräkten kan variera men Pickalurvus känns alltid igen på sitt röda ansikte och de glänsande ögonen. Den är i motsats till de flesta fåglar främst aktiv på eftermiddag och kväll. Fram emot lunchtid brukar den ge sig tillkänna genom ett karakteristiska pysande ljud. Det följs av ett mer eller mindre frekvent tutande som kvällstid övergår i sång eller till och med brölande. Ibland görs detta under dans tills den slutligen söker vila, inte sällan med ett ljudligt snarkande läte.

En speciell variant är den Pickalurvus som förkommer i mindre insjöar där den söker föda i form av insjöfisk. I motsats till den vanliga fyllkajan som ofta lever i grupper är den ensam eller parlevande. Dessutom inskränker sig dess läte endast till pysande och tutande. Den håller sig i allmänhet stilla förutom då den markerar sitt revir, vilket ibland åtföljs av ett ljudligt plaskande. Dessa skillnader gör att den ibland benämns som en egen art, Monedula Pickalurvus Eka.

Under en längre tid har det diskuterats om Monedula Pickalurvus är att betrakta som ett naturligt inslag i vår fauna. I mångt och mycket liknar diskussionen den som förs kring skarven. På senare år har Kustbevakningen fått ett ansvar för att begränsa förekomsten av fyllkajor och dess skadeverkningar. Av somliga sägs det vare en onödig och obefogad utrotningsjakt. Fyllkajans skadeverkningar påstås av dem vara ytterst begränsade, och i viss mån till och med kanske ett pris vi måste vara att beredda betala för en levande kust och skärgård.

Ändå måste det sägas att även om fyllkajan endast undantagsvis är aggressiv förekommer varje år tillbud där sjöfarare skadas eller till och med dödas i möten med dem. Därtill ska läggas många incidenter som kunde utvecklats till verkliga olyckor.

Främst är fyllkajan dock farlig för den egna partnern och sina ungar som kan råka mycket illa ut. För omgivningen är Pickalurvus mest ett störande inslag, och inte minst barn kan bli rädda för dess högljuddhet, närgångenhet och oberäknelighet.

 Övervintring

Även om Fyllkajan är en tämligen vanlig sommartid är lite känt om dess övervintring. Iakttagelser har gjorts på så skilda platser som i svenska fjällen, Alperna, Kanarieöarna och i Thailand. Andra menar att den äkta Monedulan pickalurvus är en endemisk stamfågel som gärna söker sitt vinterkvarter i olika utrymmen som till exempel båthus där ett visst tutande sägs förekomma även under den kalla årstiden.

Leta inte efter mig i Bläsinge

Bläsingen Fiskeri och Hamn Museum

Bläsingen Fiskeri och Hamn Museum

Landsvägen längs Ölands östkust går en bra bit upp från stranden. Där slingar den sig fram mellan byarna. Fälten mellan havet och landsvägen är bördig gammal sjöbotten som sluttar mot en flack och öppen kust. Här och där går vägar ned mot stranden och gamla fiskelägen. Ett av dem är Bläsinge, en hamn som Lustbåt besökte i somras; landvägen. 

 Det är en dag i juli med sol och en mild bris. Tre fiskebåtar ligger vid kaj. Här fiskas det fortfarande. På land står fisklådor och de har knippen med flaggbojar med svarta och orangea flaggor för att märka ut nät ombord. Jag funderar på om flaggorna kallas styor, som på Österlen. I en vagn säljes det rökt fisk och en bit bort finns badstrand och en enkel campingplats med självbetjäning. 6 Euro, eller 50 kronor per natt kostar det.. Men där finns också ett jättelitet museum i en av de små fiskebodarna vid kajen.

Bläsinge fiskeri och hamn museum

Utställningen har två delar, var och en cirka tio kvadratmeter. En är en bevarad gamman fiskebod. Så som jag minns att de såg ut i Edvins ålabod på när jag var liten. Där stod en stol, en gammal Archimedes motor, nät och en hylla med burkar med okänt innehåll.

