Hunden som kräktes – Rengöring III

Två inlägg om ättika har nu nått över tusen unika besökare. Kommentarer har gjorts, frågor har ställts och Lustbåt har nått långt utanför den vanliga skaran fritidsskeppare. Hur blev det så här? I dag bjuder Lustbåt på berättelsen om hur människans bäste vän – hunden – genom att kräkas på fina mattan la grunden till Lustbåts virala succé om ättika.

Hunden på sin favorit plats i båten.

Hunden på sin favorit plats ombord.

Som Lustbåts trogna läsare redan vet har vi även där har en cockerspaniel att tacka för seglarskorna. För er andra: När seglaren Paul Sperry en vinter kanade om kring på isen travade hans fyrfota vän på som om inget hade hänt. Men i stället för att hänga läpp kollade Sperry in sin fyrbente väns trampdynor. Och deras deras mönster tog han som förebild när han hittade på sulan med det vågiga mönstret och uppfann Sperry Top-siders och seglarskon.

Som om detta inte vore nog ska vi snart se har även en cocker har en avgörande betydelse i historien om hur ättikan kom med ombord i Lustbåt.

Hunden Kräks

Allt började med att vår cockerspaniel Ricky aka. Salty Dog fann och åt upp ett halvt kilo smör. Även om det smakade honom väl, var detta  mer än hans mage tålde. Därför gick hunden tämligen snart och spydde upp det smöret på fina mattan, varpå en stank av härsket smör la sig tung över TV-rummet. Smöret torkades upp, men doften av smörsyra var kvar.

För den som aldrig känt doften kan sägas att härsket smör luktar väldigt illa, och det behövs väldigt lite smörsyra för att den mänskliga näsan ska känna dess odör. Att hunden sedan har en nos som  är tusen gånger känsligare för den doften, kan – men ska kanske ändå inte, med tanke på allt illaluktande som hundar gärna äter och rullar sig i –  i detta fall ses som en förmildrande omständighet.

Nå väl. Det provades med vädring, såpa, parfym och doftljus men allt till ingen nytta. Med en doft som ett ruttnande lik gjordes ändå ett sista försök och mattan sändes iväg till kemtvätt. Efter en vecka var mattan tillbaka, tillbaka var då också stanken.

I ren desperation innan den dödsdömda mattan skulle köras till tippen hälldes en skvätt ättika i en skål som stod på den öppna spisen. Då hände något märkligt. Stanken klingade av. Och efter någon dag var den borta till och med om man doppade näsan i mattan. Ättikan hade på något vis neutraliserat smörsyran.

Var idén kom ifrån vet jag inte. Men sedan började jag sätta ättika i båten. En skvätt i kopp stående ombord visade sig vara bästa medicinen mot påväxt och jordslag på kapellet och de svarta små prickar som så gärna dyker upp här och var ombord. Lite ättika i luften hade tydligen förmågan att döda mögelsporer. Resten är som man säger historia. Och allt detta kan vi alltså tacka vår trofaste vän, den älskade hunden Ricky som åt lite mer smör än han tålde.

Ättika FAQ – hur gör man, Rengöring II

ättika är dagens undermedelGårdagens inlägg om ättika ledde till många frågor och kommentarer om ättika som rengöringsmedel i båten. Här har jag samlat de flesta av dem. Ställ fler så fyller jag på!