En fiskarehodda

En fiskarehodda

Den andra delen är inte större, men där är väggarna modernt vita och på dem sitter fotografier från Bläsinge; infrusna fiskebåtar, havererade fartyg, minnen från kriget och kronprins Karl Gustav på fisketur som liten pojke. Den som vill kan köpa ett vykort, eller lägga en slant i sparbössan. Jag lägger en slant.

På vägen tillbaka ser jag att man kan hyra en av bodarna. Jag tittar in genom fönstret. Den har ett litet pentry, en säng och ett litet bord med några stolar. Jag tar ett foto av skylten och bestämmer mig för att om jag någonsin känner för att var väldigt mycket i fred ska jag ringa det där numret och be att få hyra stugan off season.

img_6033Här kommer jag att få vara i fred, för hit kommer ingen att leta efter mig, och här kommer ingen att lägga märkte till mig, eftersom det förmodligen inte finns någon här i oktober eller mars som lägger märke till någon. Jag kan alltså ägna mig åt att i lugn och ro gå längs stranden och titta mot horisonten tills jag tröttnat på att vara i fred.

Fast i isen. Överraskad eller dömda på förhand?

Varje år är det någon båt som bli liggande kvar i sjön. Bortglömd och försakad av ägaren fryser den fast i isen. Överraskade av den första köldknäppen kan man kanske tro. Men Lustbåt har en annan teori. De här båtarna är dömda på förhand.

vinterDet var en rekordvarm september. Men att jag badade så sent som första helgen i oktober är svårt att tänka sig när november kom med snö och kyla. Själv höll jag båten i sjön till mitten av oktober. Då insåg jag att det var slut med bryggsegling och årets sista färd gick genom en nästan torrlagd älvfåra ut till Sörvikshamnen.

Det var inte många tum vatten under kölen, i bland inget alls. Rännan söder om den stora sandbanken nedströms Jakobsbergsbron var smalare än någonsin. Med nöd och näppe, motorn på tomgång och hjärtat bankade som en hammare i bröstet, letade jag mig fram längs vasskanten medan kölen gång efter gång hade bottenkänning. Och även om befolkningen på Hammarö knappast är kända för sin ondsinthet var det inte utan att jag förstod hur Marlow och de andra ombord på ”The Nellie” kände sig.

För mig var dramatiken snart över. Under broarna i Skoghall passerade vi galant. Sedan mötte och  tackade Vänern för i år med fritt vatten, frisk vind och lagom vågor innan kranen med två sling runt skrovet lyfte och la Chihiro tillrätta på sin vagn.

Kvar i isen.

Men värre var det för andra. När isen kom låg några båtar kvar. Isen kom tidigt och isen la sig fort.  Frågan är ändå om det var så att isen kom som en överraskning, eller om de egentligen var dömda på förhand.

Allt hade egentligen börjat redan i augusti. Redan då kan man ana vilka båtar det är som inte kommer att vara uppe i tid: En sommarstorm och när jag kom ner till bryggan låg hon halvvägs ut med bara aktern förtöjd. Jag och en båtgranne drog in henne till bryggan med en båtshake. Det visade sig att skepparen hade nöjt sig med låskättingen för att förtöja henne i fören. Den kanske stod emot tjyvar, men när vinden ryckte och slet, slutade allt med att ringen i bryggan rycktes loss. Vi förtöjde henne nödtorftigt med en bit lina. Min båtgranne som visste vem som ägde båten, sa han skulle ringa och säga till att hen borde ta hand om sin båt.

Men hon blev liggande. Ingenting hände. Någon vecka senare  friskade vinden i på nytt och ryckte och slet i förtöjningen. Den lina vi tillfälligt använt  var på väg att ge upp. Jag lossade en fender och förstärkte förtöjningen med fenderlinan. Inte mycket men det höll. Och den förtöjningen har fungerat sedan dess. Och där har hon legat med veckorna har gått, och nu i veckan la sig isen.

Slussdebatt i Trollhättan utan fritidsbåtar!?

Slussarna i Trollhättan är till åren komna och måste ersättas med nya. I media pratas det mycket om vänersjöfarten och dess betydelse för industrin.  Men det talas väldigt lite om slussarnas betydelse för fritidsbåtslivet i Vänern i dag. Och om dess stora outnyttjade potential för båtturismen i framtiden talas det inte alls.

Lite läskigt, ska vi klara det här?

Slussen i änden av Karls grav tar dig ut i Göta älv.

D som följt med Lustbåt känner till frågan. Men nu har frågan äntligen nått gammelmedia och politiken.

Med svarta rubriker har slussarna i Göta älv tagit plats i lokalmedia kring Vänerns stränder. Innan de gamla faller för åldersstrecket år 2030 måste beslut och pengar till nya vara klara, annars är den kommersiella vänersjöfarten ett minne blott.

Utan sjöfart kommer både industri, arbetstillfällen och miljön att bli förlorare.
Men frågan borde inte stanna med det. Fritidsbåtslivet är helt lämnat åt sidan i diskussionen.  Det är så klart något Lustbåt inte kan acceptera. Båtliv är en del av turismindustrin, och  för framtiden lika viktig som pappers och verkstadsindustri.

Slussar för fritidsbåtar

Den 93 kilometer långa Göta älv är vägen till havet för många av Vänerns fritids skeppare. Det är många som varje sommar tar sig till havet via kanalen, och vidare längs Västkusten, Danmark eller ännu längre.  Andra reser motsatt väg. Både Göta och Dalslands kanal behöver älven för att besökare ska kunna ta sig till deras utlopp i Vänern.

I diskussionen om framtidens slussar måste tänka till om morgondagens båtliv, och vilken roll Vänern ska spela i det: I jämförelse med Västkusten är Vänern närmast oexploaterat, och Göta älv som i dag av många upplevs som en tämligen trist och oinspirerande transportsträcka har inte den  förutsättningar att bli ett resmål i sig själv?

intelligent design och Kölsvinskôrv – Mer rengöring

Ibland stöter man på saker som funkar så förträffligt att man helt enkelt inte begriper hur det går till.  Det är som om de hade någon form av inbyggt förstånd. I mötet med smarta uppfinningar och fiffiga lösningar tar sig Lustbåt i dag teologiska toner och funderar över intelligent design

kolsvinskorv

Kölsvinskôrv ett stycke intelligent design efter fullgjort värv.

En sådan sak är kölsvinskôrvar och de speciella dukar som är gjorda för att suga upp och torka bort olja samtidigt som de inte suger åt sig vatten. Alla som försökt torka bort olja med papper eller trasa förstår vad jag talar om. Det blir dyngsurt och en kletig blöt massa. Som oftast handlar det mer om att kleta ut oljan än att göra rent.

Ett oljefilter rymmer ungefär en halv liter olja. Det gamla oljefiltret hade ingen backventil. ( Här pratar vi om en mindre intelligent design. ) När jag lossade filtret rann det ut en skvätt olja i båten.  Det mesta gick att torka upp med hushållspapper. Men ändå rann det ner en del  kölsvinet där fick det ligga…

Intelligent design suger.

Sen hände det som inte ska hända, en plugg i sjövattenkylningen vibrerade loss. Det kom in duktigt mycket vatten.  Och oljan som är lättare än vatten flöt upp och bildade en tunn oljefilm på den vattenyta som nu var lika stor som motorrummet är brett och långt. När vattnet sedan drog sig tillbaka häftade denna film fast på skott, motorblock och durk.  Något måste göras. Jag försökte med en vanlig trasa. Det funkade så där.  Någon föreslog att jag skulle spruta på avfettning och sedan på nytt fylla motorrummet med vatten för därefter att pumpa ut sörjan långt ut på sjön. Både miljömuppen och skepparen i mig vrålade NEJ!