  • Vad ska man använda för ättika? -Jag använder 12-procentig ogräsättika, en femlitersdunk kostar under hundralappen och finns i trädgårdsbutiker, Jula, Biltema och andra stormarknader.
  •  Vad är ättika? – Ättika är salunamnet för ättiksyra som blandats med vatten. Ättiksyra eller etansyra har den kemisk formel CH3COOH och betecknas med E 260 när den är tillsatts i livsmedel.
  •  Vad är fördelen med ättika?– Det är billigt, det är snällt mot miljön och framför allt mycket effektivt. Ättika är surt och löser de flesta former av smuts. Det är lätt att jobba med och bildar inte kladd eller skum som måste sköljas bort.  Det lämnar inte heller kvar organiskt material som kan blir näring för nya mögel eller svamp angrepp.
  • Är ättika farligt? – Ättikssyra är inte brandfarligt, är stabilt och medför inga långvariga hälsorisker. Men vid kontakt eller inandning kan det vålla obehag. Det kan svida om du får det på huden och dimman som bildas när du använder sprutflaska är obehaglig att andas in.  Du ska därför ha handskar, någon form av andningsskydd och skydda ögonen när du använder det till storrengöring. Självklart är det farligt och mycket äckligt att dricka ättika. Flaskor ska därför märkas tydligt och hållas undan från små barn.
  •  Hur gör man?  – Inombords . Vid storrengöring häller jag outspädd ättika i en blomspruta. Sedan sprutar jag på väggar fönster, tak, skott, durk etc. Jag låter det verka en stund innan jag eftertorkar med en fuktig duk som jag med jämna mellanrum sköljs ur i en hink rent vatten. Ättika löser kalk rost och andra avlagringar och är därför som gjort för att gör rent porslin och toalett ombord. Det tar då också bort dålig lukt.Koppar och glas som fått avlagringar eller missfärgats kan torkas med ättika, eller få stå med en skvätt i. För annan rengöring använder jag en trasa fuktad med ättika och torkar rent. Det är då oftast inte nödvändigt att eftertorka. Skrov och däck utvändigt – blöt ytor med ättika skrubba med däcksborste som du doppar i vatten med jämna mellanrum. Ättika fungerar även för att rengöra rutor och trädetaljer.     Ättika som underhållning – att ha ett par koppa ättika stående ombord tar bort dålig lukt  och  minimera påväxt av mögel och förhindrar jordslag på kapell.
  •  Påverkar ättika plast? – Nej ättiksyra är stabilt och varken fräter på eller reagerar med plast eller gelcoat. Det innehåller inte heller slipmedel som mattar ned ytan.
  •  Fungerar ättika på textil och mjuka material?  – Ja, det  är utmärkt att använda på sådant som textil trä och mjuka vinylpaneler då det tränger in i ådringen och materialet där andra rengöringsmedel inte kommer åt. Textil. linor, klädsel eller kläder som luktar illa kan tvättas i tvättmaskin med en skvätt ättika i tvättmedelsfacket.
  • Kan ättika användas till alla ytor i båten?   – Ja, trots att det är starkt har jag aldrig varit med om att det lämnat spår, blekt eller på annat sätt påverkat material på vare sig plast trä eller annat material.  Är du osäker prova på en liten hörna.
  • Luktar det ättika när man gjort rent med ättika? Nej, tvärt om ättika tar bort dålig lukt, men den lämnar ingen stark doft efter sig.  Att ha en kopp med ättika stående i båten är ett bra medel mot så kallad skutlukt.
  •  Om ättika inte fungerar? – Enligt uppgift ska ättika blandat med bakpulver vara kanon om du behöver något med ännu mera bett i.
  • Vad kan man inte göra rent med ättika?  – Ättika löser kalk, använd det därför aldrig till att  rengöra därför aldrig marmor. Likaså är det inte speciellt bra för att lösa matfett och kan därför inte användas som diskmedel.
  • Är såpa lika bra som ättika?

    –    Såpa är ett miljövänligt och effektivt rengöringsmedel.  Den görs  av tallolja som är ett vegetabiliskt fett. Därför blir resterna mat och näring för kommande generationer mögelsvampar om man inte sköljer mycket noga. Såpa bör därför inte användas inombords.  Den som har gott om pengar kan självklart också köpa andra specialrengöringsmedel för båtbruk.

Rengöring I – ogärsättika

När måsarna bajsat färdigt och lämnat viken är det dags för rengöring. I början av sommaren kläcks de uppe i våtmarken som tar vid uppe i vikens sydvästra hörn. Kring midsommar börjar de så flyga. Somliga år har de varit en riktig plåga. Perioden mellan att de lämnar bona i våtmarken tills de ger sig av ut på sjön brukar de använda båthamnens bryggor som fritidsgård. Det lämnar sina spår, men nu är däcket åter vitt och vackert.

De flesta båtägare försöker på olika sätt skydda sina båtar mot bajsattackerna, inte minst om man har en relativt hög båt och dessutom ligger långt ut på bryggan – som jag. Somliga täcker med japanpress eller bil bilkapell, andra använder snurror, gamla CD-skivor, ugglor eller ormar i plast. Själv har jag köpt markisväv som jag spänne fast ovanpå kapellet. I år hade kommunen satt upp fågelskrämmor i form av drakar som ska se ut som rovfåglar.  Det funkade ganska bra, förutom att några av dem blåste sönder.

Dags för rengöring.

Men när måsungarna bajsat klart och gett sig i väg var det dags att städa däcket från sommarens nedfall.  Under åren har jag provat varjehanda metod och teknik för rengöring. Högtryckstvättar, båtschampo, såpa, diskmedel, eller skurborstar.  Det har gett ett varierat resultat. Det som funkar sämst är dyra båt schampo; har man otur blir båten väldigt löddrig och sedan är det ett helvete att få bort allt kladd. Så i år tänkte jag prova något nytt.  Efter ett tips i norska båtmagasinet tvättade jag båten med ättika inombords. Sedan dess har jag alltid en flaska ombord.  Frågan var om det skulle funka lika bra på däcket och överbyggnad.

Jag skvätte ut lite ättika på fördäck. Sen tog jag däcksborsten, doppade den i sjön o började skrubba lite förstrött. Här borde jag tagit en hel serie bilder. Ni vet före & efter, med & utan etc. etc. Det gjorde jag inte.  Men det funkade! Till och med i där däcket är räfflat för att man inte ska halka blev rent med några tag med borsten.  En dunk ogräsättika kostar en dryg femtiolapp. Den räcker rätt länge. Mer dramatiskt än så är det inte.

Paraplydragg reservankaret man helst inte vill använda.

ankare

Min paraplydragg klar för att (inte behöva) användas

Så där, nu har jag gjort i ordning mitt reservankare. För säkerhets skull ska man alltid ha minst två ankare ombord. Det är en paraplydragg. Ni vet en sådan där otymplig sak som fäster lika illa på alla bottnar.

Jag vet precis vid vilket tillfälle jag inte vill använda det. Och det är enda gången jag kommer att behöva det. En paraplydragg på åtta kilo är ett tungt jävla beläte.

Om jag någonsin behöver använda min paraplydragg

Om  jag någonsin behöver använda den, vilket jag hoppas att jag aldrig gör, då kommer jag säkert att förbanna mig  själv för min lathet.  Jag kommer att säga att jag borde ha ett ännu tyngre. Jag kommer att säga att jag borde haft fem meter kätting på min ankarlina. Jag kommer att säga att linan borde vara dubbelt så lång, minst.  Och jag kommer att förbanna mig själv för att ha stuvat undan draggen så det tog alldeles för lång tid att få fram den.

Plexiglas, hur gör man?

Plexiglas hur gör man

Nimbus 2600 gick av stapeln på 1980-talet långt före den era då Ernst och andra trivseltalibaner började bygga utekök och laga mat med otvättade fingrar och bara fötter. Man nog tänka sig att det var mor i huset som skulle göra kälknöl och glace au-four i den spis med ugn som ingick i standardutrustningen, medan lantvinet stod på kylning i kylskåpet som dock var extrautrustning.

Köket med nya luckan i plexiglas på plats

Köket med nya luckan i plexiglas på plats

Nu blev det nog inte så. De flesta båtugnar har nog inte mer än sporadiskt använts till något annat än att baka sockerkaka på mix eller för att sno ihop en smulpaj på hallon eller blåbär man funnit i land. Något som det förövrigt går utmärkt att göra i en burk-ugn. Det var därför sannolikt inte slitage av ugnen som låg bakom förre ägarens beslut om att fimpa ugnen och montera en bänkspis när det var dags att renovera köket ombord.