I båtaffären hittade jag en Kölsvinskôrv.  Det är en  svensktillverkad produkt från Västsverige, som därför heter kösvinskôrv, och inte kölsvinskorv vilket somliga (läs alla) båttillbehörs firmor tycks tro.  Jag tryckte ned den i det slagvattnet som var kvar i kölsvinet. På något sätt verkade den kunna skilja på vad som var vatten och vad som var olja.  Den sög till sig olja men förblev i princip torr. På samma sätt var det med de oljedukarna.

Än en gång pratar vi intelligent design. På något magiskt sätt förmådde de i motsats till de trasor och papper som jag tidigare använt suga upp oljefilmen som kletat fast på motorrummets väggar. Det blev helt plötsligt var (nästan) lika vitt som den dagen Chihiro lämnade plastfabriken i Sysslebäck. Ja, det gick till och med att torka bort den olja som fastnat under propelleraxeln trots att där stod lite vatten kvar.

-Nu återstår bara en sak, svaret på frågan om hur man kommer åt att torka under själva motorn?

 

Hunden som kräktes – Rengöring III

Två inlägg om ättika har nu nått över tusen unika besökare. Kommentarer har gjorts, frågor har ställts och Lustbåt har nått långt utanför den vanliga skaran fritidsskeppare. Hur blev det så här? I dag bjuder Lustbåt på berättelsen om hur människans bäste vän – hunden – genom att kräkas på fina mattan la grunden till Lustbåts virala succé om ättika.

Hunden på sin favorit plats i båten.

Hunden på sin favorit plats ombord.

Som Lustbåts trogna läsare redan vet har vi även där har en cockerspaniel att tacka för seglarskorna. För er andra: När seglaren Paul Sperry en vinter kanade om kring på isen travade hans fyrfota vän på som om inget hade hänt. Men i stället för att hänga läpp kollade Sperry in sin fyrbente väns trampdynor. Och deras deras mönster tog han som förebild när han hittade på sulan med det vågiga mönstret och uppfann Sperry Top-siders och seglarskon.

Som om detta inte vore nog ska vi snart se har även en cocker har en avgörande betydelse i historien om hur ättikan kom med ombord i Lustbåt.

Hunden Kräks

Allt började med att vår cockerspaniel Ricky aka. Salty Dog fann och åt upp ett halvt kilo smör. Även om det smakade honom väl, var detta  mer än hans mage tålde. Därför gick hunden tämligen snart och spydde upp det smöret på fina mattan, varpå en stank av härsket smör la sig tung över TV-rummet. Smöret torkades upp, men doften av smörsyra var kvar.

För den som aldrig känt doften kan sägas att härsket smör luktar väldigt illa, och det behövs väldigt lite smörsyra för att den mänskliga näsan ska känna dess odör. Att hunden sedan har en nos som  är tusen gånger känsligare för den doften, kan – men ska kanske ändå inte, med tanke på allt illaluktande som hundar gärna äter och rullar sig i –  i detta fall ses som en förmildrande omständighet.

Nå väl. Det provades med vädring, såpa, parfym och doftljus men allt till ingen nytta. Med en doft som ett ruttnande lik gjordes ändå ett sista försök och mattan sändes iväg till kemtvätt. Efter en vecka var mattan tillbaka, tillbaka var då också stanken.

I ren desperation innan den dödsdömda mattan skulle köras till tippen hälldes en skvätt ättika i en skål som stod på den öppna spisen. Då hände något märkligt. Stanken klingade av. Och efter någon dag var den borta till och med om man doppade näsan i mattan. Ättikan hade på något vis neutraliserat smörsyran.

Var idén kom ifrån vet jag inte. Men sedan började jag sätta ättika i båten. En skvätt i kopp stående ombord visade sig vara bästa medicinen mot påväxt och jordslag på kapellet och de svarta små prickar som så gärna dyker upp här och var ombord. Lite ättika i luften hade tydligen förmågan att döda mögelsporer. Resten är som man säger historia. Och allt detta kan vi alltså tacka vår trofaste vän, den älskade hunden Ricky som åt lite mer smör än han tålde.