Detta var en god tanke. Men där ugnen tidigare suttit gapade sedan ett stort hål som även om det gav mer plats till förvaring inte var speciellt vackert. Eftersom en ny lucka i trä definitivt skulle se ”ditsatt” ut behövdes en annan lösning. När vi funderat ett år kom vi på att vi kunde prova med en lucka i plexiglas.

Exakt plats för plexiglas

Ibland är saker mindre problematiska än man tror. Det visade sig att hålet i pentryt under laminat skivan var exakt en teaklist och en skiva plexiglas från Biltema hög. Något som kan vara bra att veta för andra Nimbus 2600 ägare som tröttnat på sin ugn. Det enda som krävdes var att skivan kapades i lämplig längd, fick några hål för gångjärn och handtag.  Mer om själva bygget finns i bildgalleriet.

Bearbeta plexiglas

Jag ska ärligt berätta att jag aldrig tidigare jobbat med plexiglas.  Att googla gav inte mycket; Antingen sades plexiglas väldigt lättarbetat, eller så anmodades en anläggning med avancerad oljekylning.  Dock lärde jag mig att plexiglas är ett sådant där varumärke – uppfunnet av Otto Röhm  – som likt masonit, termos och frigolit blivit synonymt med produkten.  Egentligen heter plexiglas polymetylmetakrylat och det kan nog vara svar på frågan om hur det blev så.

-Men hur gör man? Här kommer mina erfarenheter:

Märka ut – Det funkade att rita på skyddsplasten – som fick sitta på så länge som möjligt – Använd en permanent marker penna efter att du först ritat med blyerts.

Såga plexiglas – I brist på en oljekyld anläggning använde jag en fintandad fogsvans. Men det gäller att vara lätt på handen. Tar man i om så bara lite känns lukten av smält plast. Tänk också på att inte dra isär bitarna för att få en bred springa att såga i. Speciellt viktig är det att du mot slutet sågar nästan vågrätt för att sista biten inte ska knäckas av.  Plexiglas är sprött i och kan lätt knäckas.

Borra i plexiglas – inte heller det krävde den oljekylda anläggningen. Dremot rekommenderas en vass borr, en lätt hand och att man är försiktigt och inte drar på fullt utan ger korta puffar med maskinen. Den slår lätt i skivan med risk för fula märken när man borrat igenom.

Montera plexiglas – Plexiglas är mindre elastiskt än så väl trä som metall. Skruven fäster alltså inte i materialet, och jag anar att en vanlig mutter riskerar att släppa.  Jag borrad med 4mm borr, valde  rostfri 4mm beslag skruv och fäste dem med en låsmutter.  Om det håller blir en senare fråga. Men det ser i alla fall rätt snyggt ut.

Oljefilter oljebyten och olika originaldelar

Detta oljefilter är ett sk. piratoljefilter och har inget med oljefiltrens som nämns i inlägget att göra.

Detta oljefilter är ett sk. piratoljefilter och har inget med de oljefilter som nämns i inlägget att göra.

Det var dags att byta olja. Förr hade jag en båt med en BB100. Då var det ingen större fråga. Den var en marin version av den klassiska B20 motorn. På varje bensinmack fanns det filter från Bosch, Fram eller Volvo Original. Då fanns det knappast skäl att ta en tur vare sig lågprisföretaget eller båtaffären för att köpa ett oljefilter. Det vara bara att rycka med sig ett när man var och tankade och kilade in för att köpa en korv.

Nu har jag en dieselmotor. Och eftersom de sällan är byggda på personbilsblock tänkte jag att de filtren knappast på macken. Så jag cyklade till båtfirman och för ungefär en och en halv hundralapp fick jag ett nytt fint blått och vitt oljefilter.
I samma veva hade jag skaffat en modern oljebytarpump. Den är smidig. Istället för att pumpa som en besatt, pumpar man upp ett undertryck i dess behållare och sedan kan man ägna sig åt något annat medan den suger ut oljan ur motorn. Jag fördrev tiden med att läsa på oljefiltret, där stod: ”För dieselmotorer från och med år 19xx, för bensinmotorer från och med årsmodell 19xx. ”

Nu byter vi oljefilter

-Aha, tänkte jag med ett resonemang värdig Mulle Meck. Det här oljefiltret passar alltså också en bensinare. Marinbensinare är i stort sett undantagslöst i grunden bilblock, och då finns det så klart en automotive version även av oljefiltret.