Ättika FAQ – hur gör man, Rengöring II

ättika är dagens undermedelGårdagens inlägg om ättika ledde till många frågor och kommentarer om ättika som rengöringsmedel i båten. Här har jag samlat de flesta av dem. Ställ fler så fyller jag på!

  • Vad ska man använda för ättika? -Jag använder 12-procentig ogräsättika, en femlitersdunk kostar under hundralappen och finns i trädgårdsbutiker, Jula, Biltema och andra stormarknader.
  •  Vad är ättika? – Ättika är salunamnet för ättiksyra som blandats med vatten. Ättiksyra eller etansyra har den kemisk formel CH3COOH och betecknas med E 260 när den är tillsatts i livsmedel.
  •  Vad är fördelen med ättika?– Det är billigt, det är snällt mot miljön och framför allt mycket effektivt. Ättika är surt och löser de flesta former av smuts. Det är lätt att jobba med och bildar inte kladd eller skum som måste sköljas bort.  Det lämnar inte heller kvar organiskt material som kan blir näring för nya mögel eller svamp angrepp.
  • Är ättika farligt? – Ättikssyra är inte brandfarligt, är stabilt och medför inga långvariga hälsorisker. Men vid kontakt eller inandning kan det vålla obehag. Det kan svida om du får det på huden och dimman som bildas när du använder sprutflaska är obehaglig att andas in.  Du ska därför ha handskar, någon form av andningsskydd och skydda ögonen när du använder det till storrengöring. Självklart är det farligt och mycket äckligt att dricka ättika. Flaskor ska därför märkas tydligt och hållas undan från små barn.
  •  Hur gör man?  – Inombords . Vid storrengöring häller jag outspädd ättika i en blomspruta. Sedan sprutar jag på väggar fönster, tak, skott, durk etc. Jag låter det verka en stund innan jag eftertorkar med en fuktig duk som jag med jämna mellanrum sköljs ur i en hink rent vatten. Ättika löser kalk rost och andra avlagringar och är därför som gjort för att gör rent porslin och toalett ombord. Det tar då också bort dålig lukt.Koppar och glas som fått avlagringar eller missfärgats kan torkas med ättika, eller få stå med en skvätt i. För annan rengöring använder jag en trasa fuktad med ättika och torkar rent. Det är då oftast inte nödvändigt att eftertorka. Skrov och däck utvändigt – blöt ytor med ättika skrubba med däcksborste som du doppar i vatten med jämna mellanrum. Ättika fungerar även för att rengöra rutor och trädetaljer.     Ättika som underhållning – att ha ett par koppa ättika stående ombord tar bort dålig lukt  och  minimera påväxt av mögel och förhindrar jordslag på kapell.
  •  Påverkar ättika plast? – Nej ättiksyra är stabilt och varken fräter på eller reagerar med plast eller gelcoat. Det innehåller inte heller slipmedel som mattar ned ytan.
  •  Fungerar ättika på textil och mjuka material?  – Ja, det  är utmärkt att använda på sådant som textil trä och mjuka vinylpaneler då det tränger in i ådringen och materialet där andra rengöringsmedel inte kommer åt. Textil. linor, klädsel eller kläder som luktar illa kan tvättas i tvättmaskin med en skvätt ättika i tvättmedelsfacket.
  • Kan ättika användas till alla ytor i båten?   – Ja, trots att det är starkt har jag aldrig varit med om att det lämnat spår, blekt eller på annat sätt påverkat material på vare sig plast trä eller annat material.  Är du osäker prova på en liten hörna.
  • Luktar det ättika när man gjort rent med ättika? Nej, tvärt om ättika tar bort dålig lukt, men den lämnar ingen stark doft efter sig.  Att ha en kopp med ättika stående i båten är ett bra medel mot så kallad skutlukt.
  •  Om ättika inte fungerar? – Enligt uppgift ska ättika blandat med bakpulver vara kanon om du behöver något med ännu mera bett i.
  • Vad kan man inte göra rent med ättika?  – Ättika löser kalk, använd det därför aldrig till att  rengöra därför aldrig marmor. Likaså är det inte speciellt bra för att lösa matfett och kan därför inte användas som diskmedel.
  • Är såpa lika bra som ättika?

    –    Såpa är ett miljövänligt och effektivt rengöringsmedel.  Den görs  av tallolja som är ett vegetabiliskt fett. Därför blir resterna mat och näring för kommande generationer mögelsvampar om man inte sköljer mycket noga. Såpa bör därför inte användas inombords.  Den som har gott om pengar kan självklart också köpa andra specialrengöringsmedel för båtbruk.

Rengöring I – ogärsättika

När måsarna bajsat färdigt och lämnat viken är det dags för rengöring. I början av sommaren kläcks de uppe i våtmarken som tar vid uppe i vikens sydvästra hörn. Kring midsommar börjar de så flyga. Somliga år har de varit en riktig plåga. Perioden mellan att de lämnar bona i våtmarken tills de ger sig av ut på sjön brukar de använda båthamnens bryggor som fritidsgård. Det lämnar sina spår, men nu är däcket åter vitt och vackert.

De flesta båtägare försöker på olika sätt skydda sina båtar mot bajsattackerna, inte minst om man har en relativt hög båt och dessutom ligger långt ut på bryggan – som jag. Somliga täcker med japanpress eller bil bilkapell, andra använder snurror, gamla CD-skivor, ugglor eller ormar i plast. Själv har jag köpt markisväv som jag spänne fast ovanpå kapellet. I år hade kommunen satt upp fågelskrämmor i form av drakar som ska se ut som rovfåglar.  Det funkade ganska bra, förutom att några av dem blåste sönder.

Dags för rengöring.

Men när måsungarna bajsat klart och gett sig i väg var det dags att städa däcket från sommarens nedfall.  Under åren har jag provat varjehanda metod och teknik för rengöring. Högtryckstvättar, båtschampo, såpa, diskmedel, eller skurborstar.  Det har gett ett varierat resultat. Det som funkar sämst är dyra båt schampo; har man otur blir båten väldigt löddrig och sedan är det ett helvete att få bort allt kladd. Så i år tänkte jag prova något nytt.  Efter ett tips i norska båtmagasinet tvättade jag båten med ättika inombords. Sedan dess har jag alltid en flaska ombord.  Frågan var om det skulle funka lika bra på däcket och överbyggnad.

Jag skvätte ut lite ättika på fördäck. Sen tog jag däcksborsten, doppade den i sjön o började skrubba lite förstrött. Här borde jag tagit en hel serie bilder. Ni vet före & efter, med & utan etc. etc. Det gjorde jag inte.  Men det funkade! Till och med i där däcket är räfflat för att man inte ska halka blev rent med några tag med borsten.  En dunk ogräsättika kostar en dryg femtiolapp. Den räcker rätt länge. Mer dramatiskt än så är det inte.

Paraplydragg reservankaret man helst inte vill använda.

ankare

Min paraplydragg klar för att (inte behöva) användas

Så där, nu har jag gjort i ordning mitt reservankare. För säkerhets skull ska man alltid ha minst två ankare ombord. Det är en paraplydragg. Ni vet en sådan där otymplig sak som fäster lika illa på alla bottnar.

Jag vet precis vid vilket tillfälle jag inte vill använda det. Och det är enda gången jag kommer att behöva det. En paraplydragg på åtta kilo är ett tungt jävla beläte.

Om jag någonsin behöver använda min paraplydragg

Om  jag någonsin behöver använda den, vilket jag hoppas att jag aldrig gör, då kommer jag säkert att förbanna mig  själv för min lathet.  Jag kommer att säga att jag borde ha ett ännu tyngre. Jag kommer att säga att jag borde haft fem meter kätting på min ankarlina. Jag kommer att säga att linan borde vara dubbelt så lång, minst.  Och jag kommer att förbanna mig själv för att ha stuvat undan draggen så det tog alldeles för lång tid att få fram den.