Och medan oljan sögs ut googlade jag lite på marinepartseuropes hemsida och fann att filtret med nummer 3517857 också passade på en motor som heter 230, En motor som i bilversion är mer känd under namnet B21. Den maskin med överliggande kamaxel och topp i aluminium som med sitt karakteristiska vinande ljuda under drygt två decennier satt under huven på landets mest sålda bilmodeller. En knapp hundring kostar olJefiltret som originaldel, hos bilhandlaren. Det fick jag reda på när jag hälsade på traktortfabrikens hemsida, som dessutom upplyste om att samma filter även används på föregångaren B20 aka BB110.

Det kändes allt lite snopet.

 

Blåa båtskor

Förliden vecka gick inte enligt plan. Det fanns en tanke om att befara fjärdar med glittrande vatten, blicka ut över himmel och sjö som bär samma djupt blå färg och därför gör det omöjligt att avgöra var horisontlinjen är medan skymningen faller. Men planerna om båtar packade med picknickkorgar hundar och vänner, barn och deras kompisar gick i stå.

Inte ett blankt golv men väl en vattenpöl att spegla sig i.

Inte ett blankt golv utan en vattenpöl att spegla sig i.

En gammal tumregel säger att lågtryck är lättrörliga och endast kraftiga högtryck är de vädersystem som förmår att ligga stabilt längre än tre dagar; i tur och ordning ersattes således kuling med hällande regn och därpå efterföljande kyla med temperaturer ned mot fem grader. Sen var veckan var till ända och på nytt visade sig solen.

Chihiro och gode vännens nya DC fick snällt hålla sig i vid bryggan. I stället inledde dottern och jag arbetet med att göra en ny lucka till köket, två länspumpar lagades och jag redde ut vilka av några av sladdarna i den stora sladdhärvan som bör kunna användas för att koppla in belysning i toa och ruff.

Men framför allt så användes veckan till mina nya seglarskor. Mitt gamla par hade efter lång och trogen tjänst gjort sitt och ett par nya fann sin plats på mina fötter. De nya är blå och köpta i en dansk skeppshandel.

Seglarskon uppfanns av en man vid namn Paul Sperry, som lät sig inspireras av sin cockerspaniel, som i motsats till husse behöll fotfästet på ett halt däck. Den ortopediska utformningen av själva skon lämnar däremot en del övrigt att önska. Inte minst för personer med disposition för hälsporre, gikt, artros, plattfot och eller podager kan idogt användande av seglarskor göra ömma fötter än mer ömma. Å andra sidan om man inte har andra ambitioner än att promenera från däck till hamnrestaurangen finns det inga skor som är bättre lämpade att bära.

På senare år har dock ett antal mer ortopediska modeller av båtskor lanserats. High-techmaterial har ersatt klassiskt läder och tekniska lösningar har byggts in skor som mest liknar en jogging

eller fritidssko. Sådana skor fungerar säkert utmärkt både på däck och på promenader, men i sociala sammanhang är de hopplösa.

Nya båtskor

De nya hade köpts som födelsedagspresent till mig hos Havhøkeren (underbart namn på en affär). Ett par i klassiska mockasinmodell helt i läder.1 Det bådade gott. Men skinande nya och blanka såg de smått löjliga ut. De gavs därför en omgång lädersmörja. Därefter var det dags att se om de levde upp till tillverkarens löften om ” kompromisslös design i linje med rådande trender med ett äventyrligt och kvalitetsmedvetet förhållande till skodesign”. Efter promenad till båten kunde det konstateras att de:

Medan akterspegeln fick en vacker namnskylt provbadades den nya båtskorna.