Plexiglas, hur gör man?

Plexiglas hur gör man

Nimbus 2600 gick av stapeln på 1980-talet långt före den era då Ernst och andra trivseltalibaner började bygga utekök och laga mat med otvättade fingrar och bara fötter. Man nog tänka sig att det var mor i huset som skulle göra kälknöl och glace au-four i den spis med ugn som ingick i standardutrustningen, medan lantvinet stod på kylning i kylskåpet som dock var extrautrustning.

Köket med nya luckan i plexiglas på plats

Köket med nya luckan i plexiglas på plats

Nu blev det nog inte så. De flesta båtugnar har nog inte mer än sporadiskt använts till något annat än att baka sockerkaka på mix eller för att sno ihop en smulpaj på hallon eller blåbär man funnit i land. Något som det förövrigt går utmärkt att göra i en burk-ugn. Det var därför sannolikt inte slitage av ugnen som låg bakom förre ägarens beslut om att fimpa ugnen och montera en bänkspis när det var dags att renovera köket ombord.

Detta var en god tanke. Men där ugnen tidigare suttit gapade sedan ett stort hål som även om det gav mer plats till förvaring inte var speciellt vackert. Eftersom en ny lucka i trä definitivt skulle se ”ditsatt” ut behövdes en annan lösning. När vi funderat ett år kom vi på att vi kunde prova med en lucka i plexiglas.

Exakt plats för plexiglas

Ibland är saker mindre problematiska än man tror. Det visade sig att hålet i pentryt under laminat skivan var exakt en teaklist och en skiva plexiglas från Biltema hög. Något som kan vara bra att veta för andra Nimbus 2600 ägare som tröttnat på sin ugn. Det enda som krävdes var att skivan kapades i lämplig längd, fick några hål för gångjärn och handtag.  Mer om själva bygget finns i bildgalleriet.

Bearbeta plexiglas

Jag ska ärligt berätta att jag aldrig tidigare jobbat med plexiglas.  Att googla gav inte mycket; Antingen sades plexiglas väldigt lättarbetat, eller så anmodades en anläggning med avancerad oljekylning.  Dock lärde jag mig att plexiglas är ett sådant där varumärke – uppfunnet av Otto Röhm  – som likt masonit, termos och frigolit blivit synonymt med produkten.  Egentligen heter plexiglas polymetylmetakrylat och det kan nog vara svar på frågan om hur det blev så.

-Men hur gör man? Här kommer mina erfarenheter:

Märka ut – Det funkade att rita på skyddsplasten – som fick sitta på så länge som möjligt – Använd en permanent marker penna efter att du först ritat med blyerts.

Såga plexiglas – I brist på en oljekyld anläggning använde jag en fintandad fogsvans. Men det gäller att vara lätt på handen. Tar man i om så bara lite känns lukten av smält plast. Tänk också på att inte dra isär bitarna för att få en bred springa att såga i. Speciellt viktig är det att du mot slutet sågar nästan vågrätt för att sista biten inte ska knäckas av.  Plexiglas är sprött i och kan lätt knäckas.

Borra i plexiglas – inte heller det krävde den oljekylda anläggningen. Dremot rekommenderas en vass borr, en lätt hand och att man är försiktigt och inte drar på fullt utan ger korta puffar med maskinen. Den slår lätt i skivan med risk för fula märken när man borrat igenom.

Montera plexiglas – Plexiglas är mindre elastiskt än så väl trä som metall. Skruven fäster alltså inte i materialet, och jag anar att en vanlig mutter riskerar att släppa.  Jag borrad med 4mm borr, valde  rostfri 4mm beslag skruv och fäste dem med en låsmutter.  Om det håller blir en senare fråga. Men det ser i alla fall rätt snyggt ut.