Medan akterspegeln fick en vacker namnskylt provbadades mina nya båtskor.

Ett hade bra fäste på däck;
två inte var lämpade för långpromenader. Testen fortsatt, medan jag monterade nya namnskylten på akterspegeln. Då passade jag på att likt ett nyfiket dagisbarn med nya gummistövlar doppa skon i sjön för att kontrollera vattentätheten. Under följande dagars omfattande regn och skurar kunde en mer fördjupat undersökning gällande skornas förmåga att skydda mot vatteninträngning så väl underifrån som från ovan, samt torktid genomföras. Även dessa moment utföll till full belåtenhet.

 

  1. Vara observant så att du verkligen får ett par mockasiner, och inte att par skor som är sydda med ovanläder och sula. Var också noga med att de är i skinn och utan foder, och textil i både skon och sulan.
Att döda ett barn är tämligen onödigt.

Att döda ett barn – är ganska onödigt

Lustbåt funderar  vidare på temat sjösäkerhet och drunkningsdöden,  båtolyckor och novellen ”Att döda ett barn” som egentligen handlade om trafiksäkerhet på våra vägar.

Att döda ett barn är tämligen onödigt.

Att döda ett barn är tämligen onödigt.

Titta på bilden; en familj på utflykt.  Jag förstår inte riktigt hur man tänker. Skepparen  placerar sina ungar längst fram på fördäck med spretande ben utan flytväst och dundrar fram i så där 25 knop. Jag tänker: Vad händer om han möter sin like? Om något ligger i vattnet eller en plastpåse i dras in i propellern? Har han aldrig kört in i en svallvåg som var större och kraftigare än han trodde?

Förmodligen tänker han inte alls. Brist på sjömanskap och fantasi. Men titt som tätt rapporteras om olyckor.

Ungarna har suttit längs fram i fören med vinden i håret ena sekunden. Sekunden senare ligger de i vattnet och bli överkörda, skadade, dödade, och en notis i tidningen. Små atiklar i papperstidningen, aldrig publicerade på webben och knappast sökbara så här i efterhand. Hur många tillbud som aldrig rapporteras finns de självklart ingen som vet.

Jag ser dem varje sommar. Ofta är det stora,  ganska nya, dyra båtar. Hyggligt folk, inga sjöbusar, till och med nyktra. Det är föräldrar som aldrig skulle tänka sig att köra ungarna utan bälte i sin femstjärniga Euroncap Audi eller Volvo. Ändå tappar de vett och sans på sjön. Men det händer ju inte mg- tänker man kanska. Men förmodligen tänker man inte alls.

Själv tänker jag på Stig Dagermans novell ”Att döda ett barn” där sista meningen lyder ”i sina nätters drömmar skall han i stället önska att få en enda minut av sitt liv tillbaka för att göra denna enda minut annorlunda.”

Fotnot: Att döda ett barn

Novellen ”Att döda ett barn” skrevs 1948 av författaren Stig Dagerman på uppdrag av NTF – Nationella Trafiksäkerhetsföreningen för att öka trafiksäkerheten. Den filmatiserade därefter första gången 1953, och en andra gång med Stellan Skarsgård år 2003. (källa www.Wikipedia.org

)

Öppen gylf – Om konsten att kissa och konsten att dö

En väl spridd skröna är att de flesta som drunknar har öppen gylf. Det är fel. Så nu vet du det, och nu kan du sluta läsa!

Ett öskar för den som har behov...

Ett öskar för den som har behov…

Myten om att folk drunknar med öppen gylf bygger på att man tänker sig att folk ställer sig upp och kissar över relingen och då stupar i vattnet. Vi pratar ensamma äldre män i små båtar som åker ut på fisketur och hellre har ett par ölburkar än flytväst med sig.

Men ändå helt fel är det inte. Svenska Livräddningssällskapet för noga statistik över alla som drunknar. Folk drunknar inte med öppen gylf.

Varje år förolyckas drygt 120 personer i drunkningsolyckor i Sverige. Ett drygt tjugotal av dem är relaterade till fritidsbåtar. Siffran har legat stabil sedan början av 2000-talet.  Dit hade den då sjunkit från de långt över hundra som gick förlorade i fritidsbåtsolyckor i början av 1970-talet. För den som är nyfiken kan här berättas att 75 procent av alla båtolyckor sker med små båtar, 70 procent är över 50 år, 80 procent saknar flytväst, hälften ägnar sig åt fiske och lika många har alkohol i blodet. Av dessa drunknade brukar ett par per år ha öppen gylf.

Hur dessa dödsfall är kopplade till små båtar, gubbar utan flytväst och eller alkohol har Lustbåt inte kunnat läsa ut trots en idog granskning av både SSSl:s och Transportstyrelsens siffror, (vari också uppgifter om öppen gylf ingår). Däremot har det aldrig dementerats, och samband ska nog inte avfärdas. Riskbilden är alltså tämligen klar. Så med undantag för multisportande allt för tidigt och sent på säsongen är  kombinationen fiske och små båtar en högriskverksamhet som bör undvikas om inte nödvändiga säkerhetsarrangemang vidtas.

Idioter med öppen gylf.

Ordspråket säger ”spotta i lovart pissa i lä”. Tro inte på det. Med tillräckligt frisk vind kommer du att få din spottloska i ansiktet. Att pissa över relingen är också alltid förkastligt. Vinden är aldrig konstant. Den växlar kontinuerligt stryka och riktning. Är du så dum att du ställer dig med öppen gylf och pinkar över bord då får du helt enkelt vara beredd på att en kåre kommer att ta tag i båt och stråle. Så om du nu prompt ska ut och fiska ensam utan flytväst och dricka alkohol var då så smart att du har ett öskar och eller en pyts att pinka i. Det kanske inte är en direkt livräddande, men följer du detta råd slipper i alla fall komma i land med en kall och illaluktande fläck på dina byxor

Chihiro äntligen är vår Nimbus 2600 sjösatt

Bryggsegling och sjösättning – #blogg100/30

Traditionsenligt sträcker sig Lustbåts deltagande i #blogg100 fram till sjösättning.
I går var det sjösättning och i dag är det såldes dags för årets sista blogg100 inlägg. Lustbåt fortsätter så klart som vanligt med veckovisa uppdateringar. Men i dag handlar det om sjösättning och bryggsegling.

Vad finns då att säga om sjösättningen. Med våra duktiga kranförare på SBS var det inte så dramatisk. Den som kört kran i 47 år och år lyft 150 båtar bara i år vet vad han gör. Jag har varit med mer dramatiska händelser. (Mer om det någon annan gång) Lite stolt över mig själv är jag ändå som törs kliva upp och lägga på slingen på lyftoket.  Normalt är jag livrädd bara jag ska ställa mig på tå. Men av någon anledning tar min svindel paus när det gäller skidliftar och att klänga på båtar. Jag gissar att det är lusten som tar överhand, att jag tycker det är så kul med båtar och skidåkning att jag struntar i att  vara rädd.

Sonen tar rodret

Sonen tar rodret

Första turen känns ändå alltid lite pirrig. Efter förra årets vedermödor  och kalamiteterna med låset kunde man ju vänta sig det värsta. Men nej, efter att kollat och dubbelkollat alla genomföringar och varmkört motorn gav vi oss i väg.

Sonen tog rodret la back och manövrerade oss tryggt ut ur Sörmohamnen, rundade Skoghallsverket och styrde sedan upp för älvfåran hem så coolt och värdig man kan förvänta sig att man gör när man är tolv på det trettonde och står till rors med två och ett halvt ton båt i händerna .

Bryggsegling

I går var det  premiär tur, i dag var det premiär för årets först bryggsegling. Bryggsegling är ett föraktat och lite misskrediterat nöje bland fritidsskeppare. Årets sista #blogg100 innehåller därför ett videoblogg inslag om detta föraktade ämne.